Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 10. 6 mars 1956 - Totalmobiliseringen av Sveriges krafttillgångar hösten 1955, av Folke Petri
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
194
, TEKNISK TIDSKRIFT
Fig. 6’. Kraftutbytet med Danmark
1955.
höjts till närmare 25 MkWh/vecka, vilket med
ca 75 % överskrider vad som normalt
produceras, fig. 4. På en del håll har man ökat
effekt-uttagningen från mottrycksturbinerna genom att
blåsa ut en del ånga i fria luften utöver den
ång-kvantitet som nyttiggöres i de industriella
processerna. Givetvis har den på så sätt erhållna
effektökningen i turbinerna blivit dyr, men
kraftvärdena har i höst varit så höga, att även
åtgärder av detta slag varit ekonomiskt
motiverade.
Hösten 1955 liksom under kraftbristen 1947/48
mobiliserades alltså alla mindre
värmekraftcentraler, vilka normalt står i reserv eller används
enbart för topptagning. Även denna gång har
det visat sig, att icke oväsentliga kraftbelopp kan
erhållas på detta sätt. Sedan mobiliseringen helt
genomförts, var sålunda ett femtiotal verk av
detta slag i drift. Tillsammans producerade de
närmare 30 MkWh/vecka, fig. 5. Givetvis är
kostnaderna för kraftproduktionen höga, då verken
i många fall är gamla och kör med dålig
verkningsgrad. De priser som fått betalas är i vissa
fall av storleksordningen 15 öre/kWh. Principen
för prisbildningen har varit densamma som för
de stora kondenskraftverken, dvs. den att ägaren
av kraftstationen erhållit full ersättning för sina
rörliga kostnader samt en rimlig riskmarginal.
Att genomgående hålla på denna princip har
dock visat sig svårt. Det må ju anses mänskligt,
att en kraftstationsägare, vilken ställer sitt verk
till förfogande, gärna önskar även få en del av
sina fasta kostnader täckta. Att hans krav i detta
avseende blir större, om man själv räknar med
att för lång tid framåt stå som säljare av kraft
och icke tror sig komma i det läget, att han själv
behöver köpa stödkraft, är också klart. Man får
nog i sanningens namn slå fast, att faktorer av
detta slag i höst verkat prisuppdrivande på det
kraftskikt det här är fråga om. En återgång till
mera normala förhållanden kommer väl dock så
småningom att få en hälsosam inverkan på
prisbildningen.
Vid mobiliseringen av de mindre verken 1947/48
inträffade ett stort antal haverier. Hösten 1955
har vi varit ganska väl förskonade från sådana.
Helt utan fel har dock driften icke varit. Ett
uppmärksammat haveri inträffade i Göteborg
den 3 november 1955, där man nyss tagit i drift
en turbin oin 20 MW. Under provdriften och den
sista avputsningen av montagearbetet uppstod
en läcka på turbinens tryckoljesystem, varefter
den olja, som under högt tryck sprutade ut i fria
luften, av någon anledning antändes. Resultatet
blev en explosionsartad brand, som i första hand
förstörde kabelstråk och manöverutrustning,
vilket är allvarligt i en starkt automatiserad
modern anläggning. Trots förödelsens stora
omfattning blev det dock genom synnerligen goda
prestationer av personalen möjligt att reparera
skadorna provisoriskt så att turbinen åter kunde
köras endast 14 dagar efter branden. Skadorna
på själva maskinen var trots brandens
våldsamhet ganska begränsade. Erfarenheterna från
denna brand samt från 1955 års största
industribrand i Surte Glasbruk visar att möjligheterna
att relativt snabbt återuppta driften i en
industrianläggning efter en stor brandskada ofta är
betydligt större än vad de vid en första överblick
av brandplatsen kan förefalla vara. Erfarenheten
kan ha sin betydelse ur beredskapssynpunkt.
För en icke oväsentlig del av ångkraften kan vi
denna gång tacka danskarna. Kablarna över
öre-sund, som normalt utnyttjas huvudsakligen för
försäljning av svenskt vattenkraftöverskott till
Danmark, har 1955 fyllt denna funktion endast
under vårflodsperioden. Kraftriktningen har
därefter vänt sig, fig. 6, och de danska
ångkraftverken har matat in kraft i det svenska nätet.
Inmatningen, som maximalt uppgått till 18
MkWh/vecka, har i första hand fullgjorts från
de moderna danska ångkraftverken, vilka ändå
drivs för danska behov. Dessa verk har gått
dygnet runt utan att gå ned under
lågbelastnings-perioder och levererat överskottet till Sverige.
Under nattid har det varit fråga om effektbelopp
av storleksordningen 150 MW.
Då kraften utgjort merproduktion i
anläggningar, vilka ändå är i drift, har priset varit
relativt lågt jämfört med en del ångkraft anskaffad
inom landet. Danskarna har vidare för svensk
räkning kört i gång även äldre reservverk. Priset
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
