- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / Årgång 86. 1956 /
10

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 1. 3 januari 1956 - Flygnavigeringssystemet Tacan, av Sven Skåræus - Nitroparaffiner i kommersiell skala - Andras erfarenheter - Formar av berylliumkoppar för plast, av SHl - Kontinuerligt slamfilter för avloppsvatten, av SHl

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

10

TEKNISK TIDSKRIFT

Två par kaviteter används och man växlar mellan dessa
vid övergång från kanal 1—63 till kanal 6’4—126.
Biandaren ger mellanfrekvensen 63 Mc/s till en
mellanfrekvensförstärkare. Dess utgångssteg har en Ferris diskriminator
som begränsar bandbredden till ± 250 kHz på samma sätt
som i markstationens mottagare.

Så länge piloten ej begär avståndsuppgift från inställd
markstation, levererar mellanfrekvensförstärkarens andra
detektor kontinuerligt en serie dubbelpulser med
information angående flygplanets bäring till markstationen.

Videosignalerna matas in i en grindkrets där endast
dubbelpulser av specificerat utseende tillåtes passera, dvs. ett
inbördes avstånd av 12 us krävs. Alla andra signaler
stoppas. Varje dubbelpuls omformas till enkelpuls och matas
parallellt till en detektor och en begränsare. Utgången
från detektorn är en 15 Hz sinusspänning med en
överlagrad 135 Hz sinusspänning medan begränsaren levererar
ett pulståg av konstant amplitud, innehållande bl.a.
norrpuls och markeringspulser. Bestämning av bäring,
uppdelad i en grov och en finbestämning, sker genom
jämförelse mellan 15 Hz signalen och norrpulser resp. 135 Hz
signalen och markeringspulser på det sätt som beskrivits.

Avståndsbestämningen innebär en jämförelse av
tidsföljden mellan pulståg av kalibreringspulser genererade
och utsända av den flygburna sändaren och svarspulser
från markstationen enligt den princip som beskrivits. ’

Om avståndssignalen förloras, t.ex. på grund av
flygplanets manöver, inkopplas en minneskrets, vilken stoppar de
avståndsföljande kretsarna. Minnet ligger kvar 10 s och
om en signal fortfarande saknas eller om
avståndsändringen är större än 20 nautiska mil under frånvaro av signal,
startas en komplett sökningsprocedur genom bela
avståndsområdet.

Apparatens uppbyggnad

Den elektroniska markutrustningen är inrymd i två skåp
av samma storlek och form. Det ena innehåller alla
videokretsar, modulator, oscillatorer med drivenhet,
slutförstärkare med klystron, SM-växlare och mottagare. Likaledes
finns där högspänningsaggregat för klystronen och
instrument för avstämning etc. Det andra skåpet innehåller
kraftaggregat av olika slag, mätkretsar och provinstrument. Ett
tredje skåp användes för kylning och är utformat efter de
förhållanden som gäller för platsen för installation.

Den flygburna sändaren/mottagaren är en kompakt
enhet med centralt chassi omkring vilket totalt fjorton
underenheter grupperats, fig. 5. Det totala antalet rör är ca 100,
varav ett trettiotal är inlödda subminiatvrrör.

Kontrollboxen är försedd med kanalväljare,
manöverorgan för start och stopp, volymkontroll för statiqnssignal
etc. och placeras på lämpligt ställe intill piloten.

Indikatorn är uppdelad i två enheter, dels en större med
servosystemet för grov- och finbestämning av bäring och
avstånd, dels en mindre indikator. Den större har fyra
skalor, svarande mot fyra instrument för grov- och
lin-bestämning av avstånd resp. bäring och är närmast
avsedd att monteras hos navigatören. Informationerna för
piloten presenteras av den mindre indikatorn, där visaren
ger bäringen och siffrorna i fönstret ger avståndet. Detta
instrument tillåter ej noggrannare avläsningar.

Antennen är utförd som en liten triangel med en sida
vinkelrät mot flygplanets kropp. Den har en höjd av ca
8 cm och är användbar upp till flyghastigheter svarande
mot machtalet 1,2. över detta värde fordras en i planets
kropp infälld antenn.

Nitroparaffiner i kommersiell skala tillverkas nu i en
amerikansk fabrik som 1956 väntas ge 4 500 t nitrometan,
nitroetan och nitropropaner. Dessa ämnen, som hittills
framställts i halvstor skala, har visat sig vara synnerligen
användbara selektiva lösningsmedel och värdefulla
utgångsmaterial för vissa synteser.

Andras erfarenheter

Formar av berylliumkoppar för plast. I USA lär man

ha uppnått betydande besparingar genom att använda
formar av berylliumkoppar vid formsprutning av
plastdetaljer. Genom utskiljningshärdning kan vanlig
berylliumkoppar ges en hårdhet på upp till 40 Bockwell C, och med
nya legeringar kan man uppnå 50 Rockwell C. Vidare är
materialet segt och spricker inte. Det har god
värmeledningsförmåga varigenom tillverkningshastigheten kan bli
relativt stor.

Tillfredsställande formar av berylliumkoppar kan man
tillverka genom sandgjutning, precisionsgjutning och
genom pressgjutning varvid den smälta metallen hälls kring
en modell och tryck anbringas under stelnandet.
Sandgjutning används för stora formar i få exemplar.
Pressgjutna formar har emellertid visat sig mer ekonomiska i
inånga fall genom att de fordrar mindre efterbearbetning.
Modellens konturer reproduceras exakt, legeringens
struktur blir ovanligt tät och formen får stor ytfinhet
(Me-tallurgia juli 1955 s. 31—32). SHl

Kontinuerligt slamfilter för avloppsvatten. Ett nytt
amerikanskt filter (fig. 1), särskilt avsett för behandling
av avloppsvatten, är ett kontinuerligt vakuumfilter av
trumtyp. som modifierats genom tillägg av ett ändlöst
band av metalltrådsduk. Denna utgör det verkliga
filter-mediet. Duken är gjord av mycket tätt vävd, fin tråd av
AI SI 316 rostfritt stål (16—18 °/o Cr, 10—14 °/o Ni, 2—3 °/o
Mo). Fastän väven är så tät att den inte släpper igenom
l jus passeras den lätt av luft. Den uppges ha stor
hållfasthet och tåla betydande mekanisk åverkan.

Filterkakan förs av bandet från trumman till en vals med
liten diameter där den skrapas loss från duken med en
kniv som leder den i dess fall men inte kommer i kontakt
med duken. Kakan släpper lätt varigenom en ren filteryta
fås. Anordningar för tvättning av duken finns, men de
behöver inte användas kontinuerligt. Filterkakor på ned till
1,6 mm tjocklek kan enligt uppgift lossas kontinuerligt

Fig. 1. Kontinuerligt trumfilter med filterband.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 02:40:51 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tektid/1956/0030.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free