- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / Årgång 85. 1955 /
983

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

15 november 1955

983

ton länder som skall organisera och leda kommande
symposier. Svensk medlem i denna kommitté är Waloddi
Weibull.

Var och en som sympatiserar med institutets syften kan
få medlemskap. Avgiften för svenska medlemmar är 3 kr.
och omfattar en period mellan två symposier.
Medlemmarna får köpa "Fifth symposium (international) ön
com-bustion" (Tekn. T. 1955 s. 981) till förmånspris. Ansökan
om medlemskap sändes till laborator C G Jennergren,
Hol-bergsgatan 196, Bromma.

Tekniska Föreningen i Eskilstuna, vars medlemsantal
har fördubblats på tjugo år, hade 381 medlemmar vid
ingången av 1955. Gunnar Wannberger är ordförande och
Åke Karlström sekreterare.

SEN-normer. Svenska Elektriska Kommissionen (SEK)
har utsänt förslag till rekommendationer för
kopplings-plintar för anslutningsenheter i kontrollutrustningar, SEN
R 36 03 13, rekommendationer för läge- och
lägeändrings-indikering medelst kvitteringsställare i
kontrollutrustningar, SEN R 36 03 14, samt svensk standard för isolation för
elektriska friledningar för starkström, SEN 21 07.
Remisstiden utgår för de två förstnämnda förslagen den 17
januari, för det sistnämnda den 17 februari 1956. Intresserade
kan rekvirera förslagen från Svenska Teknologföreningen.

TNC

Varg

I Gjuteriteknisk ordlista, TNC 5 (1944), förekommer "varg,
felaktigt gjutstycke, felaktigt arbetsstycke". Ordet är
välbekant i verkstäder av olika slag i sådana uttryck som:
den rotorn blev en varg; det blev (en) varg; det är varg
på den rotorn; han gjorde varg på rotorn; där i hörnet
ligger vargarna. Innebörden är genomgående att det blev,
eller är, ett (icke närmare lokaliserat eller bestämt) fel på
något; ofta menar man att det hela blev skrot. I
Stockholm hör man ofta uttalet "vaj", vilket beror på den kända
flyktigheten hos r i stockholmskan (jfr "förajligt" i st.f.
förargligt, "hä Jönsson" för herr Jönsson). En gjuterimän
har berättat att man vid framställning av tackjärn kunde
säga att det hade kommit "en varg in bland fåren". Detta
bildliga uttryck skulle grunda sig på en ordlek: tacka
betyder också honfår. Han menade att man här kanske hade
ursprunget till bruket av ordet varg i betydelsen fel(aktigt
gjutstycke o.d.).

Förklaringen verkar bestickande. Sådana ordlekar är
välbekanta. Redan Snorre på Island talar i sin Edda därom,
och från betydligt senare tid kan nämnas
stockholmsslangens "rep" i betydelsen (järnvägs) tåg.

Emellertid blir denna förklaring icke sannolik, då man
erfar att tyska Wolf på samma sätt som svenska varg
inom yrkesspråk, inte minst inom järnhanteringen, har en
mycket vidsträckt användning som bildligt uttryck för en
misslyckad arbetsprodukt. Besläktad bildlig användning är
vanlig också i engelskan: wolf, franskan: loup, och flera
andra språk.

Grimms stora tyska ordbok uppger som betydelse hos
ordet Wolf bl.a. "fehlerhafte, geborstene Eisenstange, die
neuerdings zusammengeschweisst werden muss". Redan
1816 var Wölfe beteckningen för blåsor som bildades på
järnets yta vid smidning. Också vissa sjukdomar hos djur
och’växter kallas Wolf. Man kan därmed jämföra det
latinska lupus som namn på hudtuberkulos. I M. E.
Simonens Skogslexikon (1954) ingår varg (träd) med
motsvarighet i engelska, tyska och franska. Det engelska Wolf tree
förklaras av Webster (1953) som ett skogsträd vars storlek
och läge gör att det stjäl plats, ljus och näring för andra
mindre träd i dess närhet. Här är det närmast likheten
med vargen i fråga om glupskhet o.d. som har gett
anledning till det bildliga uttrycket. GB

Debatt

Uppfinningen av sopnedkastet

I direktör Erie Byströms uppsats "Ett kvartssekels
byggande" (Tekn. T. 1955 s. 873) läser jag: "Sopnedkastet,
även detta en HSB-uppfinning, som till husmödrarnas gagn
sedermera blivit allmän standard i nybyggda hus, kom till
omkring 1932."

