- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / Årgång 85. 1955 /
1020

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

1020

TEKNISK TIDSKRIFT

Fig. 1. Flytschema för
tillverkning av
natrium-kaliumlegering.

Framställning av natrium-kaliumlegeringar. Vid
tillverkning av natrium-kaliumlegeringar utnyttjar man
skillnaden i metallernas flyktighet. Vid mitten av en
destilla-tionskolonn fylld med ringar av rostfritt stål (fig. 1),
matar man in smält kaliumklorid vid ca 840°C.
Natriumångor från en kokare, i vilken smält natrium införs
kontinuerligt, leds in vid kolonnens botten och möter
kalium-kloriden varvid natriumklorid och metalliskt kalium bildas.

De ångor, som tas ut vid kolonnens topp, kan bestå av
rent kalium, men om man håller temperaturen mellan de
båda metallernas kokpunkter (883°C för Na, 760°C för K),
destillerar en blandning av Na och K över och
kondenseras till en legering. Vid kolonnens botten fås en blandning
av Na och NaCl som går till kokaren. I denna bildas ett
övre metallskikt och ett undre kloridskikt som avtappas.
Processen utförs i industriell skala i kvävgasatmosfär
under svagt övertryck. Produkten levereras i stålfat. I
USA tillverkades 1949 ca 50 t legering, 1951 var
årsproduktionen flera tusen ton.

Andra metoder, som kan utnyttjas på laboratoriet och
möjligen kan få kommersiell användning, är smältning av
natrium och kalium under ett inert lösningsmedel,
destillation av de båda metallerna tillsammans, ledning av
natriumångor genom smält kaliumhydroxid och elektrolys
av en smält blandning av metallernas hydroxider.

Vid tidigare föreslagna metoder för framställning av
Na-K-legering genom omsättning av natrium med hydroxid,
karbonat eller klorid av kalium har man varit tvungen att
använda överskott på kaliumförening. Denna har då
kommit att ingå med upp till 75 °/o i slaggen, som har liten
eller ingen användning.

Man har emellertid funnit att reaktionen mellan Na och
KC1 sker i en relativt trång zon i närheten av
kloridtill-flödet. Genom noggrann reglering av detta kan man därför
hålla hög natriumkoncentration i reaktionszonen och
härigenom undvika att större mängd kaliumklorid når
kolonnens botten. Vid den beskrivna metoden håller slaggen
5—10 »/o KC1 (Chemical & Engineering News 14 febr. 1955
s. 648—650). SHl

Peroxidfri absolut eter. Bildning av peroxider och
aldehyder i absolut eter kan motverkas med
natriumdietyl-ditiokarbamat. Försök har nämligen visat att eter,
innehållande mycket liten mängd tiokarbamat (0,05 mg/1), är
hållbar i två år, medan ren eter får en märkbar
peroxid-och aldehydhalt på bara en vecka.

De flesta föreningar, som förekommer i eter, katalyserar

dennas oxidation, men alkohol och vatten i den mängd
som finns i amerikansk apoteksvara har en påtaglig
konserverande verkan. I torr eter för analytiska ändamål hålls
halten vatten och alkohol under 0,01 °/o, och dessa ämnens
stabiliserande verkan förloras då. Som exempel på andra
konserveringsmedel kan nämnas hydrokinon och
difenyl-amin, men de måste till skillnad från
natriumdietylditio-karbamat tillsättas i sådan mängd, att de kan verka som
föroreningar.

Reaktionsmekanismen för bildningen av peroxider och
aldehyder är ännu inte klarlagd. Eftersom syre är
nödvändigt för eterns sönderdelning, antas tiokarbamatets
skyddsverkan bero på att det binder syre (Chemical &
Engineering News 1 aug. 1955 s. 3194). H Me

Sedimenteringsbassängers effektivitet. En rektangulär
sedimenteringsbassängs effektivitet bör icke som hittills
vanligen skett bedömas efter den procentuella minskningen
av de suspenderade eller avsättbara ämnena. Den på så
sätt erhållna verkningsgraden beror nämligen av bl.a.
bassängens utformning, ytbelastningen och den aktuella
suspensionens art. Riktigare är att ånge "the overflow residual
efficiency", varmed avses den procentuella minskningen av
de partiklar, som har större sjunkhastighet än
ytbelastningen (A C Ingersoll, J E Mc Kee & N H Brooks i
Proceedings of the American Society of Civil Engineers
jan. 1955 särtryck 590). A G

Rening av radioaktivt vatten. Man har provat
användning av kommersiella starka katjonbytare för
avlägsnande av radioaktiva ämnen i vatten. Snabbaste resultat får
man genom att suspendera jonbytaren i vattnet. Prov
med vattenledningsvatten, försatt med den mängd
radioaktiva ämnen, som kan väntas efter en atombombs
detonation, har visat att man på 30 min erhåller vatten som
i nödfall kan drickas. Filtrering av vattnet genom en
jon-bytarkolonn är effektivare men tar längre tid (Chemical
& Engineering News 28 mars 1955 s. 1300). SHl

Packningar av indium. Organiska ämnen är ofta
olämpliga som tätningsmaterial i högvakuumsystem av metall.
Detta gäller särskilt för masspektrografer i vilka gummi
och vakuumfett ger en bakgrund av kolvätemaxima över
hela spektret. För att undvika denna störning har man
vid University of California börjat använda indium och
med detta belagd koppar till packningar (fig. i).

Man har också konstruerat en vakuumventil, bestående av

Fig. 1.
Indiumpack-ningar; upptill t.h. 1,25
mm indiumtrdd, t.v.
indium lött vid
tätnings-y t orna; nedtill packning
av koppar med
tätnings-ytor av pålött indium.

Fig. 2. Vakuumventil med indiumtätning.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Nov 12 16:25:26 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/tektid/1955/1040.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free