- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / Årgång 85. 1955 /
1049

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

20 december 1955

Korrosion och matarvatten
i ånganläggningar

Dr Hans Tietz, Leverkusen

620.193.4 : 621.187.1

Utvecklingen mot allt högre ångtryck och
ångtemperaturer har medfört allt större fordringar på det använda
materialet och även på driften av anläggningarna. Det är
därvid inte endast hållfasthetsfrågor och närliggande
problem, vilka behandlats i en tidigare uppsats (Tekn. T. 1955
s. 1011), som är avgörande. Lika viktigt är att materialen
har tillfredsställande beständighet mot kemiska angrepp
och att driften skötes så att anläggningens livslängd blir
så stor som möjligt.

Oxidation i vatten och vattenånga

En väsentlig faktor som påverkar stålmaterials livslängd
i högtemperaturanläggningar är oxidation i luft och i
vatten eller vattenånga. Detta gäller såväl för kolstål och
låg-legerat stål som för austenitiska material. Genom denna
oxidation kan sålunda livslängden minskas avsevärt, t.ex.
från 500 000 h till 66 000 h (fig. 1).

Järn kan oxideras av syre i luft eller rökgaser, t.ex.
enligt formeln

3 Fe + 2 02 = Fe304 (1)

eller på ång- eller vattensidan av syre i vattnet,
motsvarande någon av reaktionerna

3 Fe + 4 H20 = Fe304 + 4 H„ (2)

eller

Fe + H20 = FeO + H2 (3)

Jämviktsvillkoren för reaktionen mellan järn och
vattenånga har undersökts av Chaudron, som gjort ett diagram
häröver, fig. 2. Bildningen av Fe304 börjar vid mycket
låga temperaturer och upphör först när det har bildats
ett tillräckligt tjockt oxidskikt som skyddar järnet för
vidare angrepp. Oxidskiktet är alltså nödvändigt, för att
utan detta skulle järnet snart förstöras av vatten eller
vattenånga.

För undersökning av oxidation i vatten kan man
använda en provapparat av glas, fig. 4, där man sätter in
ett provstycke av blank plåt. Vattnet skall vara avgasat
kondensat och för säkerhets skull kan man sätta till ca
1 mg/1 hydrazinhydrat för att avlägsna det sista spåret
av syre. Provapparaten evakueras och smältes ihop under
vakuum. Man mäter provstyckets reflexionsförmåga för
en definierad ljusstråle såväl före provets igångsättning
som efter olika långa tiders uppvärmning vid viss tem-

Bearbetning av föredrag i avd. Mekanik den 24 september 1954.

1049

Fig. 2. Jämviktskonstanter för systemet Fe—Ot—Ht.

Fig. 3. Oxidation i vatten (upptill) och vattenånga
(nedtill) bestämd genom mätning av ljusreflexion på
provstycke enligt fig. 4.

Fig. 1. Oxidations inverkan på livslängden hos
stål med 16 »lo Cr, 13 °/o Ni, Nb, 700°C; n
exponent enligt ekv. (i); påkänningen 2 kp/mm’
motsvarar 160 at ö och dyl di = 2,33.

Fig. 4. Apparat för bestämning av
begynnande FejO^bildning; A avsugning, P
provstycke.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Nov 12 16:25:26 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/tektid/1955/1069.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free