Jag blev något förvånad över uppgiften då jag minns att
jag redan 1917 med mina föräldrar flyttade in i ett då
nybyggt hus i Vetlanda i vilket det bland andra moderniteter
fanns sopnedkast. Huset byggdes för östra Härads
Sparbanks räkning och vill jag minnas både ritades och
uppfördes av en byggmästare Norman.

Sopnedkastet utgjordes av ett antal glaserade avloppsrör
ställda på varandra på trapphusets utsida och med inkast
vid varje våningsplan. Förmodligen hade rören mindre
diameter än som numera är brukligt varför funktionen inte
var riktigt förstklassig (jag vill minnas att det då och då
klagades över att det blivit stopp). Detta förhållande
rubbar dock inte det historiska faktum att principen
tillämpats i Vetlanda 15 år innan den "uppfanns" i Stockholm.
Men det kanske inte är så mycket för Vetlanda att yvas
över — ryssarna hade nog sopnedkast redan för 100 år
sedan. R Hagbyhn

"Under solen intet nytt" är ett gammalt tänkespråk, som
ofta besannats. Att en påhittig vetlandabo använt sig av
sopnedkastsidén redan 1917 var för mig en nyhet, men
äras den som äras bör. Måhända har dock samma idé
kläckts i någon annan hjärna ännu tidigare — kanske
t.o.m. i Ryssland. Ordet "HSB-uppfinning" var sålunda illa
valt och tas härmed tillbaka. HSB bör dock ges äran av
att ha omsatt idén för praktiskt bruk i större skala, och
att detta skedde omkring 1932 synes vara ett faktum.

Erie Byström

Nya produkter

Spar är ett nytt landningshjälpmedel av GCA-typ (Tekn.
T. 1948 s. 410; 1949 s. 95; 1950 s. 896; 1953 s. 169; 1954
s. 189) för flygplan, utvecklat i USA, närmast med tanke
på militär användning. Det har två svepande antenner men
bara en katodstråleindikator. Denna är av "beta"-typ, där
målet presenteras samtidigt i två koordinatsystem. På det
ena kan målets höjdvinkel och dess avstånd från
sättningspunkten avläsas. På det andra kan samtidigt målets
sidvinkel i förhållande till rätt inflygningsriktning samt
dess avstånd från sättningspunkten avläsas.

För båda antennerna är smalaste lobbredden 0,8° och
avsökningsperioden är 0,5 s. Avsökningen i
horisontalplanet omfattar 30° och i vertikalplanet 10°. Cirkulär
polarisation kan användas för reduktion av regnekon.
Räckvidden är ca 20 km.

Noggrannheten är ca ± 6 m eller 0,5 °/o av räckvidden,
vilketdera som är det större, både för avstånd-, sid- och
höjdangivningen.

Spar kan göras transportabel i släpvagn. Sex timmar
fordras för att montera och justera apparaten på plats.
Uppställningsplatsen kan väljas 500—3 000 m från
sättningspunkten och upp till 300 m från landningsbanan. På tio
minuter kan man skifta till ny landningsbana.

Tillverkare är Laboratory for Electronics Inc., Boston,
och representant för Sverige är Hesselman Motor Corp. AB,
Stockholm.

Ett högtemperaturlod, som smälter vid 1 050—1 070°C,
är en mangan-nickel-kromlegering, avsedd för hårdlödning
av maskindelar som skall arbeta vid hög temperatur, t.ex.
i gasturbiner. Lodet, som kallas Cromanil 1070, flyter lätt
på metalliska högtemperaturmaterial, såsom rostfria stål

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Nov 12 16:25:26 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/tektid/1955/1003.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free