Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 45. 6 december 1955 - Nya metoder - Försöksflygplan med variabla stabilitetsegenskaper, av hop - Maskinell beräkning av transformatorer, av F Ö - Kontinuerlig fraktionerad zonsmältning, av SHl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1014
TEKNISK TIDSKRIFT
Fig. 1. System för alstring au variabla stabilitetsegenskaper
via flygplanets rodersystem.
ningsriktning. Vinkelhastigheten avkännes med
gyroinstru-ment. Utan att på något sätt hindra piloten att styra kan
man på detta sätt via rodren introducera extra krafter och
moment, som adderar sig till flygplanets på normalt sätt
erhållna. Genom variation av förstärkningsgraden kan
inom vissa gränser variabla värden erhållas, svarande mot
variabla stabilitetsegenskaper hos flygplanet. Föraren kan
själv ställa om förstärkningen och därigenom under
pågående flygning variera egenskaperna efter önskan.
Metoden har visat sig vara synnerligen värdefull. I flera
fall har goda förutsägelser erhållits om de
stabilitetssvårigheter man kommer att möta hos en ny typ och
erforderliga modifieringar kunnat införas i god tid (Aeronautical
Engineering Review aug. 1955 s. 29). hop
Maskinell beräkning av transformatorer. Kompletta
konstruktionsberäkningar för transformatorer kan utföras
med en stor amerikansk automatisk räknemaskin.
Beräkningsprogram har uppgjorts för transformatorstorlekar
mellan 500 och 10 000 kVA. En serie av transformatorer
som beräknats på maskinen har jämförts med förut
utförda konstruktioner och det visade sig att maskinen ger
bättre balanserade konstruktioner.
I maskinen inmatas utom beräkningsprogrammet och
transformatorns huvuddata även sådana uppgifter som
impedans, gränsvärden för järnförluster, totala förluster,
magnetiseringsström, brumnivå och tillåten
temperatur-stegring. Maskinen beräknar sedan transformatorn och gör
erforderliga justeringar av fysikaliska faktorer och
proportionerna av koppar, järn och isolering så att
konstruktionen uppfyller de uppställda garantifordringarna.
Maskinen levererar kompletta elektriska
konstruktionsdata och även de flesta mekaniska, utskrivna och färdiga
att sändas till verkstaden som underlag för tillverkning av
kärna och lindningar.
I samband med beräkning av kärna och lindning
beräknar maskinen även impulshållfasthet. Vidare beräknar
maskinen oljelådans dimensioner och erforderlig kylning för
att temperaturgarantierna skall hållas. Den beräknar även
hur stor kyleffekt som fordras på varje sida av oljelådan
och det antal fläktar som behövs om transformatorn skall
ha fläktkylning.
Konstruktionsberäkningen av en transformator enligt
konventionell metod tar hundra gånger så lång tid som med
maskin.
Maskinberäkningen torde komma att bidra till
förbättring av transformatorkonstruktionerna, emedan den gör
det lättare att studera de olika faktorernas inverkan på
den slutgiltiga konstruktionen (Westinghouse Engineer
1955 h. 4 s. 144). F Ö
Kontinuerlig fraktionerad zonsmältning. Tidigare
(Tekn. T. 1954 s. 1013) har ett sätt att periodiskt rena
metaller genom fraktionerad zonsmältning beskrivits. Man
har nu utarbetat en kontinuerlig zonsmältningsprocess
som i princip är analog med kontinuerlig destillation. Här-
vid måste råvaran matas in nära mitten av en kolonn
(fig. 1), bestående av en förstärkarsektion, vid vars ända
renad produkt tas ut, och en avdrivningssektion genom
vilken återstod, innehållande föroreningarna, går bort.
För att dessa villkor skall bli uppfyllda fordras inte bara
att de smälta zonerna flyttas liksom vid det periodiska
förfarandet, utan materialet måste också strömma i
riktning från inmatningspunkten mot kolonnens ändar. Denna
materietransport uppnås genom skapande av vandrande
tomrum i kolonnen.
Förstärkaren (fig. 2) består av ett till en
inmatningsbehållare anslutet, vertikalt rör längs vilket ett antal
cylindriska, tätt slutande värmeelement rör sig långsamt
uppåt på lika avstånd d från varandra. När de förflyttats
en sträcka lika med d återförs de snabbt till utgångsläget
(jfr Tekn. T. 1954 s. 1014).
Vid varje sådan återföring förflyttas varje smältzon L
från det ursprungliga värmeelementet till det närmast
övre. Smältzonerna, i vilka föroreningarna anrikas,
vandrar alltså uppåt, och detsamma gör tomrummen V som
följer med värmeelementen i dessas långsamma
uppåtgående rörelse.
Tomrummen bildas vid kolonnens nedre ända genom att
utloppet gjorts i form av en förträngning, kortare än
värmeelementet. Utloppsröret är försett med kamflänsar
som leder värmet från elementet till metallen. Denna kan
inte rinna ut förrän den smält i hela röret (fig. 3 a) och
lämnar då ett tomrum V ovanför förträngningen. När
värmeelementet rör sig vidare uppåt, bildas en fast propp
i kolonnens mynning (fig. 3 b) och tomrummet flyttas
uppåt med värmeelementet.
Avdrivaren är ett annat till inmatningsbehållaren anslutet
rör längs vilket värmeelement rör sig långsamt nedåt och
snabbt återförs till utgångsläget. Smältzonerna förflyttas
härvid nedåt varvid föroreningarna anrikas mot
kolonnens ända.
Tomrummen rör sig periodiskt uppåt, i det att gasen i
dem bubblar upp genom smältzonerna varje gång
värmeelementen når de fasta propparnas undre ytor. De
uppstår vid avdrivarens nedre ända på i princip samma sätt
som vid förstärkarens.
När det understa värmeelementet på väg nedåt nått
utloppsrörets underkant (fig. 3 c) rinner metallen ut och
lämnar tomrummet V i kolonnen under en fast propp i
denna. När värmeelementet efter återföring på väg nedåt
når den fasta proppens undre vta (fig. 3 d) rinner metal-
Fig. 1. Schema för
kontinuerlig zonsmältning.
Fig. 2. Apparat för
kontinuerlig zonsmältning; V
tomrum, L smältzon, d
avstånd mellan två på
varandra följande
värmeelement.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
