Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 2. 10 januari 1956 - Andras erfarenheter - Hårdlödning av aluminium, av SHl - Enfibertråd av polystyren, av SHl - Kromylklorid, av SHl - Böcker - Was ist Stahl? av Tage Egnefors - Theoretische Metallkunde, av C S - Elektronische Halbleiter, av Dick Lundqvist
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i O januari 1956
29
Utom de nämnda metallerna har åtskilliga andra
föreslagits till lod för aluminium. Det har visat sig att i stort
sett de av dem som har högre smältpunkt än zink (419°C)
något ökar ett zinklods korrosionsresistens, medan de som
har lägre smältpunkt minskar den. På grundval av detta
vetande har man nu i Storbritannien framställt två
zinklod, kallade Thesscal A och P. 12, som tillsammans med ett
speciellt flussmedel kan användas för hårdlödning av
aluminium vid 450—550°C.
I gjutet tillstånd har loden följande egenskaper:
A P. 12
Sträckgräns ......................... kp/mm! 13,2 29,3
Brottgräns .......................... kp/mra! 14,8 30,6
Skjuvhållfasthet .................... kp/mm2 16,4 16,2
Förlängning .............................. °/o 5 4
Smältområde ............................. °C 420—450 440—510
Enligt uppgift kan de användas för lödning av aluminium
och aluminiumlegeringar vid varandra och vid stål,
koppar, mässing, aluminiumbrons och nickel. Fosforbrons och
rostfritt stål kan lödas sedan de överdragits med silverlod.
Loden kan inte användas för magnesiumlegeringar (W J
Smellie i Metal Industry 22 april 1955 s. 307—310). SHl
Enfibertråd av polystyren. Det uppges att borst av
po-lystyren har flera fördelar framför naturliga fibrer i
borstar för vissa ändamål, såsom rengöring. De är däremot
olämpliga till t.ex. tand- och rakborstar och oanvändbara
till målarpenslar. En intressant tillämpning är
dammvippor som attraherar damm på grund av polystyrens
elektrostatiska uppladdning.
Enfibertråden framställs genom strängsprutning av en
stav i en ugn vars temperatur noggrant regleras. I denna
dras staven till fiber med konstant hastighet och under
konstant spänning. Man använder en 30 mm
strängsprut-maskin med bl.a. en tio håls dysa som ger ca 3 mm
stavar. Dessa dras till 0,6 mm diameter. Enfibertrådar med
0,38—1,13 mm diameter tillverkas i längder på upp till
1,5 m (British Plastics mars 1955 s. 104). SHl
Kromylklorid. Ett ämne med fysikaliska och kemiska
egenskaper som öppnar intressanta
användningsmöjligheter är kromylklorid. En produkt som nu tillverkas i
halvstor skala håller 98 % Cr02Cl2; viktigaste föroreningar
är små mängder klor och svaveltrioxid. Kromylklorid är
en lättrörlig, röd vätska med specifik vikt nära 2. Den
kokar vid ca 116°C utan sönderdelning. Dess ångtryck är
nästan detsamma som vattens vid vanliga temperaturer.
Föreningen är icke-polär och blandbar i alla proportioner
med koltetraklorid, tetrakloretan, koldisulfid och liknande
lösningsmedel. Det har liten konduktivitet och
dielektricitetskonstant. Med angiven renhetsgrad är produkten
obegränsat hållbar, om den skyddas för ljus och fuktighet.
Kemiskt verkar kromylklorid som oxidations- och
klore-ringsmedel, och dess stora löslighet i organiska system
gynnar snabb reaktion. Den har visat sig värdefull t.ex.
vid överföring av metylgrupper, bundna vid aromatiska
kärnor, till aldehydgrupper. Med alifatiska kolväten ger
kromylklorid klorerade ketoner. Reaktionshastigheten kan
vid dessa reaktioner regleras genom tillsats av
koltetraklorid. Oxidationsreaktionen bör kunna genomföras även
i gasfas.
Kromylklorids egenskaper som syraklorid har ännu inte
helt utforskats. Man vet emellertid att föreningen lätt
hydrolyseras till kromsyra och klorväte vilka sedan
reagerar till klor och krom (III) klorid. Det är därför
tänkbart att den kan användas för framställning av organiska
kromat av oxidationsbeständiga ämnen.
