Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 5. 31 januari 1956 - Atomkraft och elkraftförsörjning i Sverige, av Sture Ekefalk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
68
, TEKNISK TIDSKRIFT
storleksordningen 1 000 MW maskineffekt för
hela landet. Fördelningen på olika slag av
kraftproduktion har då gjorts uteslutande med
driftekonomiska förutsättningar som bakgrund. Den
blygsamma andelen atomkraft även i ett så sent
tidsskede får ses mot den bakgrunden, att den
nya energikällan i Sverige har att möta en
mycket hård marknad med lågt liggande
vattenkraftpriser.
Det ekonomiska kravet på hög utnyttjningstid,
som är förknippat med atomkraftstationerna,
medför också att atomkraftandelen ej kan ökas
utöver vad som svarar mot lågbelastning i södra
delen av landet. Varje försök att pressa gränsen
för atomkraftens arbetsområde högre sker på
bekostnad av ekonomin.
De olika driftegenskaperna hos
atomkraftdriv-na och vattenkraftdrivna stationer kompletterar
varandra på ett lyckligt sätt. Tills vidare
framstår dock atomkraften som mindre gynnsam
jämförd med vattenkraften på grund av sitt
väsentligt högre pris. I vilken takt detta pris
kommer att pressas ned är givetvis ytterst svårt att
uppskatta, detta så mycket mer som det ännu
finns endast en eller två kraftproducerande
atomreaktordrivna stationer i världen i drift,
varav ingen av sådan storlek, som fordras för att
nå bästa möjliga ekonomi på reaktorerna.
En av de väsentliga förutsättningarna för
värmeproduktionskostnaden i en atomreaktor är
priset på reaktorbränslet. Detta pris kan
förutsättas sjunka efter hand som uranproduktionen
får ökad industriell omfattning. Men även om
man räknar med mycket gynnsamma
förutsättningar för atomenergin, synes denna ändock icke
kunna konkurrera med huvuddelen av den
återstående outbyggda vattenkraften. Bland annat*
synes den härför erforderliga prissänkningen av
reaktorbränsle tills vidare icke ligga inom
räckhåll och torde möta stora tekniska svårigheter,
om man måste basera bränslekostnaderna på
framställning ur inhemska låghaltiga
uranfyn-digheter.
Den favör, som svenskt näringsliv nu har
genom lägre kraftpriser än i de stora
industriländerna, kan därför möjligen i viss utsträckning
komma att gå förlorad, då kraftförsörjningen
baseras på nya förutsättningar. I den mån
vattenkraften kan förbilliga energin, bör den därför
utnyttjas.
Inom Vattenfallsstyrelsen har man sedan 1946
följt den internationella fackpressen i
atomkraftfrågan och dessutom haft tillfälle till
diskussioner med kolleger i andra länder. Efter hand som
forskningen i de ledande atomenergiländerna
börjat inriktas på atomkraftens användning för
fredliga ändamål, har det blivit möjligt att bilda
sig en viss uppfattning om de ekonomiska
förutsättningarna.
Under 1953 inleddes samarbete mellan AB
Atomenergi och Vattenfallsstyrelsen. Samtidigt
intensifierades tankeutbytet i frågan med
kraftföretag utomlands, och så småningom ansågs
tiden vara inne att skissera ett första reellt
arbetsprojekt.
Utvecklingsarbete från andra nya tekniska
områden inom Vattenfallsstyrelsen har gett den
erfarenheten, att det är utomordentligt värdefullt
att inrikta sig på bestämda realprojekt, på vilka
ansträngningarna kan koncentreras. Resurserna
inom landet skulle säkerligen icke medge en
forskning på ohämmat bred front, i varje fall
icke utan avsevärd tidsförlust.
Vattenfallsstyrelsens första atomkraftprogram
omfattar två projekt, nämligen ett
fjärrvärmeverk med arbetsnamnet "Adam" drivet från en
atomreaktor om ca 75 MW värmeeffekt och en
atomkraftstation "Eva" om ca 100 MW eleffekt
(Tekn. T. 1955 s. 982). Det har räknats med att
fjärrvärmeverket skall placeras i Västerås, där
det på ett naturligt sätt kan inlemmas i den
fjärrvärmeleverans, som för närvarande äger
rum från Vattenfallsverkets ångkraftstation i
Västerås. Avsikten är att Adam skall tas i drift
1960 och atomkraftstationen Eva, vars placering
ännu icke fastlagts, skall tas i drift 1963.
Storleken av värmereaktorn har uteslutande
bestämts av de tekniska förutsättningar, som
gäller för den nuvarande fjärrvärmeleveransen med
vederbörlig hänsyn tagen till en prognoserad
utveckling av den. Värmereaktorn erbjuder
dessutom betydligt enklare problemställningar än
kraftreaktorn och kommer därför att ge en
värdefull möjlighet för landets atomtekniker att
skaffa sig erfarenhet vid tillämpningen av den
nya tekniken innan man ger sig i kast med den
ur alla synpunkter betydligt besvärligare
kraftreaktorn.
Storleken av det första planerade
ångkraftaggregatet drivet från en atomreaktor har valts
med hänsyn till det svenska kraftnätets behov av
relativt stora maskinenheter, dock med den
begränsning, som reaktortekniken tills vidare
måste räkna med i fråga om tryck och
temperaturer, även om en mycket snabb teknisk
utveckling inom landet skulle komma till stånd. Redan
innan den första kraftproducerande reaktorn
kan beräknas vara i drift måste man räkna med
att vara i gång med utvecklandet av en mera
avancerad snabb reaktor.
De tekniska, ekonomiska och personella
resurserna i vårt land kan naturligtvis inte
kvantitativt jämföras med de stora ländernas, men inom
den nya tekniken finns åtskilliga problem, som
kan hänföras till områden där svensk industri
och ingenjörskonst hittills väl kunnat hävda sig
i den internationella konkurrensen. Det finns
därför goda förutsättningar för en snabb
teknisk utveckling inom landet även på detta nya
tekniska område.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
