- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / Årgång 86. 1956 /
44

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 3. 17 januari 1956 - Andras erfarenheter - Marina dieselmotorer, av Harald Almqvist - Målning och katodiskt skydd, av SHl - Brådskande jorddammsbygge, av G Lbg - Separering av jod 131 från telluroxid, av SHl

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

44

, TEKNISK TIDSKRIFT

man slopat de direktdrivna pumparna (Stork). Den
kinetiska energin i avgaserna utnyttjas och motorerna är
utförda med fyra snabböppnande avgasventiler per cylinder.

Ett japanskt varv (Mitsubishi) har en överladdad
dieselmotor, avsedd att drivas med tungolja. De motortyper som
är färdigkonstruerade har nio, resp. sex cylindrar och
effekten 12 000, resp. 8 000 hk vid 120 r/m. Motorerna är
endast försedda med turbindrivna kompressorer.
Spolningen av cylindrarna uppges vara synnerligen effektiv, delvis
beroende på att motorerna förses med tre avgasventiler
placerade i cylinderlocken. Avgasledningarna är
omsorgsfullt utformade för att på bästa sätt utnyttja avgasernas
energi. Bränsleförbrukningen har nedbringats med 6—7 °/o.
Vikten på motorerna är 30 °/o lägre än för motorer utan
överladdning.

En firma (Doxford) levererar överladdade motorer med
axeleffekten 10 000—11 000 hk, men man arbetar med en
motor på normalt 15 000 hk, sexcylindrig med 750 mm
cylinderdiameter och 2 500 mm slaglängd och med vikten
540 t. Slaglängden för Doxford-motorerna är relativt stor,
beroende på att cylindrarna är utförda med tvenne kolvar
arbetande mot varandra. Man använder destillerat vatten
för nedkylning av turbinhusen och bränsleventilerna, och
det destillerade vattnet nedkyles med saltvatten i
värmeväxlare. De direktdrivna kompressorerna har behållits och
kopplas i serie med de turbindrivna.

Spolluften bör tas från fria luften och man bör ha en
ljuddämpare för att minska det ljud, som uppstår vid
in-sugningen. Maximitrycket i cylindrarna anges till 55—58
kp/cm2 mot 43—46 kp/cm2 vid normala motorer.
En snabbgående överladdad fyrtaktsmotor med åtta
cylindrar (MAN) har effekten 467 hk per cylinder vid 250
r/m. Vikten anges till 27,3 kg/hk och bränsleförbrukningen
till 140 g/hkh axeleffekt.
Frikolvsgasberedare av Pescaras typ (Tekn. T. 1953 s. 362)
började man experimentera med redan omkring 1935, och
1955 är anläggningar på sammanlagt ca 100 000 hk i drift.
Som exempel kan nämnas en stationär anläggning på 7 500
kW med 10 gasberedare och en turbingenerator samt en
marin anläggning på 12 000 hk med 12 gasberedare och två
gasturbiner, som med växlar driver en propelleraxel.
Vikten för denna anläggning är 16 kg/hk och
bränsleförbrukningen 180—-200 g/hkh (Congrès International des Moteurs
à Combustion Interne, Haag 1955). Harald Almqvist

Målning och katodiskt skydd. Mycket bättre
korrosionsskydd lär kunna uppnås till lägre kostnad, om man
använder en kombination av målning och katodiskt skydd i
stället för endera av dessa metoder ensam. När de
utnyttjas tillsammans påverkas emellertid färgskiktet
elektrolytiskt varigenom dess egenskaper kan förändras
betydligt. Man måste därför utarbeta en kompromiss som gör
det sammansatta systemet så effektivt som möjligt.

Härvid kan det vara nödvändigt att använda andra
spänningar och strömtätheter än vid utnyttjande av bara
katodiskt skydd. En strömtäthet, tillräcklig som skydd för
omålat stål, kan t.ex. orsaka blåsbildning i ett färgskikt.
Detta ingår nämligen i den elektrolytiska delen av
strömkretsen. Kunde man emellertid infoga det i den metalliska
delen, skulle den katodyta, vid vilken besvärliga reaktioner
sker, flyttas till färgskiktets yttre yta. Det alkali som bildas
där skulle spädas ut och spolas bort innan färgskiktet
skadats, och bindningen mellan färg och metall skulle inte
påverkas.

