- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / Årgång 85. 1955 /
1040

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

1040

TEKNISK TIDSKRIFT

cn slinga av en plastslang som trycks samman när de förra
rullar över den. Därvid skjuts vätska eller gas i slangen
framför cylindrarna.

Pumpdelarna är stansade ur stålplåt, och pumpen blir
därför billig i tillverkning. Den uppges pumpa såväl gas
som vätska. I senare fallet är dess sughöjd ca 9 m. Då
vätskan bara kommer i kontakt med slangen, uppstår
ingen korrosion på pumpens metalldelar. Bara slangen
utsätts för slitning, den är billig och kan lätt bytas ut
(Business Week 17 sept. 1955 s. 119—120). SHl

Mikroporer i läder. Kollagen, som efter garvning är
läder, har fiberstruktur. Denna synes med blotta ögat, men
det man då ser som fibrer visar sig i ett ljusmikroskop
vara fiberknippen. Varje fiber i dessa består av fibriller
som kan iakttas i elektronmikroskop (fig. 1 upptill). De
har en karakteristisk tvärstreckning i spiralform. Man har
vidare funnit att fibrillerna har trådig struktur. Den
framträder nämligen tydligt hos en svälld fibrill (fig. 1
nedtill).

Det är väl känt att läder är poröst. Dess största porer
finns i huvudsak mellan fibrerna vilka i regel har en
radie över 2 000 mu. Mindre porer finns emellertid mellan
de mindre strukturelementen, fibrillerna och de trådar
varav dessa består.

Vid National Bureau of Standards har man studerat
por-storleksfördelningen i läder och senor från kängurusvans,
som består av kollagen av samma tvp som däggdjurshud.
Man har härvid tillämpat en tryckmetod, grundad på
teorin att ett bestämt tryck behövs för inpressning av en icke
vätande vätska i porer med en viss radie. Man har sålunda
mätt den mängd kvicksilver som kan tryckas in i ett
evakuerat läderprov vid olika tryck upp till 755 kp/cm2. Enligt
denna metod kan man mäta volymen hos porer av valda
storleksområden mellan 10 och 1 800 mu.

Fig. 1.
Elektronmikrografi av pal-ladiumskug-gadc kolla-genfibriller;
upptill två
torra,
parallella fibriller,
nedtill en
svälld fibrill.

Fig. 2.
Elektronmikrografi av en
oskuggad [-kollagen-fibrill-]
{+kollagen-
fibrill+} vars
porer fyllts
med
kvicksilver.

Som resultat fann man t.ex. att ca 75 % av porvolymen
hos kängurusenor måste bero på porer med 10—100 m,u
radie och 50 °/o på porer med bara 10—35 m|.i radie.
Förhållandena visade sig vara praktiskt taget de samma för
sulläder. De ytterligt små porer som svarar för en stor
del av läders porvolym har också kunnat iakttas i
fibrillerna med elektronmikroskop sedan de fyllts med
kvicksilver. De syns då som ovala mörka fläckar (fig. 2) med
ca 25 X 35 mu storlek vilket motsvarar en porradie på
ca 15 mu (National Bureau of Standards Technical News
Bulletin maj 1955 s. 68—71). SHl

En jonbytare för tunga metaller. I USA har man
framställt en jonbytare, polytiolstyren (PTS) med hög affinitet
till tunga metaller, såsom kvicksilver, koppar, silver och
guld. Den kan tänkas få användning för att utvinna uran
eller guld ur havsvatten. Vanliga jonbytare är olämpliga
härtill, då de binder de mindre önskvärda natrium- och
kalciumjonerna. PTS har ännu bara prövats i
laboratorieskala. Trots att den torde bli dyrare än vanliga
jonbytar-hartser, tror man att den skall få stor användning på
grund av sina speciella egenskaper.

Goda resultat har uppnåtts vid återvinning av koppar ur
de utspädda lösningar, som man får vid raffinering av
koppar. En stor fördel hos PTS är dess hållbarhet i surt
medium. Sedan metalljonerna tagits upp av PTS, avlägsnas
de lätt genom behandling med stark syra. PTS har
rege-nererats upp till 20 gånger utan minskning i kapaciteten.
En annan av PTS:s unika egenskaper är dess
reduktionsförmåga. Har den blivit oxiderad, kan den reduceras
endast av starka reduktionsmedel, såsom natriumvätesulfit,
men inte av jodider i sur lösning. PTS angrips dock endast
av starka oxidationsmedel, t.ex. permanganat.

Vid syntes av PTS utgår man från polystyren med
mol-vikt omkring 30 000. Polymeren nitreras och hydreras med
palladium som katalysator till polyaminostyren. Denna
di-azoteras och diazokloriden omvandlas till olösligt
poly-styrenxantat med kaliumetylxantat. Genom alkalisk
hydro-fys och surgörning får inan sedan PTS.

Vid en annan framställningsmetod utgår man från
p-aminoacetofenon, som diazoteras och omvandlas till
etyl-xantatderivatet. Detta reduceras med litiumborhydrid
LiBH4 och hydrolyseras till p-tiolfenylmetylkarbinol.
Di-acetylering och efterföljande deacetylering ger monomeren
p-vinylfenyltioacetat. Då detta polymeriseras och förtvålas,
blir slutprodukten PTS (Chemical & Engineering News
1 aug. 1955 s. 3165—3166). H Me

Sampolymerisat av vinyliden- ocli vinylklorid. Viny-

lidenklorid CC1,CH2 är ett billigt utgångsmaterial för
plaster då den håller 73 °/o klor och är lätt att framställa ocli
polymerisera. Polymeren har regelbundet byggda
molekyler, och den kristalliserar lätt. Ren polyvinylidenklorid har

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Nov 12 16:25:26 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/tektid/1955/1060.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free