- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / Årgång 85. 1955 /
1051

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

15 november 1955

1051

Fig. 7. Förstöring av oxidskikt genom temperaturväxlingar.
150 X.

Fig. 8. Oxidation i luft av austenitiska stål vid 750°C,
15 000 h glödgningstid; t.v. 15 °/o Cr, 15 °/o Ni, 1,5 °/o Mo,
Nb, V, W, Co, i mitten 16 °!o Cr, 13 °/o Ni, 1,3 °/o Mo, Nb,
V, W, N, t.h. 16 °/o Cr, 13 °/o Ni, 2 °/o Mo, Nb, B.

nom oxidation vid konstant temperatur får man en
minskning av rörets livstid till 380 000 h. Blir emellertid
oxidskiktet förstört genom temperaturväxlingar sjunker
livstiden till endast 66 000 h, vilket betyder att man för en
panna som ofta uppeldas och avställs måste räkna med en
avsevärd minskning av tubernas livslängd.

Som exempel på kraftig oxidation som en följd av
skyddsskiktets termiska förstöring kan nämnas skador på
ett ångöverströmsrör i en 30 at ångpanna, fig. 7.
Rörväggen hade temperaturen 235°C motsvarande drifttrycket.
På detta rör droppade vatten utifrån och då detta vatten
hade atmosfärtryck var dess temperatur 100°C.
Väggtemperaturen varierade i takt med de fallande dropparna
ständigt mellan 235°C och ett värde mellan denna temperatur
och 100°C. Vid varje temperaturväxling blev skyddsskiktet
på insidan förstört och nybildades. På detta sätt blev
rörväggen genom frätt.

Farligast är en kemisk upplösning av skyddsskiktet,
emedan man härvid kan få en mycket snabb växling mellan
upplösning av oxidskiktet och bildning av nytt oxidskikt.
Detta inträffar alltid när blandningar av salter från
matar-vattnet och metalloxider smälter under drifttemperaturen.
Det gäller främst järnoxider men även oxider av
legeringsämnen såsom krom, nickel, kobolt, volfram och
vanadin kan inverka.

I vissa fall kan man få relativt låga smälttemperaturer,
t.ex. när man har järn eller järnoxid i beröring med
natronlut med hög koncentration, och detta kan medföra
snabb förstöring av materialet, fig. 9. Medan man i vatten
och i mättad koksaltlösning får måttligt angrepp på järn
och knappast något alls på kromstål och austenitiska stål,
får man kraftigt angrepp av 45 °/o natronlut på alla
stållegeringar. Vid prov under 24 h har man iakttagit upp till
2,0 |x/h. Detta skulle betyda att ett ångpanne- eller
överhettarrör med 5 mm väggar helt skulle frätas upp på
endast 2 500 h. I enstaka fall har man även iakttagit
sådana skador på Benson-pannor efter så korta drifttider.

För olika saltblandningar kan man få ganska varierande
smälttemperaturer (fig. 10), men de flesta aktuella
blandningar smälter vid ungefär 700°C och därunder. Man kan
därför få snabb materialförstöring i vattenånga vid
samtidig inverkan av saltblandningar. Laboratorieprov har
visat att inga stållegeringar som nu används är tillräckligt
motståndskraftiga vid ångtemperaturer på 500—700°C.
Provplattor med godstjockleken 3 mm av stål med 16 °/o
Cr, 13 %> Ni, Nb eller 20 °/o Cr, 20 %> Ni, 20 °/o Co, Mo,
V, W, Nb eller stål med 13 °/o Co, Mo, V, W blev vid
närvaro av en blandning av natriumsalter redan efter 200 h
fullständigt överförda i oxider.

Kaliumsalter verkar enligt laboratorieprov ännu mer
oxidationsfrämjande än natriumsalter, fig. 11, fastän
saltblandningarnas smältpunkt ligger högre än för
natriumsalter. Vid temperaturer över 600°C växer
oxidationshastigheten mycket snabbt. Av undersökningen framgår även
inverkan av olika kromhalter i stålet. För exempelvis 700°C
får man högsta korrosionshastigheten vid ca 13 °/o krom
både med natrium- och kaliumsalter. Liknande
förhållanden synes man få även med kobolt som legeringsämne.

Enligt proven i luft vid 750°C (fig. 8) fick man nästan
ingen oxidation för det austenitiska stål som innehöll bor
under det att de båda andra provade stålen blev kraftigt
angripna, sannolikt framförallt beroende på deras
vana-dinhalt. Även om hållfasthetsegenskaperna för stål med
vanadin är tillfredsställande, kan man på grund av deras
dåliga oxidationsbeständighet icke använda dem vid höga
temperaturer. Vanadins förmåga att öka
oxidationsangreppet är känd t.ex. inom gasturbintekniken. Här är det
emellertid fråga om vanadin som tillförs utifrån med olje-

Fig. 9. Korrosion av stål i lösningar vid 130 at ö, 330°C,
t.v. i koncentrerad kemiskt ren NaCl-lösning, t.h. i A5 °/o
kemiskt ren NaOH-lösning; .4 kolstål St 35; B stål med

18 °/o Cr, 8 °!o Ni, Nb; C stål med 18 °/o Cr, 8 °/o Ni, Nb, Mo.

Fig. 10. Smältpunkter för salter och saltblandningar.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Nov 12 16:25:26 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/tektid/1955/1071.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free