- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / Årgång 86. 1956 /
116

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 6. 7 februari 1956 - Andras erfarenheter - Armerat trä, av Bengt Norén - Syntetiskt »natur»-gummi, av H Me — SHl - Kromnickelståls högtemperaturegenskaper, av SHl - Tennstabilisatorer för PVC, av U T—h

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

116

, TEKNISK TIDSKRIFT

annan metod består i att metallen först faneras, vilket
kan ske i en operation utan nämnda förbehandling genom
användande av ett varmhärdande speciallim Redux (Tekn.
T. 1951 s. 281), varefter den kan limmas med
kallhärdan-de lim på samma sätt som trä.

Försök med balkar som armerats på dragsidan, på
trycksidan eller på både drag- och trycksidan har visat att man
genom att endast tryckarmera eller dragarmera en träbalk
kan åstadkomma en avsevärd höjning av styrka och i
synnerhet böjstyvhet, men att man i praktiken torde uppnå
bästa resultat först när balken förses med såväl tryck- som
dragarmering. Av de typer av armeringsjärn som har
undersökts, nämligen rundjärn, plattjärn och fyrkantjärn,
har fyrkantjärn inpassade i spår i trät visat sig vara
effektivast. Vid användning av plattjärn till tryckarmering
har armeringen ofta knäckts ut innan
materialhållfastheten utnyttjats.

För armerade träbalkar visar sig skjuvspänningar ofta bli
dimensionerande genom att man för att minska
materialåtgången strävar att hålla balklivet så tunt som möjligt.
Härigenom kommer även skjuvdeformationernas tillskott
till nedböjningen att få praktisk betydelse. I avsikt att öka
skjuvhållfastheten hos I-balkar av trä har man även
försökt med olika slag av skjuvarmering. Det har dock visat
sig att det enda verkligt effektiva sättet att höja
skjuvhållfastheten synes vara att utföra balklivet av två eller flera,
intill varandra lagda, hoplimmade bräder.

I-balkar med liven uppbyggda av virke med olika
kvistinnehåll har provats liksom även balkar med genom
horisontala sprickor avsiktligt försvagade liv. Kvistarna i trät
synes ej ha någon inverkan på skjuvhållfastheten. Sprickor
kan nedsätta hållfastheten på ett fullständigt oberäkneligt
sätt.

Vid armerade balkar med liv av plywood och
träfiber-skivor kan svårigheter att utnyttja armeringen uppstå
genom att skjuvpåkänningarna i liven och i fogarna mellan
liv och flänsar blir avgörande för brottlasten (Hj.
Granholm i CTH:s Handlingar 154, Göteborg 1954).

Bengt Norén

Syntetiskt "natur"-gummi. Ett nytt syntetiskt gummi
har framställts i halvstor skala i USA. Råvara är isopren,
som polymeriseras i närvaro av katalysatorer av jontyp,
såsom alkalimetaller. Metoden skiljer sig från den för
framställning av syntetiskt gummi av GR-S-typ, som
erhålls genom polymerisation av butadien och styren i
emulsion med fria radikaler som katalysator. Det nya gummit
är en cis-/,4-polyisopren.

Produkten, som ännu framställts bara i experimentskala,
har en molekylstruktur mycket nära lik Hevea-gummis
vilket inte är fallet för den genom
emulsionspolymerisa-tion erhållna polyisoprenen. Detta framgår av materialens
absorptionsspektrum i infrarött.

Vid bearbetning används samma förstärknings- och
mjuk-ningsmedel som för naturgummi i ungefär samma
mängder. Draghållfastheten är ca 90 °/o av naturgummits. I
resistens mot sprickbildning och värmestabilitet är det
överlägset naturgummi. Detta anses bero på en liten
skillnad i struktur, som gör isoprengummit mer resistent mot
oxidation. Röntgenografiska undersökningar har visat att
det har en regelbunden molekylstruktur, karakteristisk för
kristallina polymerer.

Det nya gummits uppvärmning vid formändring är
hälften så stor som "kallt" GR-S-gummis (Tekn. T. 1950
s. 213) och ungefär lika med naturgummis. Detta och dess
övriga egenskaper gör att det kan användas till
lastbilsdäck. Isoprengummit uppges bli något dyrare än GR-S
men billigare än naturgummi till nuvarande pris.

I USA tillverkas den nya gummitypen av två företag
under handelsnamnen Coral och Ameripol SN. Det förra
materialet lär som slitbanor på lastbils- och personbilsdäck
ha visat 5 °/o mindre slitning än naturgummi. Det senare
uppges ha gjort tillfredsställande tjänst i däck för bussar

i innerstadstrafik; det påstås i vissa fall vara 20 % bättre
än Hevea-gummi.

