- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / Årgång 85. 1955 /
972

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

972

TEKNISK TIDSKRIFT

TV-situationen i världen. Televisionen är i hela världen
stadd i snabb utveckling. I februari 1955 hade 58 länder
mer eller mindre fasta TV-sändningar och åtskilliga
arbetar med experiment och undersökningar. Det ledande
televisionslandet är USA, därefter kommer Storbritannien.
USA:s försprång är så kolossalt, att man kan ifrågasätta,
om det någonsin kommer att inhämtas.

USA hade i början av 1955 icke mindre än 35 milj.
svart-vittmottagare (28 milj. i januari 1954 och 20 milj. i januari
1953). Antalet TV-sändare är 413 mot 125 två år tidigare.
Färgtelevisionen blev reguljär under 1954, och i början av
1955 hade 151 sändare utrustats för färgsändning. Dessa
sändare arbetar dock som regel inte enbart med
färgprogram, utan de sänder bara ibland utvalda stycken i färg,
vilka även kan tas emot av svartvittmottagarna.
Tillverkningen och försäljningen av färgmottagare har utvecklats
betydligt långsammare än man hoppats. Ar 1954
tillverkades, mot prognosens 100 000 mottagare, endast 20 000 och
såldes ännu färre. Att försäljningen går trögt beror dels
på apparaternas höga pris (från 895 $ uppåt), dels på
tekniska problem med avseende på mottagarnas stabilitet.

I New York kan man i dag välja mellan sju olika
program, alla utan licensavgift. Där överväger man dock att
införa avgift som ersättning för speciella program, t.ex.
program av särskilt hög kvalitet och så pass exklusiva att
ingen större firma har lust att finansiera dem. Försök
har gjorts med olika betalningssystem (Tekn. T. 1951
s. 174, 842), som alla bygger på samma princip:
TV-bilder-na är oklara och dimmiga på mottagarskärmen till dess
att man lagt ett mynt i en "mätare" som med vissa
mellanrum töms av sändarorganisationen. Ett sådant system
gör det möjligt för televisionen att i större utsträckning
ta upp sändningar som kan intressera endast en begränsad
och utvald publik. Kan systemet en dag tillämpas på ett
samarbete mellan televisionen och de stora filmbolagen i
Hollywood, kan dessa få sina omkostnader för en
storfilm täckta på en enda kväll, om bara en tredjedel av
USA:s TV-publik lägger en dollar i "mätaren" på
premiärkvällen.

I Europa har antalet sändare stigit från 25 till 76 på två
år. Storbritannien hade i februari 1955 ca 4 milj.
TV-mot-tagare (ca 2 milj. i februari 1953); ungefär 100 000
mottagare säljs där varje månad. De första tre sändarna för
brittisk kommersiell television skall komma i gång under
1955. I slutet av 1955 skall TV-sändarnätet täcka 97 °/o av
Storbritanniens befolkning.

Tredje TV-landet i världen är Kanada med 1 milj.
mottagare och man räknar att Sovjetunionen blir det nästa
land som når miljonen. Detta beror dock av, om Sovjet kan
genomföra sin plan att tillverka 760 000 mottagare inom
1955.

Frankrike har 200 000 mottagare i bruk. De franska
TV-programmen är de mest omfattande på hela den
europeiska kontinenten med sina 40 sändningstimmar i veckan.
Italien har 130 000 mottagare, vilket är anmärkningsvärt
mot bakgrunden av att landet startade sitt televisionsarbete
först för två år sedan.

I högre grad än någonsin förr tränger televisionen över
riksgränserna. I Europa har internationella TV-länkar
(Tekn. T. 1952 s. 278; 1953 s. 282; 1954 s. 306) upprättats
vid olika tillfällen tidigare. Inom ramen för Europeiska
Rundradiounionen (European Broadcasting Union) har nu
upprättats ett nät av mikrovågslänkar för intereuropeisk
television, "eurovision". Nätet berör åtta länder, nämligen
Belgien, Danmark, Frankrike, Västtyskland, Italien,
Holland, Schweiz och Storbritannien. Eurovisionen har hittills
blivit en stor framgång, som märkbart ökat
mottagarför-säljningen i de berörda länderna. För dem som utarbetar
programmen i de olika länderna har samarbetet medfört
ett nytt problem: att skapa program som lämpar sig för
internationell visning.

