Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 4. 24 januari 1956 - Nya metoder - Kräppnylon, av SHl - Förbättrad fosforsyraframställning, av H Me - Andras erfarenheter - Torrbatteri med aluminium, av SHl - Ytbehandling av precisionsvikter, av U T—h - Heavy-duty-oljornas verkan i bilmotorer, av EBr — SHl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
58
, TEKNISK TIDSKRIFT
Ett sådant, kallat Helanca, består av två flerfibriga
parter. Dessa har snotts åt var sitt håll; efter stabilisering
genom upphettning har de sedan snotts upp varefter de
erhållna krusiga parterna snotts samman till ett färdigt
garn. Detta kan efter sträckning med 400 °/o återta sin
ursprungliga längd när spänningen upphör.
Elastiskt nylongarn ("stretch garn") används till såväl
dam- och herrstrumpor av kräppnylon, vilka passar inom
ganska vida gränser varierande fotstorlekar. På grund av
materialets töjbarhet räcker sålunda tre
damstrumpsnum-mer för alla normala fotstorlekar. Strumpan sluter tätt
till benet, och elasticiteten ger stor rörelsefrihet vid
knäleden utan att strumpan blir pösig eller bildar veck.
Helanca-garnet blir emellertid relativt dyrt. Ett par
damstrumpor av det kostar ungefär dubbelt så mycket som
ett par vanliga nylonstrumpor. Vidare görs det bara av
ned till 30 denier fiber som numera anses för grov,
åtminstone till soinmarstrumpor (Consumer Reports nov.
1955 s. 512—513). SHI
Förbättrad fosforsyrafraniställning. Tidigare har man
framställt fosforsyra genom reaktion i vätske- eller
gasfas. Vätskefasreaktionen har fördelen att den sker vid låg
temperatur och att vätgas utvecklas under tryck men
nackdelen att reaktionskomponenterna i form av
emulsion måste pumpas in i reaktorn under högt tryck. Detta
medför dock flera tekniska svårigheter. Dessutom får man
utspädd syra på grund av den mängd vatten, som
fordras för erhållande av en emulsion. Andra nackdelar är
betydande korrosion och bildning av röd fosfor, som
sätter igen rör m.m. Gasfasreaktionen erbjuder andra
problem, t.ex. ofullständig oxidation av fosfor och förorening
av syran med fosfin och fosforsyrlighet.
Vid en förbättrad version av gasfasreaktionen malas
överhettad vattenånga och överhettad fosforånga in i ett
första reaktionskärl (fig. 1), innehållande en katalysator,
såsom koppar utfälld på zirkoniumpyrofosfat, där fosforn
oxideras till 3- och 5-värd. Reaktionsprodukterna leds in
i ett andra reaktionskärl, fyllt med Raschig-ringar av kol,
där temperaturen hålls vid 650—820°C, dvs. under
gasblandningens daggpunkt. Här oxideras fosforsyrlighet och
fosforsyran kondenseras och tappas ur i koncentrerad
form. Gaser, innehållande vätgas, vattenånga, fosforsyra
och fosfin, leds till en kylare, som kyls utvändigt av rin-
Fig. 1.
Apparat för
fosforsyraframställning.
nande vatten. I den får man utspädd fosforsyra,
innehållande icke reagerad fosfor, som är tyngre och avsätter sig
i rörkröken (fig. 1), där den tas ut med jämna mellanrum.
En blandning av vätgas och fosfin lämnar kylaren
upptill (Chemical Engineering okt. 1955 s. 246). H Me
Andras erfarenheter
Torrbatteri med aluminium. Enligt uppgift kan man
nu göra torrbatterier med aluminium i stället för zink och
med samma hållbarhet som de nuvarande.
Aluminiumceller tillverkas ännu inte, men de har stora
kommersiella möjligheter då aluminium har låg elektrokemisk
ekvivalentvikt och stor elektrolytisk potential. De kan
därför få större kapacitet och minst lika stor emk som
zinkcellen.
Tidigare försök att göra aluminiumbatterier har
misslyckats därför att deras hållbarhet vid lagring blivit för
liten. Beroende på elektrolytens sammansättning har
nämligen antingen batteriets aluminiumhölje frätts igenom för
snabbt eller ett skikt av aluminiumoxid bildats på dess
insida och ökat inre motståndet så mycket att batteriet
blivit oanvändbart.
Klorider eller bromider avlägsnar oxidskiktet på
aluminium men är också starkt korroderande. Trots detta
visade sig aluminiumklorid lovande som elektrolyt. Alkali
och ammoniumkromat i mängder, som vanligen verkar
inhiberande, hindrar inte punktangrepp, men en lösning
av lika viktmängder kromat och aluminiumklorid har visat
sig tillfredsställande. Man har ytterligare ökat cellhöljets
livslängd genom att göra det av kompoundplåt med en
korrosionsresistent aluminiumlegering ytterst.
Batterier av denna typ skiljer sig något från vanliga
torrelement. I stället för stärkelsepasta har de en inert
separator. Katoden är däremot av vanlig typ, brunsten och
kiinrök. Aluminiumelementet ger ca 1,6 V med afrikansk
brunsten och 1,7 V med syntetisk. Det kan därför
användas i all apparatur som konstruerats för vanliga
torrelement (Chemical & Engineering News 31 okt. 1955 s. 4646).
SHI
Ytbehandling av precisionsvikter. Förgyllning har
hittills varit det vanligaste sättet att skydda analysvikter,
trots att guld är mjukt och har låg nötningshållfasthet.
Förkromning skulle ur denna synpunkt vara bättre, om
man kunde slippa underskiktet av nickel, som på grund
av sina magnetiska egenskaper är olämplig.
Tenn-nickellegering, som numera fälls ut elektrolytiskt i kommersiell
skala (Tekn. T. 1954 s. 103), har däremot gett utmärkta
resultat.
Legeringen är hård (650 Vickers), har god resistens mot
korrosion och är nötningsfast. Vid National Physical
Labo-ratory har vikter ytbelagda med tenn-nickellegering
provats under mycket svåra korrosionsförhållanden
tillsammans med vikter av polerat rostfritt stål och visat sig vara
minst lika bra som dessa. Tenn-nickelbelagda vikter med
något annorlunda utformning än den vanliga tillverkas i
England (Tin and Its Uses april 1955 s. 11). U T—h
Heavy-duty-olj ornäs verkan i bilmotorer.
Heavy-duty-oljornas förmåga att hålla bilmotorns
förbränningskam-mare mer eller mindre fri från avsättningar beror
huvudsakligen på att de innehåller detergenter. Därmed avsågs
ursprungligen kemiska föreningar, som lösgjorde
befintliga avsättningar på innerväggarna (vätmedel), men numera
avses med en detergent en tillsats till smörjoljan, som även
har andra egenskaper, bland vilka i första hand märks
förmågan att hålla smutspartiklar emulgerade i oljan, dvs.
tillsatsen är dispergerande.
Detergenter för oljor måste ha åtminstone en polär och
en icke-polär grupp, den senare för att de skall vara
lösliga i oljan, den förra för att de skall attrahera befintliga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
