- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / Årgång 85. 1955 /
986

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

986

TEKNISK TIDSKRIFT

Tabell 1. Ferroelektriska material

Gittertyp vid rumstemperatur

Gitterkonstanter Curiepunkt
vid rums- °C

temperatur
Å

Dieltal

i curie- vid
rumspunkten temperatur

Strontiumtitanat kubisk perovskit c = 4,0259 —263 > 15 000 250

SrTi03

Bariumtitanat tetragonal perovskit a = 3,397 120 6 000— 1 500

BaTi03 a = b — 3,986 12 000

da = 1,010

Kadmiumtitanat inonokliii perovskit a = c — 3,781 ca —223 60

CdTiO., b >= 3,800

ß = 91° 10’

Blytitanal letragonal perovskit a — b = 3,896 ca 500 1 000 100

PbTi03 c = 4,144

c/a = 1,0635

Blyzirkonat ortoroinbisk perovskit a — b — 4,150 237 3 300 250

PbZrOs (antiferroelektriskt) c = 4,144

c/a = 0,988

Litiumniobat romboedriskt ilinenitgitter 650

LiNbOa

Natriumniobat något deformerad kubisk perovskit a — 3,90 425 3 500

NaNbOs (480?)

Kaliumniobat letragonal perovskit a = 4,015 325 > 14 000

NaNbOj (434?)

Blyniobat 540 7 000 280

Pb(Nb03)2 (570?)

Litiumtantalat romboedriskt ilinenitgitter

LiTaOa

Kalium tantalat kubisk perovskit a = 3,99 — 260

LiTa03

Rubidiumtantalat letragonal perovskit a = b = 3,92 ca 247

RbTaOg c = 4,51

c/a = 1,15

Volfraintrioxid monokliiit Rc03-gitter a — 7,285

W03 (antiferroelektrisk) b = 7,517

c = 3,835

cc = y = 90°
ß = 90,9°

Molybdentrioxid skiktad anatasstruktur, a = 3,90 ca 527

MoOa tetragonalt gitter b = 13,94

c = 3,66

ty det finns inte ens någon direkt elektrisk
motsvarighet till ferromagnetiska grundämnen.
Enligt det föreliggande experimentmaterialet
rörande ferroelektriska oxidmaterial, såsom titanater,
zirkonater, niobater, kan ferroelektrisk aktivitet
väntas uppträda i kristallgitter, innehållande
MeOB-oktaedrar, ordnade i ett visst inbördes
läge1-2. Centralkatjonen Mex+ skall härstamma
från ett övergångselement ur periodiska
systemets tredje till sjätte perioder och fjärde till
sjunde grupper, med ädelgasstruktur, ofyllt näst
sista elektronskal, stor laddning och liten
jonradie. Sådana joner och deras jonradier (i
okta-ederkoordination) är Ti4+ (0,64 Å), Zr4+ (0,87 Å),
V"- (0,4 Å), Nb5+ (0,69 Ä), Ta5+ (0,68 Å), Cr«+ (0,3
—0,4 Å), Mo6+ (0,62 Å), W6+ (0,68 Å), Te6+ (0,56
Å), Mn7+ (0,46 Å) och Re7+.

Permanenta elektriska dipolmoment i ferro-

elektriska material, ordnade i spontant
polariserade elementarområden, uppkommer genom
förskjutning av Me2*- och O2"-joner ur sina mot
gittersymmetrin svarande lägen i gittret (fig. 3).
Under jämförbara övriga förhållanden ger
Me;c+-joner med mindre jonradier och större
laddningar upphov till större dipolmoment.

De teorier rörande mekanismen för spontan
polarisation i ferroelektriska oxidmaterial, som i
huvudsak bygger på jonförskjutningen6-9,
stämmer dock kvantitativt icke fullt överens med
experimentella data i synnerhet för storleken av
spontan polarisation samt sambandet mellan
di-eltal och temperatur. Den främsta orsaken
härtill tycks vara att man ännu icke har kunnat få
ett säkert grepp om de av Me06-oktaedrarna
alstrade inre elektrofältens roll vid uppkomsten av
spontan polarisation. Dessas storlek beror främst

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Nov 12 16:25:26 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/tektid/1955/1006.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free