För att uppnå ett sådant tillstånd måste man göra
färgskiktet ledande och skapa god kontakt mellan metall och
färg. Detta kan åstadkommas genom pigmentering av ett
lämpligt bindemedel med ett metallpulver, t.ex. zinkstoft,
i tillräckligt stor koncentration. Sådana metoder måste
emellertid tillämpas med stor försiktighet då man ännu vet
ganska litet om färgskikts beteende i elektrolytisk miljö.
Vid hittills gjorda amerikanska prov har man funnit att
färgskikt vid kombination med katodiskt skydd i havsvat-

ten vanligen påverkas mindre vid lägre spänning. Vid en
potential över — 1,1 V förstörs ett organiskt färgskikt i
allmänhet fullständigt. Färgskikt med alkyder som
bindemedel har visat sig hålla betydligt bättre än sådana med
linolja. En alkyd, modifierad med klorerat gummi, har
givit ännu bättre resultat, och ett bindemedel av vinylplast
har befunnits hållbarare än något annat hittills provat
(Chemical & Engineering News 26 sept. 1955 s. 4047—
4048). SHl

Brådskande jorddammsbygge. Vid Buford-dammen i
Chattahoochee-floden har jordtransporterna med
utnyttjande av tung maskinell utrustning uppnått kapaciteten
1 500 m3/h. Under i genomsnitt 10 h/dag har
maskinparken, som bestod av 75 enheter av skilda slag, över en ca

1.6 km vägsträcka framfört 130 laster à 18,3 m3. Den 61 m
höga och ca 740 m långa dammen innehåller 3,37 milj. m3
fyllning, varav 2,85 milj. m3 jord och resten sten.

Till anläggningen hör en kraftstation för effekten 86 MW.
Vattenmagasinet blir 1 520 milj. m3, avsett för flodreglering
och sjöfart. Betongarbetena för intag och maskinstation
omfattar 54 000 m3.
Fyllningsmaterialet bestod av glimmerskiffer, vittrad
gnejs-granit, lera och flodsand, som skulle utläggas och
komprimeras i 30 cm skikt. Maskinutrustningen bestod
av fjorton 18,2 m3 schaktvagnar, åtta 13,8—15,3 m3
botten-tömmande vagnar, åtta 9,2 m3 ändtippande lastbilar för
stentransport, fjorton bandtraktorer av varierande storlek,
tre väghyvlar, två 1,9 m3 grävmaskiner för stenlastning, en

2.7 m3 släpskopemaskin för lastning i lastbilar, lastbilar
för skilda uppgifter, vattenvagnar och vältar.

För underhållet ordnades två smörjstationer, så
utrustade att en 15,3 m3 lastbil kunde smörjas på 21k min.
Tank-ning av bandtraktorerna utfördes på arbetsplatsen från en
tankvagn under pågående arbete. Inom schaktet ordnades
cisterner för sammanlagt 57 m3, så att där arbetande
hjuldon kunde tanka själva utan tidsutdräkt. Startklara
reserver fanns alltid till hands för både maskiner och förare
av varje slag av maskiner. Om det blev fel på en maskin
kördes den in i verkstaden och en reservmaskin startade
omedelbart.

Smörjningen gick bäst, då maskinen ännu var varm och
då föraren var tillstädes och underrättade om
förekommande fel. Med släpskopan krävdes för en 3,5 m djup
ränna i vilken lastbilarna kördes. Skopan kunde då
tömmas på bilarna utan att maskinen behövde svänga eller
ställa om bommen. Schaktvagnarna måste ibland ha hjälp
i det stundom såphala schaktet. Då fanns två kraftiga
die-seltraktorer i beredskap för att snabbt dra schaktvagnen
genom det besvärliga passet. Transportvägen till dammen
var byggd med bärlager av sprängsten. Den hölls i skick
av två kraftiga väghyvlar.

På dammen användes en traktor med schaktblad, fyra
20 t gummihjulsvältar samt en hyvel för att avjämna och
komprimera jordfyllningen. Denna utlades i sådan
ordning, att vattnet vid plötsliga regnskurar kunde rinna av
mot stenfyllningen. Alla hjuldon måste stå stilla under
skurarna, endast hyvlarna var i oavbrutet arbete.

För att hinna med transporterna fordrades sex turer i
timmen mellan schaktet och dammen, sammanlagt 22,5
km/h. Färdhastigheten hölls därför vid 40 km/h.
Lastningstiden var 2 min för lastbilarna och 20 s för schaktvagnarna
(Engineering News-Record 5 maj 1955 s. 34). G Lbg

Separering av jod 131 från tellurdioxid. Vid
bestrålning av Te02 i reaktor erhålls mJ. Enligt en vid Jener
utarbetad metod kan jodisotopen isoleras genom destillation
därför att telluroxids ångtryck är relativt lågt under
700°C. Destillationen sker vid 650—680°C och 0,02 torr.
Joden tas upp i natriumbisulfitlösning. Utbytet uppges bli
över 90 °/o och destillationsresten visar ingen jodaktivitet.
Den kan på nytt bestrålas i reaktorn (Nucleonics april
1955 s. 69). SHl

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 02:40:51 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tektid/1956/0064.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free