Vidare är kromylklorid ett utmärkt utgångsmaterial för
tillverkning av krom (III)-komplex. Sådana med stearin-,
metakryl- och fluorfettsyror har unika vatten- och
olje-avstötande egenskaper (Chemical & Engineering News
14 febr. 1955 s. 655). SHl
Böcker
Was ist Ståhl?, 10:e uppl., av Leopold Scheer. Springer,
Berlin 1955. 118 s., 49 fig., 1 diagr. 6 DM.
De flesta publikationer om stål och dess legeringar är
skrivna av fackmän för fackmän. Föreliggande bok
vänder sig till den som är verksam inom stålbranschen eller
intresserad för denna och som önskar att utan alltför stor
teknisk förkunskap intränga i området. Utvidgningen i den
senaste upplagan består i ett kapitel om de
värmebeständiga stålen.
I bokens första del behandlas järnatomens uppbyggnad
och järnets viktigaste legeringskomponent kol. Efter en
redogörelse för stålets värmebehandling ges en överblick
över de viktigaste legeringsämnena. Dessa behandlas
kortfattat men instruktivt och förf. anger för varje
legeringsämne dettas inverkan på stålets hållfasthet,
värmebehandling, korrosion o.d. samt med några ord även legeringens
användningsområde.
Ett kapitel ägnas åt stellit och hårdmetall vilka icke kan
hänföras till stålen men som här ändå har sin givna plats
som en naturlig fortsättning på kapitlet om snabbstål och
höga bearbetningshastigheter. I den senare delen av boken
behandlas de vanligaste metoderna för materialprovning
varvid även provningsresultatens beroende av temperatur
och tid berörs. Som avslutning beskrivs framställningen
av stål ur järnmalm.
Bokens innehåll är trevligt uppställt och kan
rekommenderas till den som vill ha ett lättläst svar på frågan "Vad
är stål?". För den som vill fördjupa sig ytterligare i ämnet
finns anvisning på lämplig litteratur för fortsatta studier.
Tage Egnefors
Theoretische Metallkunde, av Ulrich Dehlinger.
Springer, Berlin 1955. 250 s., 82 fig. 27 DM.
Föreliggande verk utgör den första koncentrerade
tyskspråkiga framställningen av den moderna metallteorin.
Boken omfattar, förutom de nödvändiga fysikaliska och
kristallografiska grunderna, metallernas elektronteori,
teorin för termodynamiska jämvikter, omvandlingars kinetik
samt kristallstruktur hos element ocli legeringar. Den
moderna elektronteorin för de kemiska bindningar i metaller
och legeringar samt dislokationsteorins grunder och dess
tillämpningar på omvandlingsmekanismen behandlas.
Boken förenar på ett föredömligt sätt en strängt teoretisk
med en mera experimentellt jämförande framställning och
kan utan tvekan rekommenderas för studium till såväl den
mera teoretiskt inriktade som även den industriellt
verksamma metallspecialisten. C S
Elektronisclie Halbleiter, av Eberhard Spenke.
Springer, Berlin 1955. 379 s., 184 fig. 34,50 DM.
Avsikten med föreliggande arbete har varit att ge
tyskspråkiga tekniker och akademiker en sammanfattande
framställning av det aktuella läget inom halvledarfysiken,
där de anglosachsiska insatserna nu länge varit så helt
dominerande. På senare tider har dock åter många
värdefulla bidrag till utvecklingen kommit från tyska forskare,
bl.a. just från förf., som är lärjunge och medarbetare till
W Schottky.
Boken har utformats på grundval av en serie om fem
föreläsningar, som i omarbetad form bildar bokens första
avsnitt. Förf. ger där en sammanhängande beskrivning av
ledningsförmågans natur i halvledare och av
strömriktar-nas och transistorernas verkningssätt.
Bokens andra avsnitt ägnar förf. åt en fördjupad
genomgång av de viktigaste delarna av halvledarteorierna.
Värdefulla är här de grundliga utblickar som förf. ägnar åt de
delar av atomfysiken, vågmekaniken, statistiken,
termodynamiken och kristallografi, som fordras för en riktig
förståelse av halvledarfysiken. Avsnittet inleds med en
ovanligt klargörande jämförelse mellan de olika vägar som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
