Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 7. 14 februari 1956 - Hänt inom tekniken - Femte Europeiska Verktygsmaskinutställningen - Fjärde Internationella Kongressen i Geoteknik - SEN-normer - TNC: 2. Ordproblem, av JW - Rättelse
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
140
, TEKNISK TIDSKRIFT
tygsmaskinutställningarna måste förbinda sig att under
utställningsåret icke utställa verktygsmaskiner för
metallbearbetning på någon annan mässa eller utställning i
något av Europakommitténs medlemsländer, ej heller
indirekt genom representanter eller försäljare. De åtta
medlemsländerna är Belgien, Frankrike, Holland, Italien,
Schweiz, Storbritannien, Sverige och Tyskland.
Fjärde Internationella Kongressen i Geoteknik hålles
den 12—24 augusti 1957 i London. Kongressen är öppen
även för personer som icke är medlemmar i Svenska
Geo-tekniska Föreningen (och den internationella
geotekniker-organisationen) .
Preliminär anmälan om deltagande skall insändas snarast
möjligt. Upplysningar erhålles genom ingenjör Nils Flodin,
Statens Geotekniska Institut, Stockholm, tel. 67 00 90.
SEN-normer. Svenska Elektriska Kommissionen (SEK)
har utsänt förslag till normer för skyddsformer för
elektriska anläggningsdelar, SEN 21 04 01, och normer för
kabelmuffar avsedda för blymantlade, pappersisolerade
kraftkablar, SEN 24 04. Remisstiden för förslagen utgår den
31 mars 1956. Intresserade kan rekvirera förslagen från
Svenska Teknologföreningen.
TNC
2. Ordproblem
Här framlägges det första av årets "ordproblem";
numreringen är en direkt fortsättning på fjolårets. Brev från
läsekretsen med kommentarer, påpekanden och ev.
uppslag bör adresseras till: TNG, Västerås.
110. Ett förlopp som upprepar sig med lika mellantider,
eller med lika steg i rummet, säges vara periodiskt.
Periodiska storheter kan sålunda vara tidsperiodiska, t.ex.
elektrisk växelström, eller rumsperiodiska, t.ex. ett vanligt
kugghjuls radie mätt till olika punkter av konturen i ett
tvärsnitt. Om en växelström åskådliggöres grafiskt som
funktion av tiden kan man få en kurva starkt
påminnande om den fortlöpande kuggkonturen, som ju själv kan
sägas representera radien som funktion av centrumvinkeln
eller, om kugghjulet ersättes med en kuggstång, som
funktion av vägen utefter en rät längslinje.
De matematiska uttrycken för tids- och rumsperiodiska
storheter företer också stor likhet, och detta har lett till
att terminologin för de båda slagen av periodiska
storheter i det stora hela blivit gemensam. Så t.ex. definierar
IEC:s ordbok termen frekvens som inverterade värdet av
det minsta intervall av "den oberoende variabeln" efter
vilket det periodiska förloppet upprepas.
Denna överensstämmelse i terminologin är ibland
bekväm, men leder i vissa fall till att man på ett besvärande
sätt måste laborera med förlederna tids- och rums- för att
skilja de båda slagen av storheter åt. Detta gäller särskilt
när de förekommer tillsammans, t.ex. inom akustiken eller
vid den teoretiska behandlingen av förloppen i elektriska
maskiner. Det har därför föreslagits att man tvärtom
skulle skaffa sig två skilda termuppsättningar för
tidsperiodiska storheter och för rumsperiodiska storheter,
åtminstone för vissa storhetstyper.
En exakt periodisk storhet kan generellt uppdelas i en
likstorhet, som utgör den periodiska storhetens
medelvärde, och en växelstorhet, som svarar mot variationen
kring medelvärdet. Växelstorheten kan uppdelas i
harmoniska komponenter, dvs. "sinusformade" komponenter
av vilka en har växelstorhetens frekvens, kallad
grundfrekvens, och de övriga har frekvenser som är
heltalsmul-tiplar därav. För tidsperiodiska storheter kallas
komponenten med grundfrekvens för grundton och de övriga
gemensamt för övertoner. Grundton och övertoner
tillsammans, alltså samtliga harmoniska komponenter, kallas
deltoner. Första deltonen är detsamma som grundtonen,
andra (del)tonen har dubbla grundfrekvensen, tredje
(del)-tonen trefaldiga grundfrekvensen, osv. Ordet "ton" är
lånat från akustiken och avser ju även där tidsperiodiska
fenomen.
