Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 10. 6 mars 1956 - Arbetslivet och den svenska befolkningsutvecklingen, av Ivar Öman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
186
, TEKNISK TIDSKRIFT
detta emellertid icke sägas vara fallet i fråga om
de övriga åldersgrupperna. För de femton åren
fram till 1970 kan såväl den produktiva
befolkningens som det högsta åldersskiktets storlek
beräknas med en hög grad av tillförlitlighet. Den
givna utgångspunkten är 1950 års folkräkning,
och framskrivningen kan grundas på sedan länge
observerade dödlighetstal. Dödligheten antages
fortsättningsvis skola nedgå i en takt, som
motsvarar de på senare tid inträdda ändringarna.
Naturligtvis kan dödligheten tänkas fortlöpa
även på annat sätt; effekten av förändringar i
levnadsstandard och livsföring, sociala åtgärder i
samband med folkhälsans förbättrande samt
medicinska framsteg låter sig aldrig med full
säkerhet förutsägas. Men skulle dödligheten komma
att gå ned i snabbare tempo än förutsett, blir
resultatet uppenbarligen endast att
åldersgruppen över 65 år kommer att väga ännu tyngre i
vågskålen. En åldring på var femte person i
arbetsför ålder 1970 är en minimisiffra.
En betydande nettoinflyttning från utlandet
skulle möjligen på längre sikt kunna bevara den
produktiva befolkningsgruppens nuvarande
styrka i det svenska samhället. Vi har det senaste
årtiondet haft förmånen få hjälp på
arbetsmarknaden av bortåt en kvarts miljon utlänningar,
av vilka hittills 90 000 blivit svenska
medborgare. Det är dock mera än ovisst, om denna
tillströmning av arbetskraft utifrån kommer att
fortsätta.
Den produktiva befolkningens fördelning
Den produktiva befolkningens
ålderssammansättning har under 1900-talets förra del
genomgått betydande ändringar, tabell 2.
Den för rekryteringen av ny arbetskraft så
utomordentligt betydelsefulla ungdomsgruppen
(15—25 år) har krympt samman väsentligt de
senaste årtiondena. Från att 1900 ha utgjort 30 %
av befolkningen i produktiv ålder och 17,7 % av
befolkningen i dess helhet är den i dag nere i 18
resp. 12 %. De stora födelsekullarna från
krigsåren medför under det närmaste årtiondet en
viss återhämtning. Återhämtningen har redan
börjat göra sig gällande. Medan den arbetsföra
Tabell 2. Befolkningen i produktiv ålder fördelad på yngre
och äldre åren 1900—1950 (1970) i tusental
Är Åldersfördelning
15—25 25—50 50—65
1900 ......................911 1 507 622
1910 ......................970 1 656 679
1920 ......................1 066 1 877 736
1930 ......................1 114 2 128 809
1940 ......................1 058 2 446 967
1950 ......................876 2 649 1 145
1955 ......................873 2 612 1 250
1960 ......................1 037 2 481 1 372
1965 ......................1 190 2 378 1 456
1970 ......................1 128 2 419 1 496
befolkningen 1955 blott ökade med 7 500
personer, beräknas den 1956 öka med 20 000.
Ungdomsgruppens andel av den produktiva
befolkningen stiger 1965 till 24 % och av befolkningen
i dess helhet till 16 %. Men — och detta är en
omständighet, som i diskussionen alltför ofta
förbises — under 1960-talets senare del inträder
en ny försvagning till 22, resp. 15 %.
Åldersgruppen 50—65 år befinner sig däremot i en
konstant och betydande tillväxt. Det absoluta
antalet fördubblas mellan 1920 och 1970 (från
0,74 till 1,50 miljoner), den relativa andelen av
den produktiva befolkningen stiger från 20 till
30 %. Mera än 2,5 miljoner människor eller
drygt 41 % av landets befolkning (barnen
från-räknade) kommer 1970 att ha överskridit
50-års-gränsen. År 1930 höll sig motsvarande procenttal
under 30.
Den starka ansvällningen inte bara av vad man
skulle kunna kalla pensionärsgruppen (personer
över 65 år) utan också av de äldre aktiva
åldrarna (50—65 år) måste befaras få för näringslivet
besvärande följder i form av lägre arbetstempo
och sänkt produktivitet. Alldeles särskilt gäller,
att sjukdomsfrekvensen torde öka. Det får väl
heller inte anses uteslutet, att de stora
årskullarna av äldre förvärvsarbetande kommer att
framkalla ökad trögrörlighet på arbetsmarknaden och
inverka hämmande på utbildningen,
omskolningen och anpassningen av arbetskraften till
nya arbetsmetoder. Förhållandet är desto
allvarligare som — enligt från 600 större
industriföretag i januari 1956 till Vattenfallsstyrelsen
inlämnade uppgifter — en årlig 3-% ökning av
industriproduktionen förutses fram till 1961. En
sådan stegringstakt förutsätter icke blott en
fortsatt gynnsam konjunktur och omfattande
investeringar i arbetsbesparande maskiner utan
också en lättnad i efterkrigsårens markerade
knapphet på arbetskraft. Då det är tvivelaktigt,
om industrien framdeles på samma sätt som
hittills kan kompensera sig för förluster av
kvinnlig arbetskraft till servicenäringar samt sjukhus,
vårdanstalter och andra offentliga institutioner
genom tillskott från jordbruket, måste det
betraktas som osäkert, om det uppställda
produktionsökningsprogrammet kan fullföljas.
Jordbrukets särskilda problem
Under benämningen jordbruksbefolkning
sammanfattas i statistiken den till jordbruk och
boskapsskötsel, skogsbruk samt fiske hörande
befolkningen, häri inbegripet den del, som är
bosatt i städer och andra tätorter. Utvecklingen har
för denna befolkning i jämförelse med den
övriga befolkningen under 1930—1950 haft det
förlopp, som åskådliggöres i tabell 3.
Medan stadsnäringarnas folkmängd under
perioden vuxit med runt 35 % har
jordbruksbefolkningen minskat med runt 23 % (1,15 % år-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