I Tyskland erhöll man 1954 cis-7,4-polyisopren genom
polymerisation av ren monomer med en fast katalysator som
fås genom kombination av trietylaluminium med en annan
katalysator under noggrant reglerade betingelser. Denna
katalysator har ursprungligen framställts i Tyskland för
lågtryckspolymerisation av eten.

Man har nu tillverkat ca 2 t Coral i ett 190 1
reaktions-kärl. Härvid polymeriseras 100 delar isopren i vätskefas
vid 30—10°C med 0,1 delar litium som katalysator. Räst
uppges vara att sätta i gång reaktionen vid 40—50°C och
kyla vätskan när den börjar tjockna. Reaktionen
fortsätter nämligen utan svårighet vid lägre temperatur under
betydande värmeutveckling.

Utgångsmaterialets renhet är av stor betydelse för
poly-merens struktur. Vidare måste fuktighet, syre och
syrehaltiga ämnen hållas borta. Ju renare monomeren är, desto
lättare reagerar den; vid stor renhet kan reaktionen ske
explosionsartat vid närvaro av bara spår av katalysatorn.

Ren isopren renas ytterligare omedelbart före
polymeri-sationen genom återloppskokning med natrium och
av-destillation. Därefter får den passera en kolonn
innehållande silikagel. Katalysatorn bereder man genom att smälta
litium i vaselin och dispergera metallen genom kraftig
omröring. Denna process utförs i heliumatmosfär. Den
färdiga katalysatorn är vanligen en 35 % litiumdispersion med
20 |x genomsnittlig partikeldiameter. Vaselinet tjänstgör
både som dispersionsmedium och skydd för metallen som
är mycket poryfor.

Litium tycks vara den enda metall som starkt gynnar
bildning av cis-/,4-struktur hos polymeren. Andra
metaller, såsom Na, K, Cs och Rb, ger övervägande
blandningar av cis och träns 1,4-, 1,2- och 5,4-struktur
(Chemical & Engineering News 5 sept. 1955 s. 3716, 24 okt.
1955 s. 4518, 21 nov. 1955 s. 5026). H Me — SHl

Kromnickelstål högtemperaturegenskaper. På
försökslegeringar med niobstabiliserat stål, hållande ca 16 °/o
Cr och 13 °/o Ni har man studerat kobolts (upp till 20 °/o),
ytterligare karbidbildares, molybdens, vanadins, kväves
och förbehandlingens inverkan på stålets
varmbearbetbar-het, kryphållfasthet, försprödning och oxidationsresistens
vid 600—700°C.

Man har härvid funnit att varmbearbetbarheten påverkas
av betingelserna vid smältningen, särskilt desoxidationen.
Utförs denna inte rätt, bildas nämligen vid götens
stelnande hinnor av icke-metalliskt material i korngränserna
varigenom svårigheter uppstår vid varmbearbetningen.
Alltför hög halt av nickel, kobolt eller karbidbildande
element kan också vålla besvärligheter.

Stålets kryphållfasthet vid 600—700°C växer bara
mycket litet med stigande kobolthalt upp till 20 %>. Större
ökning kan uppnås genom höjning av halten karbidbildare
eller av halten molybden, volfram och vanadin i
koboltfria legeringar. Största kryphållfasthet, särskilt vid
temperaturer över 650°C, erhölls med stor kobolttillsats i
närvaro av karbidbildare.

Av stål utan molybden, volfram eller vanadin försprödas
de kobolthaltiga mindre vid hög temperatur än
koboltfria. Detta kan också bero på att de förra hade särskilt
låga halter av kol och karbidbildare (niob och tantal).
Oxidationsresistensen hos stål med liten vanadinhalt kan
förbättras genom höjning av kobolthalten (H A Vogels i
Ståhl und Eisen 5 maj 1955 s. 559—570). SHl

Tennstabilisatorer för PVC. Vissa organotennföreningar
stabiliserar polymerer innehållande halogener (Tekn. T.
1954 s. 17, 1102; 1955 s. 660) och hindrar plastens
missfärgning vid de höga temperaturer som förekommer under
tillverkningsprocessen. Särskilt används
dibutyltennför-eningar som t.ex. maleat eller laurat för stabilisering av
PVC. Man har funnit att organotennföreningars giftverkan

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 02:40:51 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tektid/1956/0136.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free