Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 5. 31 januari 1956 - Strålskyddsfrågor, av Lars Carlbom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
96
, TEKNISK TIDSKRIFT
rum, där man genom effektiva filter uppehåller
ett svagt undertryck i förhållande till
omgivningen. Manipulationer utförs genom i väggen
gastätt fastsatta handskar eller genom
fjärrmanöv-rerade manipulatorer.
Liksom vid reaktorer är problemet att undvika
läckor, varigenom aktiviteten kan tränga ut.
Reparationsarbeten i aktiva lokaler och
dekonta-minering av utrymmen, som genom
olyckshändelser blivit förorenade med aktiva ämnen,
erbjuder ofta stora svårigheter. Särskilt gäller detta
plutoniumkontaminationer, då toleransnivån för
plutonium i luft är endast 2 • 10"12 [xG/ml, och
den högsta tillåtliga i kroppen upplagrade
mängden motsvarar 0,02 |xC. I de fall inan måste räkna
med luftburet plutoniumstoft i större
koncentration arbetar inan i vida, gastäta plastdräkter med
särskild friskluftförsörjning och med ett lätt
övertryck inuti.
I plutoniumfabriker existerar dessutom risken,
att en kritisk mängd plutonium samlas på ett
ställe, varvid en explosionsartad kedjereaktion
kan uppstå. Denna risk är dock ganska lätt att
bemästra genom maximering av de hanterade
mängderna.
Vanliga risker vid kemiskt arbete, såsom
brand-och explosionsrisker, får i fabriker och
laboratorier för aktiva ämnen mycket allvarliga följder,
varför alla installationer och apparater måste
vara utförda så, att dessa risker så vitt möjligt
undviks. Då man inte har intresse av att kunna
förlägga stora anläggningar av detta slag i
närheten av tätbebyggelse, är kravet på
underjordisk förläggning inte så starkt som för reaktorer.
Avf allsproblem
Tidigare har företrädesvis behandlats riskerna
för personal, som arbetar i reaktoranläggningar
samt i fabriker och laboratorier, där aktiva
ämnen bearbetas. Det finns emellertid också
strål-risker för personer, som vistas i dylika
anläggningars omgivning, genom de aktiva
avfallsprodukter som uppstår. Vid olyckshändelser inom
anläggningarna blir dessa risker från aktivt
avfall extremt förstärkta. Avfall i samtliga
aggre-tionstill stånd förekommer. Gasformigt avfall
uppstår t.ex. vid reaktorer med ett öppet
luftkylsystem, där kylluft passerar de delar av
reaktorn, där en hög neutrontäthet förekommer.
Därvid bildas den aktiva argonisotopen 41A, och om
kylluften innehåller aktiverbart dannn, kan
radioaktiva aerosoler uppstå.
Vid bearbetning av använt bränsle uppstår ett
gasformigt, aktivt avfall bestående av bl.a.
ädel-gaser och jod. Men hänsyn till halveringstiden
är 85Kr med 9,4 års halveringstid den viktigaste,
men även radioaktiv jod är besvärlig, då den
bildar en aktiv beläggning runt utsläppspunkten,
vilken via gröda och betande boskap kan komma
in i vår föda.
Flytande avfall uppstår vid reaktorer, som kyls
med vatten i ett öppet kylsystem, då vattnets
syre samt föroreningar ger upphov till aktiva
ämnen. Vanligen har man dock ett slutet primärt
kylsystem, varigenom aktiviteten i det primära
kylmediet ej kan tränga ut till omgivningen. Vid
anläggningar för bearbetning av använt bränsle
uppstår stora mängder flytande aktivt avfall,
innehållande väsentligen blandade
klyvningsprodukter.
Fast aktivt avfall uppstår vid såväl reaktorer
soin bearbetningsfabriker för bränsle. Det gäller
bl.a. föremål, som efter användning en tid i en
reaktor kasseras, samt avfall, som uppstår vid
rening av bränslet från aktiva
klyvningsprodukter. Fast avfall uppstår också i samband med
rening av flytande avfall genom
fällningsmetoder o.d.
Man använder två helt motsatta principer för
oskadliggörande av aktivt avfall. Den ena består
i koncentrering av avfallet till liten volym och
lagring av koncentratet. Den andra består i
utspädning av aktiviteten och kringspridning av
den till sådan grad, att varken externa eller
interna strålrisker behöver befaras. Båda
metoderna måste användas, då
koncentreringsförfaranden aldrig kan genomföras helt, utan ett lågaktivt
avfall återstår, som disponeras enligt
utspädnings- och spridningsprincipen.
Koncentreringsprincipen innebär för avfall i
form av gaser eller aerosoler användning av
kemiska, mekaniska och elektrostatiska filter. För
flytande avfall innebär den indunstning,
användning av jonbytarmetoder, fällningsmetoder
och andra kemiska metoder för avlägsnande av
aktiviteten ur vätskefasen. För fast avfall är
koncentration av aktiviteten företrädesvis möjlig för
brännbart avfall, vilket brännes i ugnar, vilka
måste vara utrustade med effektiva filter som
hindrar, att aktiva ämnen i aerosolform kommer
ut i luften.
Det lågaktiva gasformiga eller luftburna avfallet
sprids genom en skorsten i luften, medan det
lågaktiva vätskeformiga avfallet avledes till en
större vattenrecipient. Det lågaktiva, fasta
avfallet brukar lagras i behållare, eventuellt under
ett enkelt strålskydd bestående av jord e.d.
Lagringen av stora aktivitetsmängder möter
stora svårigheter. Det gäller nämligen
lagringstider på hundratals år för de mest långlivade
av avfallsprodukterna, för att aktiviteten skall
reduceras avsevärt genom sönderfall. För
närvarande förvaras de stora aktiviteterna i
vätskeform i rostfria lagringstankar placerade under
betryggande strålskydd. Detta torde emellertid
ej vara ekonomiskt i det långa loppet.
Världshavet kan inte utnyttjas som recipient för allt
aktivt avfall från samtliga
atomkraftanläggningar i framtiden, då aktiviteten skulle bli för hög
med hänsyn till den föda vi hämtar ur havet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
