Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 10. 6 mars 1956 - Vattenfallsstyrelsens vattenbyggnadslaboratorium i Älvkarleby, av Stig Angelin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
13 mars 1956
Vattenfallsstyrelsens
vattenbyggnadslaboratorium
• •
i Älvkarleby
Civilingenjör Stig Angelin, Älvkarleby
121.b : 626.001.57
Vattenfallsstyrelsens vattenbyggnadslaboratorium ligger
invid Dalälven omedelbart uppströms den 1915 byggda
kraftstationen i Älvkarleby. Laboratoriet disponerar här
ett område på ca 30 000 nr.
Den första permanenta laboratoriebyggnaden i
Älvkarleby uppfördes 1943, fig. 1. Den byggdes ut i etapper 1945.
1949 och 1950 och hade då fått en yta av 1 400 nr. Då
det inte var lämpligt att utöka den ytterligare byggdes
1951—1952 en separat provisorisk hall på 550 m2.
Samtidigt projekterades och påbörjades en utökning genom en
helt ny permanent byggnad.
Nya försökshallen
Den nya hallen fick en yta av ca 2 500 m2 och var färdig
för första modellbyggnaden i april 1953. Härmed fick
laboratoriet totalt en yta av ca 3 900 m\ Trots detta blev
utrymmena mycket fort fullbelagda. Redan sommaren 1954
tvingades vi att utföra två större modeller utomhus med
provisorisk eller ingen överbyggnad och under sommaren
1955 utfördes ytterligare ett par utomhusmodeller.
Den nja byggnaden, fig. 2, har en bredd av 46 m och en
längd av 53,4 m. Den är till skillnad från den gamla
utförd av armerad betong. Skälet härtill är den höga
relativa fuktighet man får i en lokal av denna art, vilket gör
att varken trä eller armerad lättbetong får så lång
livslängd eller blir så underhållsfritt, som önskvärt vore. För
att inne i hallen slippa bärande pelare, vilka begränsar
möjligheterna att på bästa sätt utnyttja golvutrymmet för
modeller, har betongbågar valts som bärande system för
taket. Centrumavståndet mellan bågarna är 6,6 m och de
har den egenheten att de är kluvna i själva takvalvet och
tjänstgör på så sätt samtidigt som upplagsbalkar för
lan-terninkonstruktionen.
199
Fig. 2. Exteriör av clen nya laboratoriehallen.
Fig. 3. Den nya laboratoriehallens konstruktion.
Bågarna är under golvplanet försedda med dragband
bestående av högvärdigt, förspänt rundstål, som
kring-gjutits med betong. Utefter ena långsidan har taket höjts
för att bereda plats för en högbassäng, som sträcker sig
utefter hela byggnadens längd. På andra långsidan har en
motsvarande utbyggnad skett för att åstadkomma en
kontorsvåning med balkong mot hallen. Kontoret ligger en
trappa upp och inkräktar alltså inte på golvutrymmet för
modellerna.
Väggarna, fig. 3, består inifrån räknat av 12 cm betong,
7,5 cm lättbetong, 5 cm luftmellanrum samt halvstens gult
fasadtegel för att få en så underhållsfri konstruktion som
möjligt. Takvalvet består av 8 cm armerad betong med
lättbetongisolering, ett ventilerat luftmellanrum och ytterst
en träpanel med dubbeltäckt underhållsfri papp. De plana
taken har samma konstruktion, men betongbjälklaget har
här en tjocklek av 10 cm.
Grundläggningen har varit enkel, eftersom hela området
Fig. 1. Plan över laboratorieområdet; siffrorna på de olika
byggnaderna anger byggnadsår.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