Ett omfattande TV-samarbete planläggs även i Östeuropa,
där det skall bli möjligt att förbinda sändare i Sovjetunio-

nen, Warszawa, Öst-Berlin, Prag, Budapest och Sofia. En
reläkedja är under byggnad mellan Moskva och Leningrad.

I Amerika har programutbytet mellan USA och Kanada
utvidgats betydligt. TV-program har även direkt överförts
till Kuba från USA.

Planer på en överföring av TV-program mellan Europa
och Amerika studeras allvarligt (Tekn. T. 1953 s. 288).
Chefen för den brittiska televisionen har vidare antytt, att
det är teoretiskt möjligt att i Europa göra direktsändningar
från Olympiska Spelen 1956 i Melbourne ("Television, a
worldsurvey", Unesco, Paris 1955). W.S

Ett oljeslageri blir plasttillverkare. Ar 1939 svarade
Svenska Oljeslageri AB för ca 60 °/o av den i Sverige
utvunna linoljan. Tillverkningen var emellertid beroende av
tillförseln av importerat linfrö, och den kunde därför inte
upprätthållas under andra världskriget. Man hade att välja
mellan att slå igen eller ta upp nya tillverkningar för vilka
råvaror var tillgängliga trots avspärrningen. Man valde
den senare utvägen och ägnade då i första hand
uppmärksamheten åt produkter för färg- och lackindustrin.

Alkyder, som numera är av den största betydelse för denna
industri, görs vanligen av ftalsyraanhydrid, glycerol och
en olja, såsom linolja. Utrustning för destillation av
glycerol fanns, och linolja var tillgänglig i viss mängd. Det
återstod därför att tillverka ftalsyraanhydrid som bäst
erhålls genom oxidation av naftalen. En liten anläggning
kördes i gång 1942, och 1949 var tillverkningen uppe i
700 t. I dag är den 2 500 t/år.

Produktionen av alkyder började i liten skala 1943 och
var 1946 uppe i 1 100 t/år; nuvarande kapacitet är 4 000
—5 000 t/år. Man tillverkar ett betydande antal olika typer,
innehållande linolja, sojaolja, lin-träolja, ricinolja,
fiskolja, dehydratiserad ricinolja eller hartsmodifierad
tallfettsyra.

När alkydtillverkningen kommit i gång började man
studera möjligheterna att framställa andra hartser för
lackindustrin. Ar 1945 kunde man starta tillverkning i fullstor
skala av både modifierade fenolhartser och
karbamid-formaldehydhartser. Därefter upptogs produktion av
alkvl-fenolhartser, mjukgjorda fenolhartser, maleinathartser,
epoxihartsestrar och melaminharts.

Som en logisk fortsättning på alkydtillverkningen har
man på senare tid börjat framställa omättade polyestrar
och i samband med utvecklingsarbetet för tillverkning av
lackhartser och specialoljor kom man in på framställning
av metalltvålar av fettsyror, hartssyror ocli naftensyra.
Dessa tvålar används huvudsakligen som torkmedel (t.ex.
kobolttallat och blynaftenat) i oljefärger och alkydlacker
men också som fvll- och matteringsmedel.

Ftalsyraanhydrid kan emellertid användas som
utgångsmaterial för många andra produkter, t.ex. mjukningsmedel
för plaster. Man tillverkar därför numera också sådana,
de flesta estrar av ftalsyra eller adipinsyra med etanol,
butanol, oktanol m.fl. alkoholer. Genom arbetet med feta
vegetabiliska oljor kom man vidare in på tillverkning av
fettsyraderivat vilka används i textilindustrin som
vät-medel och detergenter. I -samband med denna tillverkning
har tillkommit medel för skrynkelfribehandling, spinnolja,
appreturmedel, hydrofoberingsmedel och diskmedel.

Genom att ftalsyraanhydrid var tillgänglig kunde man
redan 1944 börja tillverka ftalimid och 4-nitroftalimid vilka
användes som utgångsmaterial för PAS. När
läkemedelsfabriken senare började tillverka PAS av in-aminofenol
upptogs produktion av detta ämne vilket kan användas
som utgångsmaterial även vid åtskilliga andra synteser,
bl.a. av färgämnen.

Oljeslageriet är tidvis i gång i den utsträckning som
tillförseln av linfrö tillåter. Av den erhållna linoljan
tillverkas ett antal specialoljor, såsom lacklinoljor, standoljor,
pastarivningsoljor m.m. Värdet av oljeslageriets produktion
är emellertid numera mindre än värdet av övriga
tillverkningar. SHl

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Nov 12 16:25:26 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/tektid/1955/0992.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free