Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 2. 10 januari 1956 - »Chemical Engineering» i Europa, av Carl Jacob Borelius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i O januari 1956
23
99
99
Chemical Engineering
i Europa
Civilingenjör Carl Jacob Borelius, Närkes-Kvarntorp
001.891(4) : 66
378.966(4)
Skall Sverige bli det sista industrilandet, som anpassar
sig till den moderna kemiska industrins behov av
"chemi-cal engineering"? Vid OEEG:s "Conference of the Functions
and Education of the Chemical Engineer in Europé", som
hölls i London i mars 1955 (Tekn. T. 1955 s. 79), gjordes
en generalmönstring av kemiteknikens nuvarande ställning
i Europa.
Det framgick klart att området utvecklats enormt sedan
krigets slut särskilt i Storbritannien, Tyskland och
Holland. Länder som Frankrike och Norge har kommit väl i
gång, fastän mycket återstår att göra. Sist bland
industriländerna kommer Belgien, Österrike och Sverige. De som
där utbildas vid de tekniska högskolornas kemilinjer måste
fortfarande enligt internationellt språkbruk betecknas som
tekniska kemister. De flesta av dem får sedan helt lita till
praktiken för att utbilda sig till kemiingenjörer.
Kemi-teknisk forskning har ej heller på allvar kommit i gång.
Konferensen behandlade sålunda ett för svensk kemisk
industri i högsta grad aktuellt ämne. Professurer i kemisk
apparatteknik inrättades 1947 vid KTH och 1950 vid CTH,
men befattningarna är ännu i dag vakanta. Mycket har
gjorts från högskolornas, avdelningsrådens och även från
Teknologföreningens sida för att råda bot på detta
missförhållande, men tyvärr har den förändring av
undervisningens inriktning och den komplettering av forskningen,
som så väl behövs, ännu inte ägt rum.
"Kemiteknikerns arbete är främst att planera, beräkna,
uppföra och leda driften av de fabriker och den
apparatutrustning, där kemiska processer genomförs. Kemi, fysik
och matematik är kemiteknikens grundvetenskaper och
ekonomin är ledstjärnan vid dess praktiska tillämpning.
Mekanisk konstruktion av kemisk apparatur ligger
normalt icke inom kemiteknikerns arbetsområde." Dessa
väsentliga drag i den amerikanska uppfattningen av en
kemitekniker stod sig i stort sett under konferensen.
Hinton, chef för det brittiska atombolagets industriella
verksamhet, och flera andra betonade också att
kemiteknik är lika mångskiftande som t.ex. elektro- och
maskinteknik och följaktligen har ett lika stort behov av en
intern uppdelning på olika specialgrenar. En snäv
begränsning av ämnesområdet är därför oriktig.
Hinton hade god erfarenhet av kemitekniker från arbetet
att bygga upp en brittisk atomindustri. Han ville dock ha
undervisningen mer grundläggande och föreslog en
mycket intressant vidgning av ämnesområdet. Kemiteknik
borde breddas till processteknik, dvs. studiet av de
industriella processerna. Samma grunddrag går igen i alla
processer vare sig de baserar sig på kemi, metallurgi, fysik
eller atomfysik. Det skulle vara till en stor hjälp, när man
nu bygger upp och skall driva en atomindustri, om några
av högskolorna från början ville undervisa i grunderna för
processteknik i vidare mening i stället för att som nu
endast förbereda sina studenter för uppgifter i ren
kemiteknik. Industriella processer är fundamentalt så
likartade, att detta inte skulle kräva någon större omläggning av
schemat.
Cathala vid universitetet i Toulouse efterlyste mer av
systematisk grundläggande kemiteknisk forskning. Den
tillämpade kemilekniska forskningen ger oss ideligen nya
grundförfaranden, beskrivna med de mest olikartade empiriska
formler. Vi måste ta reda på, vad som verkligen händer
vid en krossning eller en agglomeration, ersätta tvåfilms-
teorin med en riktigare bild av, vad som sker vid ett
fasutbyte m.m. På så vis bleve området inte så
svåröverskådligt.