När det i stället är fråga om rumsperiodiska storheter har
föreslagits att man skall bygga upp
komponentnomenklaturen på ordet våg i st.f. ton. Man får då sådana uttryck
som grundvåg, övervågor, delvågor, andra (del)vågen,
tredje (del)vågen osv.
Ibland är de fysikaliska förhållandena sådana att man i
fråga om tidsperiodiska storheter har att räkna med
ickeharmoniska deltoner, vilkas frekvenser icke är
heltals-multiplar av grundfrekvensen, och även med harmoniska
eller icke-harmoniska undertoner, av lägre frekvens än
grundtonens. Mot dessa termer skulle för rumsperiodiska
storheter svara termerna: icke-harmoniska delvågor, och
undervågor.
Tiden för en period av ett tidsperiodiskt förlopp kallas
periodtid, längden av en period i ett rumsperiodiskt
förlopp kallas våglängd. Här syftar våg tydligen på en period.
Ofta användes emellertid ordet våg, i analogi med ton,
icke för den enskilda perioden utan för hela det
(principiellt obegränsade) periodiska förloppet. Det ensamma
ordet våg måste därför användas med försiktighet.
Den inverterade periodtiden kallas frekvens, som alltså
kan vara t.ex. antalet perioder per sekund. Samma ord
användes i IEC-ordboken, såsom redan påpekats, för den
inverterade våglängden, som t.ex. kan vara antalet vågor
(= vågperioder) per meter, men även här har — i detta
fall i den internationella diskussionen — en specialterm
bragts på tal, nämligen repetens. Just denna ordform är
tillrättalagd för svenskan, där den rimmar på frekvens. På
engelska och franska vore ordformerna repeatency och
répétence tänkbara, svarande mot frequency och fréquence.
Ibland ser man i stället benämningen "vågtal", vilken är
mindre lämplig eftersom storheten till sin dimension ej
är ett tal utan 1/längd. Bättre är då vågtäthet, vilket ord
vi svenskar bör använda ifall repetens e.d. ej vinner
internationell anslutning.
Värdet av en tidsperiodisk storhet i ett visst ögonblick
kallas ögonblicksvärde eller momentanvärde. För värdet i
en viss rumspunkt av en rumsperiodisk storhet har ordet
punktvärde föreslagits.
Som gemensamma termer på tids- och rumsområdet
kvarstår periodisk, period, harmoniska och icke-harmoniska
komponenter, samt dessutom dämpning. Här har bl.a.
engelskan en möjlighet som vi saknar; tidsdämpning
kallas "damping" och rumsdämpning "attenuation". Franskan
har för de två fallen "amortissement" och
"affaiblisse-ment". Tyskan har "Dämpfung" för båda fallen och
använder vid behov attributen "zeitliche" och "räumliche",
liksom vi måste tillfoga förlederna tids- och rums-.
Naturligtvis kunde vi för rumsdämpning i analogi med franskan
tänka oss "försvagning", och tyskarna "Schwächung", men
frågan synes ej aktuell.
Den möjlighet vi enligt ovanstående förslag har för att
skilja mellan övertoner och övervågor osv. motsvaras å
andra sidan tyvärr ej av någon känd möjlighet i engelskan
och franskan (på tyska kan tänkas Oberschwingungen och
Oberwellen); engelskan använder för båda fallen ordet
"harmonics" och franskan "harmoniques". Häri ligger
kanske en viss svårighet för genomförande av
ton-våg-för-slaget, eftersom terminologin såvitt möjligt borde vara
internationellt likartad. JW
Rättelse. I uppsatsen "Materialproblem i atomreaktorer"
(Tekn. T. 1956 s. 82) skall i tabell 7 som enhet för
värmeledningsförmåga i stället för cal/cms stå cal/cms°C. I
tabell 8 s. 83 skall siffrorna för värmeledningsförmåga
divideras med 100 och siffrorna för värmeövergångstal
multipliceras med 1 000; värmeövergångstalet avser strömning i
25,4 mm rör med hastigheten 3,05 m/s.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
