- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / Årgång 85. 1955 /
1036

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 46. 13 december 1955 - Nya metoder - »Adsorptiv destillation», av SHl - Rena lignosulfonat ur sulfitlut, av SHl - Periodisk, fraktionerad extraktion, av SHl - Keramiskt mikrominiatyrrör, av Åke Ahrnell

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

1036

TEKNISK TIDSKRIFT

varvid de tyngre kolvätena adsorberas vid det. Från
kolonntoppen avgår därför bara metan (och andra gaser
med liten molvikt, t.ex. väte). Något metan adsorberas
dock och drivs därför av i kolonnens undre del,
metan-avdrivaren. Vid dennas botten tar man ut C2-kolväten som
kommer från den underliggande etanavdrivaren; vid
dennas botten tas högre kolväten ut. En del av dem återförs
till kolonnen som bottenåterflöde, medan resten tvättas
med vatten i en skrubber och tas ut som produkt.

De högre kolvätena lösgörs med ånga från kolet i
desorp-tionskolonnen där det upphettas till ca 260°C med
Dow-therm. Efter torkning och kylning till 50°C återförs kolet
slutligen till kolonntoppen med en ström av toppgas. I
torkningssektionen befrias kolet från ånga med en mindre
ström av toppgas som leds in vid apparatens botten
(Chemical Engineering mars 1955 s. 120, 122). SHl

Rena lignosulfonat ur sulfitlut. Genom att utnyttja en
ny typ av jonbytare kan man enligt uppgift ekonomiskt
framställa lignosulfonat ur sulfitlut i kommersiell skala.
Processen kan tillämpas vid användning av koksyra
innehållande kalcium-, natrium- eller ammoniumsulfit, och
den kan genomföras kontinuerligt utan störning av den
normala driften. Oorganiska kemikalier kan återvinnas,
och lutens värmeinnehåll kan utnyttjas.

Svaveldioxid avlägsnas först ur luten genom avdrivning
med ånga. Därefter får vätskan passera genom en kolonn
innehållande en anjonbytare, huvudsakligen av tertiär
amin-typ. Lignosulfonaten absorberas och återvinns sedan
genom eluering med natronlut. Överskott av denna och
föroreningar av tunga metaller i eluatet absorberas med
en kat jonbytare av karbonsyratyp; alkalit återvinns.
Socker, metalljoner och icke absorberade lignosulfonat, som
passerar genom anjonbytarkolonnen, kombineras med
överskott på sulfitlut samt indunstas och bränns
tillsammans med detta.

Man utvinner ca 20 °/o av lignosulfonaten i luten som en
15 °/o lösning av sockerfria lignosulfonsyror med molvikt
1 200—1 600. Vid kommersiell drift kommer denna
produkt troligen att överföras till en 40—60 °/o lösning av
natriumlignosulfonat. För närvarande arbetar man i
halvstor skala och söker användningsområden för
slutprodukten. Man tror att den är lämplig som dispergeringsmedel,
särskilt i betong, som hjälpmedel vid målning av klinkern
vid cementtillverkning och möjligen som råvara vid
framställning av aromatiska föreningar, t.ex. vanillin (Chemical
Engineering okt. 1955 s. 104, 108). SHl

Periodisk, fraktionerad extraktion. Vid separering av
svaga baser eller svaga syror kan man utnyttja dessas
olika styrka. Om en lösning av t.ex. två baser i ett
ickepolärt lösningsmedel sätts i jämvikt med en lösning av
samma basers salter i ett polärt lösningsmedel, anrikas
den starkare basen i detta och den svagare i det
ickepolära lösningsmedlet. Detta förhållande kan utnyttjas vid
en extraktionsprocess som har kallats
dissociationsextrak-tion. För att förfarandet skall kunna utnyttjas måste den
ena basens eller syrans dissociationskonstant vara minst
hundra gånger den andras.

Processen kan i princip göras kontinuerlig, men i
praktiken uppstår härvid svårigheter som hittills inte
övervunnits. Det är nämligen mycket svårt att i industriell skala
reglera pH så noga som behövs, särskilt om tillflödets
sammansättning varierar. Utförd satsvis blir processen
emellertid betydligt lätthanterligare.

En sats alkaloider, löst i en icke-polär vätska, såsom
metylenklorid, CH2C12, tas i en matningsbehållare (fig. 1)
och rundpumpas genom en blandnings- och
avsättningsapparat där den behandlas med en vattenlösning av en
stark syra, t.ex. svavelsyra. Mängden tillsatt syra hålls till
en början så liten som möjligt, helst mindre än en tiondel
av den mängd som behövs för fullständig neutralisation av
baserna. Under fraktioneringens gång ökas syratillförseln.

Fig. 1. Apparat för periodisk
dis-sociationsextraktion; 1
vattenlösning av alkaloidsalter, 2
metylenklorid och svavelsyra, 3
vattenlösning av natriumsulfat, 4
metylenklorid, 5 avdrivare, 6
natronlut, 7 produkt (alkaloid
löst i metylenklorid), 8 kolonn,
9 matningsbehållare.

Denna del av apparaten motsvarar blåsan till en periodisk
destillationsapparat. Lösningen i den polära vätskan
(vattnet) fungerar analogt med ångan, och syran är analog med
det tillförda värmet.

Vattenlösningen, som bildar övre skikt i avsättningskärlet,
tas ut och förs in vid bottnen av en kolonn där den möter
en ström av metylenklorid som matas in på
kolonntoppen. En bit nedanför denna tillförs natronlut som frigör
alkaloiderna ur deras salter. I vattenlösningen ingående
alkaloider går då över i metylenkloridfasen varför översta
kolonndelen kommer att fungera som en avdrivare. Från
kolonntoppen avgår en vattenlösning av natriumsulfat.

Strax under alkaliintaget tar man ut en del av
metylenkloridfasen som produkt, medan resten går till kolonnen
som återflöde. När apparaten körts en stund med totalt
återflöde, består produkten av den starkaste alkaloiden
löst i metylenklorid. Avdrivaren motsvarar alltså en
destillationsapparats kondensor, metylenkloridfasen är
analog med kondensatet och natronluten med kylvattnet.
Under extraktionen faller produktens pH språngvis med
ändringen i dess sammansättning.

Man kan köra apparaten på ett sätt motsvarande partiell
kondensation genom att avpassa natronluttillsatsen så att
bara en del av alkaloiderna frigörs. Alkaloidsalter tas då
ut som produkt från avdrivarens topp. Denna metod är
olämplig vid industriell drift, men den kan vara bekväm
vid laboratorieundersökningar (D E Weiss i Industrial
Chemist maj 1955 s. 230—232). SHl

Keramiskt mikrominiatyrrör. En amerikansk keramisk
ultrahögfrekvens-triod 6BY4 (fig. 1) har längden 9,5 mm
och diametern 8 mm. För röret uppges följande data,
mätta i en jordad gallerkoppling vid 900 MHz och 10 kHz
bandbredd: glödspänning 6,3 V, glödström 200 mA,
anodspänning 200 V, effektförstärkning 15 dB, brusfaktor 8 dB,
branthet 6 mA/V, förstärkningsfaktor 100, förhållandet
branthet/anodström 1,2 mA/V per mA.

Röret har planparallella elektroder. Metallringarna är av
titan och de keramiska ringarna har samma värmeutvidg-

Fig. 1.
Keramiskt miniatyr-rör, typ 6BY4.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 02:39:56 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tektid/1955/1056.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free