- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / Årgång 85. 1955 /
1035

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

15 november 1955

1035

Fastän ett järnchelat kan vara bundet i jorden, tycks det
vara tillgängligt för växterna så länge det är intakt och
åtkomligt för rotsystemet. Vid en amerikansk
undersökning har man studerat några aminopolykarbonsyrors
förmåga att göra radioaktivt järn (69Fe) tillgängligt för växter.
Man provade järn (III) chelat av EDTA, EDTA—OH,
di-etylentriaminpentaättiksyra (DTPA) och
cyklohexan-trans-/,2-diaminotetraättiksyra (CDTA) på en sur och två
kalkhaltiga jordar.

Alla chelaten absorberades mycket effektivt av växter på
den sura jorden, medan bara CDTA-chelatet togs upp
effektivt ur de kalkhaltiga jordarna. Ur dessa absorberades
EDTA—OH- och DTPA-chelaten något och EDTA-chelatet
inte alls. Man anser att chelatbildarnas olika stora
förmåga att göra järn disponibelt för växterna
sammanhäng-ger med chelatens stabilitet.

De vid dessa laboratorieprov erhållna resultaten behöver
emellertid inte gälla även vid fältförsök. För stark
bevattning och hög bikarbonatkoncentration i jorden försvårar
nämligen absorptionen av järn, och andra metaller i
jorden, t.ex. koppar och mangan, komplicerar betingelserna.

Förbrukningen av syntetiska chelat för agrikulturellt
ändamål uppnår emellertid i USA troligen 450 000 t under
1955. Mest använt är Fe-EDTA som Citrus-odlarna i
Florida utnyttjar för att böta kloros (minskad
klorofyllbildning på grund av järnbrist)6. Dessutom lär man genom
behandlingen förbättra fruktens kvalitet (större sockerhalt
och mindre citronsyrahalt), få större järnhalt i frukt och
blad och en förbättring av trädens växt genom bildning av
flera skott och Qkning av skottens längd. Vidare lär
skörden bli större och fruktens färg vackrare.

I extrema fall har träd, som inte givit någon avkastning
på grund av järnbrist, producerat upp till 270 kg per träd
ett par år efter behandlingens början. Metoden har också
använts med framgång för grönsaker och prydnadsväxter.
De goda resultaten anses bero på att Floridas jordar är
utpräglat sura.

Ett problem, som ännu inte lösts på ett tillfredsställande
sätt, är botande av kloros på alkaliska jordar. Visserligen
tycks EDTA-OH- och DTPA-chelat vara verksamma på
demr men dessa preparat är relativt dyra, och bara det
förstnämnda har hittills provats vid fältförsök under 1955.
De härvid uppnådda resultaten sägs vara lovande.

Man har vidare försökt besprutning med Fe-EDTA i
lösning för att undvika reaktion mellan chelatet och jorden,
men resultaten har blivit ojämna och föga varaktiga. En
produkt, troligen ett järnchelat, som framställs ur avfall
från en cellulosafabrik, uppges emellertid ge gott resultat
vid besprutning av päron-, persiko- och plommonträd på
alkaliska jordar. Preparatet lär bli tillgängligt i begränsad
omfattning under 1956 till ett pris som är avsevärt lägre än
de hittills använda chelatens.

Järnchelaten är stabilast, och det är därför svårt att
utnyttja chelat för tillförsel av andra metaller. Man har dock
uppnått lovande resultat med zink- och manganchelat.

Medicinsk användning

Enligt uppgift kan EDTA underlätta upplösningen av
njurstenar. Vidare kan den avlägsna kalk ur ben eller blod
och oskadliggöra giftiga tunga metaller, särskilt bly och
plutonium. För närvarande är användning av EDTA den
enda behandlingsmetoden vid plutoniumförgiftning.
Nyligen utförda prov har visat att blod försatt med EDTA
är hållbart dubbelt så länge som blod vars koagulering
hindrats på gängse sätt med citratlösning. SHI

Litteratur

1. Walton, H F: Chelation. Sci. Amer. 88 (1953) juni s. 68—76.

2. Parrish, J R: New chelating resins. Chem. & Ind. 1955 s. 386—
387.

3. Chelates ön the move. Chem. & Engng News 33 (1955) s. 2070—
2072.

4. Beryllium by chelation. Chem. & Engng News 33 (1955) s. 2074.

5. Chelates for chlorosis, Agric. Food Chem. 3 (1955) s. 818—819.

Nya metoder

"Adsorptiv destillation." Man har nu i USA börjat
intressera sig för ett nytt separeringsförfarande, kallat Fluid
Char Adsorption (jfr Tekn. T. 1953 s. 757). Det består i
princip i fraktionerad adsorption och desorption av gaser
vid en fluidiserad adsorbent i en kolonn med bottnar.
Processen är sålunda närmast analog med extraktiv
destillation (Tekn. T. 1951 s. 181, 288) och kan därför kallas
adsorptiv destillation.

I den utföringsform av metoden som för närvarande
studeras, är adsorbenten finfördelat aktivt kol med stor
nötningshållfasthet. Processen uppges vara särskilt lämplig
för separering av C2-kolväten från C3- och högre
gasformiga kolväten. Kostnadskalkyler, grundade på försök i
halvstor skala sägs visa att adsorptiv destillation i detta
och några andra fall kan konkurrera med de bästa nu
använda metoderna, t.ex. absorption i kyld olja.

De andra fall i vilka adsorptiv destillation anses lämplig
är rening av vätgas från hydroformering, koncentration av
acetylen, framställd genom partiell förbränning av
kolväten eller stark krackning av lätta kolväten, återvinning
av lösningsmedelsångor ur luft, torkning av gaser och
utvinning av lättflyktiga produkter vid kolvätesynteser.
Metoden är lämplig bara för separering eller utvinning av
lätta kolväten, vid arbete med tyngre är absorption i olja
eller gängse destillätionsmetoder bättre.

Vidare förlorar kolet snabbt sin aktivitet vid närvaro av
bara liten mängd polymeriserbara ämnen med högre
kokpunkt än pentan. Olefiner och diolefiner har denna
verkan. Mängden inaktiverande ämnen i t.ex. bränslegas från
oljeraffinaderier är emellertid relativt liten. Vid långvarig
drift i halvstor skala med sådan gas har kolets aktivitet
nått ett stabilt värde vid 75—80 °/o av det ursprungliga.
Vid användning av högtemperaturaktivering med ånga har
man kunnat hålla kolets aktivitet över 90 % av den
ursprungliga. Ingen reaktivering behövs emellertid, om
rågasen är fri från ämnen med högre kokpunkt än pentan
och omättade kolväten utom etylen, propylen och acetylen.

Aktivt kol av ca 50°C förs in på toppen av en
adsorp-tionskolonn (fig. 1) och rågas matas in nära dennas mitt.
Kolet rör sig i fluidiserad form nedåt genom kolonnen

Fig. 1. Apparat för
adsorptiv destillation.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Nov 12 16:25:26 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/tektid/1955/1055.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free