- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / Årgång 85. 1955 /
1016

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

1016

TEKNISK TIDSKRIFT

Skiuiibildning och syreupptagning i närvaro av
syntetiska detergenter. Den sedan 1945 snabbt ökande
användningen i hushåll och industrier av tvättmedel
innehållande syntetiska detergenter vållar åtskilliga svårigheter
vid vatten- och avloppsverk, t.ex. skumbildning i aktivt
simanläggningarnas luftningsbassänger och i
recipienter-na, ökning av luftåtgången vid aktivtslamanläggningar,
minskning av gasutbytet vid slamrötning samt störningar
i koagulerings- och sedimenteringsprocesserna vid de
vattenverk, som får vatten från förorenade ytvatten (Tekn. T.
1954 s. 710).

Vid Massachusetts Institute of Technology pågår
undersökningar av de syntetiska detergenternas fysikaliska
verkningar, särskilt vid sanitärtekniska processer. Enligt utförda
laboratorieförsök är skumbildningsförmågan mycket olika
för skilda fabrikat. Bland såväl de anjoniska som de
icke-joniska detergenterna finns både starkt skumbildande och
föga eller icke alls skummande sorter.
Skumbildningsförmågan varierar också med temperaturen.

Olika slag av syntetiska detergenter påverkar vidare i olika
hög grad syreupptagningsförmågan hos vatten, som
innehåller dessa föreningar. Vissa detergenters starka inverkan
på syreupptagningen bekräftar antagandet att de
förorsakar ökad luftåtgång vid aktivtslamanläggningar. Genom
den av detergenterna vållade minskningen av
syreupptagningshastigheten minskas vidare recipientens förmåga att
oxidera avloppsvattnets organiska föreningar. Enär många
detergenter har stor biologisk stabilitet, kan de skadligt
inverka på recipienten långt nedströms avloppsutsläppet
(W O Lynch & C N Sawyer i Sewage & Industrial Wastes
okt. 1954 s. 1193). A G

Derivat av kojisyra. För 50 år sedan upptäckte japanska
forskare föreningen 5-hydroxi-2-(hydroximetyl)-/,4-pyron
som de kallade kojisyra. Den framställs nu genom en
jäsningsprocess och har därmed fått industriell betydelse.
Syran, som är svagare än kolsyra, ger många derivat (fig.
1), däribland metallkomplex, pyridoner, pyridin, etrar,
estrar, azofärgämnen, aldehydhartser, halogenderivat,
Man-nich-baser och produkter genom cyanoetylering. Kojisyra
har även en viss bakteriostatisk verkan, då den hindrar
tillväxten av bl.a. streptokokker och stafylokokker.

Den viktigaste egenskapen hos syran är kanske dess
förmåga att bilda metallkomplex. Dessa används som
antioxidationsmedel och avhärdningsmedel för vatten. Små
mängder används i livsmedels- och
läkemedelsindustrierna som chelatbildare för reglering av mikroelements
verkan. Olösliga salter bildas med järn, koppar och zink,
andra salter och komplex, innehållande natrium, barium,
kalcium, strontium, tenn, kvicksilver m.fl. har framställts.

Kojisyra är ett gulbrunt kristallint pulver med smältpunkt
152—154°G och är lösligt i de vanligaste polära
lösningsmedlen. Syran isolerades första gången 1907 av K Saito
ur Aspergillus oryzæ, som odlats på ångbehandlat ris.
Dess sura egenskaper härrör från fenolgruppen. Syran
fälls ej av neutral eller ammoniakalisk silvernitratlösning
eller blyacetatlösning, kvicksilverklorid, tannin,
fosforvol-fram- eller fosformolybdensyra.

Reduktionsprodukter


Metall- <—O
komplex

† II

I

Estrar, etrar, salter «-HO—rT >—► Mannich-baser

I f

Azofärger, aldehydhart-<—\ /—CH2OH Estrar, etrar,
ser, halogenderivat, ^^ halogen- och svavel-

Mannich-baser, cyano- i derivat, aminer
etyleringsprodukter ^

Pyridoner, pyridiner

Fig. 1. Kojisyrans reaktionsmöjligheter.

