Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 4. 24 januari 1956 - Andras erfarenheter - Bekämpning av spilloljeföroreningar i vatten, av E R—s - Böcker - Hütte, bd 1, av Wll - Vapor-plating, av U T—h - Building, planning and design standards, av Åke Ekelund
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
januari 1956
61
upp oljan mycket väl. Prov, som utfördes i stor skala
inom en avspärrad bassäng i Göteborgs hamn, resulterade
i sänkning av praktiskt taget hela oljemängden.
Materialåtgången blir enligt laboratorieförsök ca 1,2—1,3
g/cm3 olja. Resultaten tyder på en jordpulverförbrukning
av ca 3 t/m3 olja vid effektiv rening i stor skala. För ett
större oljeflak ute till havs torde 2,0—2,5 t/m3 olja räcka
för att skingra det. För spridningen kan man tänka sig
metoder från handskyffling till utblåsning med tryckluft
naturligtvis från lovartsidan.
Det framhålles att lermatjord är ett överallt tillgängligt
material, lätt att torka och krossa. När det gäller större
mängder kan man utnyttja genom muddring erhållen
gyttjig lera. Torkningen innebär inget problem, då försöken i
i Göteborg visade att ingen effektminskning uppstod vid
vattenhalter i leran på upp till 10 vikt-°/o, och endast en
ringa effektminskning kunde påvisas vid 15 vikt-°/o vatten
(G Beskow i Geologiska Föreningens i Stockholm
Förhandlingar 1955 s. 377—379). E R—s
Böcker
Hütte, bd 1, 28:e uppl.: Theoretische Grundlagen, utgiven
av Akademischer Verein Hütte. Ernst & Sohn, Berlin 1955.
1 668 s., 1 409 fig. 725 tab. 36 DM.
Den närmast föregående upplagan av Hüttes första band
gavs ut 1941 och omfattade 1 304 s. Med hänsyn till
utvecklingen på det tekniska området har en modernisering
varit önskvärd, och denna har även medfört en utökning
av omfånget på 364 s.
Utökningen har skett inom alla huvudavdelningarna,
matematik, teknisk fysik, svängningar, mekanik,
hållfasthetslära, materiallära och mätteknik. En uppräkning av alla
nya avsnitt eller viktigare omarbetningar skulle föra för
långt, och ett rättvist urval är svårt att göra.
Vid ett studium med särskild hänsyn till de använda
enheterna och uppställningen av ekvationer får man det
intrycket att även Hütte är på väg mot att införa
MKSA-systemet. Sålunda är detta system ganska utförligt
behandlat med omräkningstabeller för olika måttenheter i
MKSA-, CGS- och det "gamla" tekniska systemet.
En anpassning av formler för användning i ett avstämt
måttsystem har även gjorts i vissa fall, men härvid har
man inte i tillräcklig omfattning tagit hänsyn till att det
gamla tekniska måttsystemet icke är ett avstämt
måttsystem. Sålunda finner man i kapitlet om
termodynamikens allmänna grundsatser följande ganska förvirrande
behandling av måttenheterna. Först ges (s. 438—439) en
översikt över de använda beteckningarna och enheterna.
För absolut tryck anges P (kg/m2), för värmemängd Q
(kcal), för inre energi U (kcal) och för volym V (m3). På
s. 439 ges ekvationen
dQ = dU + PdV
skriven för ett avstämt måttsystem med mekaniska
värme-ekvivalenten = 1, såsom i MKSA-systemet. Sätter man in
siffervärden på värmemängd, inre energi, tryck och volym
enligt förteckningen blir det ju alldeles felaktigt, då man
får dQ och dU i kcal och PdV i kgm (dvs. kpm).
Strömningsekvationen har emellertid inte ställts upp på
samma sätt, utan där (s. 485) har man satt rörelseenergin
w2/2 g utan att tala om att detta g i stort sett inte har
något med tyngdaccelerationen att göra utan endast har
kommit dit som en följd av att det använda måttsystemet
icke är ett avstämt system. I ekv. (2) (s. 485) får man för
de tre termerna i högra ledet de i förteckningen angivna
måttenheterna kcal/kg, m och m.
Som kraftenhet används i regel den till
tyngdaccelerationen anknutna enheten 1 kp. Denna beteckning är dock
endast omnämnd. I stället används i tveksamma fall kgf,
men i de flesta fall skriver man bara kg, vilket ju kan leda
till förargliga förväxlingar.
