- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / Årgång 85. 1955 /
969

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

15 november 1955

969

bygget vid Assuan. Tunnel nr 1 måste angripas
i en tätsprickig granit med vattenförande
släppor ofördelaktigt stupande 40° i riktning mot
förskärningen och med en strykning omkring
30° mot tunnelaxeln. Påslaget till tunnel nr 2
måste utföras tätt intill korsningen av två mer
eller mindre vertikala slag. Bergtäckningen vid
påslaget var endast 3 m och några meter längre
in ännu mindre. Berget — en finkornig diabas —
var starkt klyftat i två vertikala och en
horisontell riktning med rikligt förekommande lerfyllda
slag.

Berget bultades före sprängningen av de första
salvorna med 3 till 4 m långa bultar (fig. 8).
Dessa förenades radiellt med plattjärn 120 X 8
mm, vilka förankrades både på fronten och
ovanpå bergytan. Ett nät fästes över hela ytan.
Utrymmet mellan plattjärn och berg utfylldes
med träkilar. Efter utsprängning av några
salvor injekterade man cementbruk i berget för att
minska risken för rörelser. Den övre hälften av
tunnlarna drevs med en takort om 16 m2, vilken
strossades ut åt båda sidorna och i bottnen till
70 m2. Tunnlarna förstärktes omedelbart efter
varje indrift med takbult och nät. Inga rörelser
märktes därefter varken vid sprängningen av de
första salvorna eller vid utvidgningen och
fördjupningen av sektionen.

Fördelar

Takbultmetoden möjliggör drivning i full
sektion även i dåligt berg utan att man behöver
använda förstärkningar, som inkräktar på
arbetsutrymmet. Rationella, mekaniserade metoder
kan därför utnyttjas. Inte ens uppstöttning med
stålbågar, som förefaller tilltalande vid första
påseendet, är så lämplig, emedan arbetarna
vanligen spränger ut alltför mycket överberg för att
undvika eftersprängningar för inpassning av bå-

Fig. 7. Misslyckad takbultning i maskinsalen i Forgacava
till följd av oriktigt anbragta bultar.

garna. För stor överprofil utfylld med trä gör
överhuvud taget denna metod ytterst betänklig.

Används däremot profil järn, som kläds in med
betong och bakfylls med grus, inblåst med
tryckluft, är detta visserligen en bättre metod, men
den används av ekonomiska skäl ganska sällan.
Om trävirke används som inklädsel, avskiljer
man härmed betonginklädnaden från berget med
ett olämpligt material, ty om inte trät är ständigt
under vatten, ruttnar det så småningom och
sättningar uppstår, vilka ofta leder till svåra skador
på betonginklädnaden.

Det finns ingen anledning att göra närmare
jämförelser mellan bultfästning och förstärkning
med polygonbågar av trä, som tidigare använts.
Denna förstärkningsmetod har visat sig vara
betydligt dyrare än stålbågar på grund av den stora
överprofil, som måste utfyllas med betong. Trä
är ju dessutom underlägset som
konstruktionsmaterial.

Rätt utförd takfästning med bult motverkar
berglossning effektivare än underifrån anbragta

Fig. 8. Tunnel mynning ar vid vattenkraftverket i Assuan, t.v. tunnel nr 1, t.h. tunnel nr 2.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Nov 12 16:25:26 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/tektid/1955/0989.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free