Vid behandling med diazometan ger kojisyra kvantitativt
utbyte av 2-hydroximetyl-5-metoxi-y-pyron. Med
fenacyl-halogenider erhålls fenacyletrar. En onormal
halogenförening bildas vid kojisyras omsättning med
fenacylhalogeni-der i en metanollösning av natriummetylat. Vid hydrolys
bildas elrarna. Med tionylklorid reagerar syran under
bildning av 2-klormetyl-5-oxi-7-pyron.

Allylkojat har framställts ur syran och allylbromid i
metanol vid närvaro av natriummetylat. Olika forskare har
framställt estrar av syran med ättik-, bensoe- och
fenyl-karbaminsyra. Acetylering med ättiksyraanhydrid eller
ace-tylklorid ger diacetatet. Genom Friedel—Crafts-syntes
erhålls estrar av den alifatiska oxigruppen. Även
6-bensoyl-kojisyra kan framställas (40 %> utbyte).

Kojisyra har vidare omsatts med paraformaldehyd och
natriumkarbonat i etanol till
2,6-di(hydroximetyl)5-hydroxi-y-pyron (81 °/o utbyte). Kondensation med acetaldehyd ger
53 0/o utbyte av 6-cx-hydroxietyl-derivatet. Ur nitrilen, som
ej isolerades, framställdes karbonsyran genom hydrolys i
46 °/o utbyte.

En för 7-pyroner karakteristisk reaktion är att syret i
pyronringen kan bytas ut mot kväve (ammoniak eller
primära aminer). Enligt uppgift har denna reaktion utförts
med derivat av kojisyra (Chemical & Engineering News,
13 juni 1955 s. 2556, 2558). HMe

Sampolymerisat. Vid sampolymerisation av två
mono-merer A och B kan man av vinylföreningar erhålla
produkter av två olika typer, nämligen en i vilken
monomer-resterna växlar regelbundet — ABABAB — och en i vilken
de är oregelbundet fördelade — ABBABAAABB —. I båda
fallen är de sammanhängande kedjorna av A- eller
B-rester korta.

Om A och B har olika egenskaper, t.ex. olika löslighet
eller polaritet, blir sampolymerisatets egenskaper
medelvärden av egenskaperna hos polymerer av enbart A och
enbart B. Är A t.ex. styren (icke-polär, kolvätelöslig) och
B vinylalkohol (polär, vattenlöslig), bör sampolymerisat
av de båda angivna typerna vara lösliga i t.ex. aceton eller
cyklohexanon och i blandningar av polära och icke-polära
lösningsmedel.

Ingår långa kedjor av enbart A- och B-rester i
sampoly-merisatet, får detta egenskaper som beror av de rena
A-och B-polymerisatens. Sampolymerisat av detta slag kan
vara antingen kedjepolymerer (segmentpolymerer) av
typen

— A .... AB .... BA .... AB .... B —
eller vmppolymerer av typen

B .. B B .. B B .. B

I I I

— A......A......A......A —

Egenskaperna hos segment- och ymppolymerisat är
summan av de rena polymerisatens och inte medelvärden av
dessa som hos sampolymerisat av de två tidigare nämnda
typerna. Det har sålunda visat sig att ett segment- eller
ymppolymerisat, som består av en lätt vattenlöslig och en
lätt kolvätelöslig del, är lösligt i båda slagen av
lösningsmedel. Det är därför ett ytaktivt emulgeringsmedel och en
synnerligen effektiv skyddskolloid.

Ymppolymerer framställdes först genom
kedjeöver-föringsreaktioner. Härvid bildas emellertid lätt
biprodukter och sampolymerisaten blir därför inte enhetliga. På
senare tid har man därför övergått till att på större eller
mindre avstånd från varandra införa reaktiva grupper vid
atomerna i en enhetlig kedjepolymer. Dessa grupper tjänar
sedan som utgångspunkter eller initiatorer vid bildning av
sidkedjor. Skall dessa framställas genom t.ex.
etylenoxid-polymerisation, måste man till huvudkedjan ansluta
initierande grupper, såsom — OH, — NH2 eller — COOH, på
bestämda avstånd från varandra. Detta kan i många fall

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Nov 12 16:25:26 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/tektid/1955/1036.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free