Enligt Newitt sysslar man redan med grundläggande
kemiteknisk forskning vid Imperial College i London. Man
studerar t.ex. mass- och värmeöverföring vid låga
temperaturer, fasta ämnens ytstruktur och kristallers tillväxt.
Cathala och Newitt var ense om, att den grundläggande
kemitekniska forskningen kan ta jättesteg framåt, om den
erhåller bråkdelen av det stöd som t.ex.
petroleumindustrin ger tillämpad kemiteknisk forskning.
En livlig dispyt om "Verfahrens-Ingenieur" jämfört med
"chemical engineer" uppstod mellan tyskarna och den
övriga delen av församlingen. Till en del berodde den på
att man inlade olika mening i orden "Ingenieur" och
"engineer". Detta har förvirrat debatten även i Sverige.
Tablån visar de ungefärliga motsvarigheter man fann
rimligast vid konferensen.
Tyska
Chemiker
Verfahrens-
ingenieur
Ingenieur
Engelska
industrial chemist
chemical engineer
process engineer
Svenska
kemiingenjör enligt nuvarande
utbildning vid CTH och KTH,
egentligen teknisk kemist
kemiingenjör (kemitekniker)
mekanist med kemiteknisk
inriktning
meclianical engineer mekanist
Även sedan olikheterna i uttryckssätt hade klarats upp,
kvarstod en åsiktsskillnad om hur den för modern
industri lämpligaste kemiingenjören skulle utbildas. USA:s
"chemical engineering" har utvecklats genom att den tekniska
kemistutbildningen lagts om till undervisning i kemiteknik
och dess grunder. "Verfahrens"-ingenjören är en
mekanist i vars utbildning vissa delar bytts ut mot kemiteknik.
I Tyskland samarbetar "Verfahrens-Ingenieur" och
"Chemiker"; man har av ålder goda erfarenheter av detta
samarbete (Haber och Bosch m.fl.). Flera tyska representanter
uttryckte farhågor för vad de kallade "hälften mekanist
— hälften kemist".
Från engelskt, holländskt m.fl. håll genmäldes att
kemitekniken av amerikansk typ representerar ett eget yrke,
alls inget mellanting mellan kemi och maskinteknik,
motiverat av den nu för tiden allt större artskillnaden mellan
laboratorieskala och industriell drift. En blick på
kemiteknikerns arbetsområde visar att den tyska farhågan är
ogrundad. Framtidens allt mer mångskiftande kemiska
industri behöver dessutom utöver kemitekniker ett ökat
antal tekniska kemister och mekanister.
Övriga kongressdeltagare, som yttrade sig, instämde i
stort sett med engelsmän och holländare. Den som klarast
ifrågasatte sina egna landsmäns ståndpunkt var dock
Schoeneman i Darmstadt. Han anser, att trots
"Verfah-rens"-ingenjörens bevisade stora användbarhet behövs det
även en annan utbildningsform. Den kemiska industrins
oerhörda framsteg de senaste åren och dess fortsatta
utveckling beror i avgörande grad på katalytiska och
kontinuerliga processer. För bästa genomförande av dem
krävs minst lika mycket arbete med grundförfaranden och
apparatkonstruktion som med teknisk kemi.
Den tyska kemiska industrins stora framsteg bevisar inte
att utbildningen är lämplig. Det är överhuvud i regel
omöjligt att reda ut orsakerna till en industris framgång
eller misslyckande. Lagarbete mellan representanter för
olika grenar av vetenskap och teknik är självklart, men
man frågar sig i vilken grad ett sådant samarbete leder
till verkligt skapande idéer. Kan "Verfahrens"-ingenjören
och den tekniske kemisten tillsammans fortfarande möta
alla de krav den kemiska industrins nämnda
strukturförändring ställer?
Schoeneman besvarar själv den frågan genom att ge sina
"Chemiker" möjlighet till vidare utbildning i kemiteknik.
Därigenom når dock endast assistenter den amerikanska
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
