Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 10. 6 mars 1956 - Totalmobiliseringen av Sveriges krafttillgångar hösten 1955, av Folke Petri
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
192
, TEKNISK TIDSKRIFT
Fig. 2. Tillåten reglering av Vänern; — dämnings- och
sänkningsgränser,–-av bristsituationen 1947/48
föranledd ändrad sänkningsgräns,-verkligt vattenstånd juli
1947—december 1948, -rekonstruerat oreglerat
vattenstånd juli 1947—december 1948.
till besvär i detta avseende. Normalt innehåller
nämligen vattendomarna skyldighet för
kraftverksägaren att släppa fram vatten för
flottning-ens behov. Även om skyldigheten är maximerad
till vad som motsvarar den naturliga
vatten-föringen, kan återverkan på kraftproduktionen
vara mycket stor.
Som exempel på besvärligheterna 1955 på detta
område kan väljas förhållandena i Lule älv.
Under juli 1955 avslutades flottningen i Stora Lule
älv ovanför hopflödet med Lilla Lule älv vid
Porsi. Denna flottning krävde förutom det
vatten, som rinner till nedanför Suorvamagasinet,
en del vatten som eljest skulle ha kunnat lagras
i Suorva. Under större delen av augusti 1955
pågick rensning i Lilla Lule älv, men denna måste
avbrytas i slutet av månaden på grund av
bristande vattentillgång. I detta läge begärde
flottarna en förhållandevis mycket hög tappning i
Stora Lule älv för att möjliggöra rensning av
den gemensamma älvsträckan. Detta medförde
ytterligare uttagning av vatten, som skulle varit
önskvärt att behålla till vintern i Suorva. Stora
ansträngningar gjordes från såväl
kraftverksägare som flottningshåll att skaffa så mycket extra
arbetskraft som möjligt för att därigenom bringa
ned tappningstiden och vattenmängden. Trots
detta har det hösten 1955 kostat ca 10 Mkr. att
ersätta den vattenmängd, som förlorades enbart
under denna slutrensning.
Då vattnet sinar, kastar sig givetvis herrar
driftingenjörer över kraftföretagens
byggnadsavdelningar för att om möjligt forcera fram
sådana nya kraftanläggningar, vilka är på gränsen
att färdigställas. Till följd av hårt bundna
leverans- och arbetsplaner har detta hösten 1955 gett
relativt magert resultat. Värdefullt var dock, att
Bergeforsens kraftstation trots många
besvärligheter och efter hårt arbete på alla håll kunde tas
i drift programenligt.
Frågan om att tillfälligt utnyttja
vattenmagasinen mer än vad gällande dom medger har varit
uppe till diskussion. Så var fallet även under
torråret 1947/48. Man kom den gången till ett
praktiskt resultat i Sveriges viktigaste
sjömagasin, Vänern. Efter en snabb domstolsbehandling
baserad på 1939 års lag om tillfälliga
vattenregleringar fick Vattenfallsstyrelsen tillstånd att
under sommarmånaderna 1948 underskrida
normalt gällande sänkningsgräns, om så skulle
fordras, fig. 2. Kompensation för det ökade
intrånget begärdes dock av sjöfartens
representanter. Den fick formen av en tillfälligt något höjd
sänkningsgräns under höstmånaderna. Det
tillfälliga tillståndet behövde, som framgår av
vattenståndskurvan, i praktiken aldrig utnyttjas.
Hade Vänern varit oreglerad, hade dock
vattenståndet under långa tider gått under
sänkningsgränsen.
Även 1955 har undersökningar igångsatts,
huruvida något kan vinnas med att tumma på
Vänerns sänkningsgräns. Man har kommit till att
ett motsvarande tillstånd som 1947/48 sannolikt
ej skulle ge någon vinst.
Detta sammanhänger med att man, om Vänern
sänks mycket långt före vårfloden i
Väneroinrå-det, kommer att tvingas till mycket låga
tappningar i Göta älv för att uppnå de vattenstånd,
vilka sannolikt skulle komma att fordras av
sjöfarten under höstperioden. Att i praktiken
åstadkomma så låg tappning i Göta älv innan
vårfloden i Norrland kommit i gång är med
hänsyn till belastningen icke ändamålsenligt. Då
dessutom 1939 års lag om tillfälliga
vattenregleringar inte längre gäller och en framställning
därför skulle avse en permanent förändring av
sänkningsgränsen med därav följande
omständliga domstolsförfarande, har man avstått från
att begära justerad sänkningsgräns.
Givetvis har möjligheterna till ökad sänkning
av vattenmagasinen även på andra håll
diskuterats. Med hänsyn till frånvaron av lag om
tillfälliga regleringar och vattendomstolarnas ar-
MkWh/vecka
150
Fig. 3. Total
tillsats av
värmekraft
andra
halvåret 1955.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
