Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 5. 31 januari 1956 - Svenska atomenergiplaner, av Harry Brynielsson - Atomkraft och elkraftförsörjning i Sverige, av Sture Ekefalk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i O januari 1956
67
drag av de officiella atomenergiorganisationerna,
betraktar i dag atomkraftanläggningar av olika
slag som en betydelsefull framtida exportartikel.
Den stora kommersiella utställningen i samband
med Genèvekonferensen gav ett slående bevis
härför. Detta är en möjlighet som ett land som
vårt givetvis måste bevaka. En viktig synpunkt
är dock som nedan framförts, att man har en
säkrad tillgång på det atombränsle som behövs,
och många av de utländska projekten är
baserade på anrikat bränsle.
Målet för det svenska atomenergiprogrammet
bör vara att söka bygga upp en
råvaruförsörjning för atombränslen och andra nyckelmaterial,
som om så fordras kan göra oss oberoende av
import, och att utveckla reaktorer för olika
uppvärmningsändamål, elkraftproduktion och
senare fartygsdrift. Härvid bör vi givetvis dra nytta
av de möjligheter som yppar sig i det
internationella samarbetet. Framförallt fordras dock en
aktiv egen insats och ett gott samarbete mellan
dem som har möjlighet att bidra i utvecklingen.
Atomkraft och elkraftförsörjning i Sverige
Civilingenjör Sture Ekefalk, Stockholm
Den svenska elkraftförsörjningen baseras i dag
till 95 % på vattenkraft. Denna måste i stigande
omfattning transporteras över stora avstånd,
vilket dock genom införandet av extra höga
spänningar kan ske billigt. Den låga kostnaden för
vattenkraften i kombination med ett ekonomiskt
överföringssystem gör att den svenska industrin
endast behöver betala ungefär hälften av de
energipriser, som gäller i utpräglade
värmekraft-länder, där försörjningen baseras på
ångkraftstationer vid belastningscentra.
Belastningen växer emellertid snabbt och
mycket tyder på att vattenkraften kan bli fullt
utnyttjad inom två-—tre decennier. Den därefter
tillkommande belastningen måste täckas med
ångkraft, vilken givetvis även dessförinnan måste
successivt överta en växande andel av
behovstäckningen. De bränslen, som kommer i fråga,
är kol, olja och uran samt kanske i viss
utsträckning torv. Vid bedömning av den roll,
atomkraften kan spela i den framtida kraftförsörjningen,
måste alla led mellan energikällan och
kraftkonsumenten beaktas.
Atomkraftverken visar av rent fysikaliska skäl
vissa särdrag ur driftsynpunkt. Man torde ha
anledning räkna med att reaktortekniken, som
ännu befinner sig i sitt allra första skede,
utvecklas därhän, att det blir möjligt att arbeta
med de höga tryck och temperaturer, som
moderna konventionella ångkraftstationer
utnyttjar. Även därefter torde kvarstå två väsentliga
och speciella egenskaper hos atomkraftstationer,
nämligen dels att en relativt lång regleringstid
krävs vid ändring av reaktorns värmeavgivning,
dels att lång utnyttjningstid fordras för
ekonomisk drift.
En ångkraftstation matad från en atomreaktor
ger därför ekonomiskt bästa utbyte, om den an-
621.311.25 : 621.311.1(485)
vänds för täckning av bottenbelastning utan
nämnvärd reglering av den avgivna effekten.
Den andra delen av belastningen får tas om hand
av olje- eller koleldade ångkraftstationer samt
vattenkraftstationer. Vattenkraften lämpar sig
därvid bäst för en noggrann anpassning till
belastningen, eftersom den kan ekonomiskt
regleras snabbt och inom ett stort effektområde
till skillnad mot en konventionell
ångkraftstation, som kräver betydligt längre regleringstider
och som har svårigheter vid drift med låg
belastning.
Den framtida kraftproduktionsapparaten torde
därför bli så utformad, att atomkraftstationer i
närheten av belastningscentra får täcka
bottenbelastningen. Konventionella ångkraftstationer
placeras i belastningsdiagrammet strax ovanför
atomkraften och får dessutom tjäna som
torrårsreserv för vattenkraften, vilken i första hand
skulle utnyttjas som regleringskraft överst i
belastningsdiagrammet.
En renodlad toppkraftproduktion från
vattenkraftstationerna i Norrland överförd via ett
lämpligt dimensionerat
storkraftöverföringssystem är dock av lätt insedda skäl icke tänkbar.
Vattenkraftproduktionen måste i framtiden
alltid komma att tillgodose en betydande del av
bottenbelastningen.
Om man utgår från de belastningsprognoser,
som finns uppgjorda för hela landet och som
regelbundet moderniseras, finner man med den
nämnda bakgrunden att den verkliga
utnyttningstiden för atomreaktordrivna
ångkraftstationer icke torde komma att överskrida 5 000—
5 500 h inom de närmaste 25 åren. Nu
föreliggande preliminära prognoser ger vid handen, att
atomkraftandelen i den totala kraftproduktionen
om ca 20 år borde kunnat nå en omfattning av
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