Som försvar för kraftenheten 1 kp säges att den är en
metrisk enhet, därför att den är ansluten till
metersystemet med den genom överenskommelse fastlagda
normaccelerationen 9,80665 m/s2. Med detta resonemang skulle
t.ex. en engelsk tum också höra till metersystemet,
eftersom man officiellt fastställt ett omräkningstal.
För värmeenheten 1 kcal anges att den f.n. (1955) är
4 186,8 joule och att 1 kWh = 859,84 kcal samt att
omräkningstalet 4 186,8 är exakt (s. 243), varav skulle följa
att kalori också borde höra till metersystemet. Hur länge
just denna definition skall stå sig diskuteras inte. Det
angivna omräkningsvärdet avser emellertid enligt s. 243 den
internationella ångtabellkalorin, vilken enligt
rekommendationer av 4:e Internationella Ångtabellkonferensen
(Tekn. T. 1955 s. 832) icke längre bör användas. Däremot
nämns att den i Tyskland gällande värmeenheten är
15°-kcal = 4 185,4 joule. Det framgår inte fullt tydligt om de
båda olika kalorienheterna anses höra till metersystemet,
inte heller vilken av dem som eventuellt skulle vara att
föredra.
Det inkonsekventa tillämpandet av olika måttsystem har
bl.a. medfört att den dynamiska viskositeten för vissa
gaser anges i mP (s. 1265) under det att man för vatten,
ånga och luft (s. 765) använder kg s/m2. Detta underlättar
ju inte direkt tabellernas användning.
Trots de gjorda anmärkningarna om måttsystemets
till-lämpning måste man beundra det stora arbete som lagts
ner på denna nya upplaga av Hütte. Den kommer säkert
att även i fortsättningen bli en i Sverige uppskattad
handbok. Wll
Vapor-plating, av C F Powell, I E Campbell & B W
Gonser. Wiley & Sons, New York — Chapman & Hall,
London 1955. 143 s., ill. 5,50
Ytbeläggning genom materialförångning kan ske
antingen på fysikalisk väg i en vakuumkammare eller på kemisk
väg genom termisk sönderdelning eller vätgasreduktion av
metallhalogenider. Då de fysikaliska och kemiska
metoderna vid beläggning ur gasfas till sin karaktär är så
väsentligt olika är den gemensamma engelska beteckningen
"vapor-plating" något olyckligt väld. I denna bok
diskuteras endast de rent kemiska metoderna för utfällning ur
ångfas av metaller och legeringar samt av högeldfasta
material.
De metallbeläggningar som behandlas är bl.a. koppar,
beryllium, aluminium, titan, zirkonium, hafnium, torium,
tenn, vanadin, niob, tantal, krom, molybden och volfram
samt deras motsvarande karbider nitrider, silicider och
borider. Borkarbid och kiselkarbid samt motsvarande
nitrider ingår även. En utförlig beskrivning över den tekniska
utrustningen samt olika användningsområden för dylika
beläggningar, dess fördelar och svagheter inleder boken.
Ett mycket utförligt litteraturregister efter varje kapitel
ökar bokens värde. Samtliga tre författare är verksamma
vid Battelle Memorial Institute.
Boken är det första sammanfattande arbetet på detta
speciella område. Den kan varmt rekommenderas. U T—h
Building, planning and design standards, av Harold
R Sleeper. Wiley & Sons, New York 1955. 331 s., ill. 12 $.
Boken utgör en sammanställning av uppgifter av
principiell natur för den projekterande arkitekten, redovisade
i text, figurer, diagram och tabeller. Dess titel är något
missvisande för en svensk läsare. Visserligen redovisas en
hel del huvudmått för firmastandard för
inredningselement, men dessa mått är givetvis tillrättalagda för
amerikanska förhållanden och torde endast i viss utsträckning
kunna tillämpas på svenska. Bokens värde ligger i att den
på ett överskådligt sätt ger synpunkter i stort på
projektering av speciella byggnader. Så upptar boken rubriker
som hotell, skolor, varuhus, idrottsanläggningar, banker,
brandstationer, sjukhus, flygplatser, kyrkor m.m. Däremot
är t.ex. flerfamilj-bostadshuset icke alls berört.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
