- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / Årgång 85. 1955 /
1004

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

1004

TEKNISK TIDSKRIFT

Noggrannhet

Enligt Icao standard skall VOR-informationen
sändas med en noggrannhet på ±2°. Detta
avser dock i huvudsak stationens egen
noggrannhet utan hänsyn till terrängfel m.m. På basis av
ett stort material som samlats av de
amerikanska flygmyndigheterna har man funnit att
genomsnittsnoggrannheten för samtliga
amerikanska stationer är ca db 3°.

Noggrannheten är intimt förknippad med
terrängens utseende kring markstationen och dess
absoluta värde varierar därför med bäringen.
Med hänsyn till VOR-stationernas operativa
användning är dock den noggrannhet som
stationen ger i luftlederna avgörande.

Handhavande, vikt och pris

Den flygburna VOR-utrustningen är
synnerligen enkel att handha. Man övergår från en
station till en annan genom att vrida på
frekvensvälj arratten. Färdvinkel kan väljas med en enda
ratt. Indikatorerna tar liten plats.

Typiska siffror för dessa enheter är (Bendix):

Frekvens- Indikator Kompass
väljare

Diameter ...... cm 8 9 9

Djup .......... cm 11 17 10

Vikt ........... kg 1 1,6 0,8

Motsvarande siffror för en mottagare för
samtliga, för kommunikation och navigering
förekommande frekvenser (280 kanaler) har måtten
63 X 13 X 19 cm och väger 13 kg (Bendix MN
85) vartill kommer likriktare med en vikt av ca

4 kg. Enär mottagaren används för
kommunikation är den vikt som bör debiteras
VOR-utrust-ningen obetydlig. Instrumentationen kan lätt
dubbleras.

VOR-installationer för trafikflyget betingar ett
ganska högt pris beroende på högt ställda
anspråk på funktionsduglighet. Mottagarkostnaden
kommer dock också kommunikationsradion till
godo.

För mindre kvalificerade anspråk har billigare
sändare-mottagare förts i handeln, t.ex. Narco
Omnigator, vars pris är av samma klass som för
enklare kommunikationsutrustning (ca 2 500
kr.).

Mar ku trustn ing

Kraven på terrängens beskaffenhet runt
markfyren är mycket hårda. Såväl teoretiska
beräkningar som praktisk erfarenhet har visat att
noggrannheten av den utsända informationen till
övervägande del beror på uppställningsplatsens
utseende. I korthet bör utrustningen placeras på
en plan eller från stationen lutande yta med en
höjd som ger största möjliga horisontvidd.
Uppställningsplatsen skall vara cirkulär med en
radie av minst 300 och helst 600 m. En eventuell

lutning får ej överstiga 4 %. I princip skall inga
större trädgrupper finnas inom 300 m radie från
stationen.

Förklaringen till dessa stränga krav är att alla
föremål i stationens närfält verkar som
återstrå-lare. Fordringarna underskrids mycket ofta i
praktiken. Den tidigare nämnda noggrannheten
± 3° baseras på genomsnittliga amerikanska
uppställningar.

Kontrollmottagare med tillhörande larmkretsar
(monitorer) tillhör standardutrustningen för
VOR. Erfarenheterna från svenska ILS
("instrument Landing System")-stationer som
arbetar i samma frekvensområde visar dock att vid
den här tillämpade standardplaceringen av
monitorn i sändarens omedelbara närhet erhållna
felindikeringar inte med absolut säkerhet är
reproducerbara i luften. Detta kan också anses
gälla för VOR. En förbättrad
monitorkonstruktion samt lämpligare uppställning för denna
torde dock minska avvikelserna och därmed
möjliggöra en ökning av tidsintervallerna mellan
kontrollflygningarna.

Kraven på enkel skötsel och lämplighet för
automatisk drift kan anses vara uppfyllda av
systemet.

Det kan visas att en 200 W VOR-station
arbetande på en mottagare med normal känslighet
har en räckvidd som i stort sträcker sig till
radiohorisonten (lika med den optiska horisonten,
beräknad med 4/3 av jordradien). Vid en
täckning till intill 600 m höjd och normala
placeringar av sändaren begränsas då stationens
användbarhet ej av kravet på en viss fältstyrka
utan genom den maximalt tillåtna avvikelsen
från den valda färdlinjen. De tidigare angivna
siffrorna på ± 3° fel resp. db 4 km svarar mot
en täckning inom en cirkel med ca 80 km radie.

DME-systemet

DME ("Distance Measuring Equipment") är
enligt Icao’s rekommendation avsedd att lämna
rho-(avstånds)-koordinaten i det
standardiserade rho-thetasystemet. Systemet arbetar i 1 000
MHz-bandet och är baserat på mätningen av
gångtiden för pulser som sänds ut av en
flygburen frågestation ("interrogator") till en
markbaserad svarstation ("transponder") som
återsänder svarspulser.

Sedan svårigheterna att få fram flygburen
DME-material tycks vara övervunna har dock
DME-programmet stagnerat genom att ett nytt
system har kommit i blickpunkten.

VOR/DME-systemets framtid

Från amerikanskt militärt håll har de farhågor,
som redan tidigt väckts mot VOR/DME’s
användning som ett gemensamt civilt-militärt
system, resulterat i utveckling av ett nytt system
Tacan (Tactical air navigation), med större

t

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Nov 12 16:25:26 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/tektid/1955/1024.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free