Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 45. 6 december 1955 - Civilflygets kortdistansnavigering, av Josef Braun
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
15 november 1955
1003
Fig. 4. Kombinationsindikator; färdlinjeväljare,
korsvisarinstrument, kursvisare och till-från-indikator. Den
horisontella visaren används enbart vid landningsnavigering.
VOR-systemet
Vid Icao konferenser i Montreal i juni 1949
beslöts att VOR ("FHF Omnidirectional fiadio
Range") skulle vara det internationella
standardsystemet för flygets kortdistansnavigering.
Vid det regionala mötet i Paris mars och
november 1952 uppgjordes den europeiska regionens
frekvensplan. International Air Transport
Association (lata), en sammanslutning av flertalet av
världens största flygföretag, uppsatte snabbast
möjliga installation av flygburen utrustning som
mål för alla anslutna företag. SAS har t.ex.
redan nu installerat VOR i samtliga plan av typ
DC-6. Utbyggnaden av markutrustningen har
gått fortast i USA där för närvarande över 400
Fig. 5. Exempel på kombinationsinstrumentens användning
vid färd mellan två VOR-stationer.
stationer är i drift. Den totala utbyggnaden av
det europeiska nätet omfattar ca 70 stationer.
Utbyggnaden har dock fördröjts av olika
anledningar av främst ekonomisk och politisk
karaktär. Den första svenska VOR-stationen har
nyligen köpts huvudsakligen för
planeringsändamål, och en plan över det framtida svenska
VOR-nätet har utarbetats inom K.
Luftfartsstyrelsen.
Presentation av information
Flygburen VOR är utrustad med
bäringsindikator som ger fyrens bäring till planet,
färdvin-kelväljare, vänster-höger indikator som ger
färd-vinkelkorrektion samt till och från-indikator
som anger om angiven bäring är till eller från
fyren, fig. 2. Då flygplanet befinner sig på den
valda färdlinjen (inställd i fönster 4) indikeras
detta av att vänster-höger indikatorn 5 står på
noll oberoende av planets kursvinkel.
Presentationen kan också ske i
kombinationsinstrument som sammanfattar samtliga
informationer som behövs för såväl sträck- som
land-ningsnavigering, fig. 3 och 4. Den kombinerade
radio- och magnetkompassen (RMI) har två
visare som kan drivas av en valfri kombination av
VOR-stationer eller av VOR och radiofyr, samt
en skala som drivs av den magnetiska
kompassen.
I färdlinjeindikatorn, BDH
("Bearing-Devia-tion-/7eading"), fig. 4, ger den inbördes
placeringen av vänster-höger indikatorn och
kurs-visaren en viss synlig integrationsmetod som
medger anslutning till kursen utan pendlingar,
fig. 5. Informationerna har lämplig form för
inmatning i autopilot.
Driftsäkerhet
I princip skiljer sig VOR-mottagaren från
kommunikationsmottagare enbart genom
separations- och fasmätningskretsarna. Ofta är
också båda mottagarna hopbyggda till en enhet
(COM—NAV). Driftsäkerheten är
tillfredsställande och av samma klass som för högklassiga
kommunikationsmottagare enär en teknik kan
tillämpas som har prövats och fulländats under
många års utveckling.
På grund av frekvensvalet är mottagningen
praktiskt taget fri från atmosfäriska störningar
och statiska urladdningar, och oberoende av
dygnets växlingar. Räckvidden är samma såväl
dag som natt.
I USA har i vissa fall interferensstörningar med
televisionssändare observerats, dock ej av
allvarligare natur. Medveten störning med hjälp av
t.ex. högtflygande plan kan åstadkommas. Detta
är dock utan betydelse för civil trafik.
Framsteget som VOR innebär är just den stora
säkerheten med vilken informationerna fås under
skiftande driftförhållanden.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
