Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 10. 6 mars 1956 - Andras erfarenheter - Hårdlödning av stål utan flussmedel, av SHl - Diammoniumfosfat ur fosforsyra, av H Me - Perfekta kristaller av rena metaller, av SHl - Tre glas i en fönsterbåge, av Ingemar Nyquist - Mikroballonger av plast, av SHl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
13 mars 1956
203
Vid jämförelse av ett antal starkt desoxiderande
metallers verkan har man funnit att litium tycks vara
lämpligast som reducerande legeringsämne i silver- eller
kopparlod. Vätningsförsök, som gjorts med en legering av 1 °/o
Li och 99 o/o Ag på stål med låg kolhalt, verktygsstål och
rostfritt stål, har visat att litium även i liten mängd inte
hara reducerar oxider på stålytan utan också minskar
kontaktvinkeln mellan det smälta silvret och grundmetallen.
Litiumhaltiga silver- och kopparlegeringar bör därför
vara användbara för hårdlödning av stål utan flussmedel
eller reducerande atmosfär. Det uppges att fogar med god
hållfasthet kan erhållas (Engineers’ Digest dec. 1955
s. 555). SHl
Diammoniumfosfat ur fosforsyra. I USA har man löst
problemet att framställa diammoniumfosfat (DAP) ur
fosforsyra, erhållen enligt den våta metoden, dvs. genom
behandling av fosfathaltiga mineral med svavelsyra. Hittills
har man framställt DAP genom att vid 65°C omsätta
ammoniak med mycket ren fosforsyra ur fosfor, framställd i
elugn.
Man kan dock inte utan vidare använda våtframställd
fosforsyra, eftersom DAP då förorenas av gelatinösa järn
och aluminiumhaltiga fällningar, som är svårfiltrerade. Vid
en tidigare utarbetad metod (Tekn. T. 1955 s. 978) fås
emellertid föroreningarna i filtrerbar form innan
huvudreaktionen utförs.
Vid den nya metoden omsätts våtframställd fosforsyra,
hållande 37,5 °/o P203, med ammoniak i tre seriekopplade
stålkärl. försedda med omrörare och klädda med bly och
syrafasta plattor. Reaktionen sker vid 100°G i två steg,
först bildas monoammoniumfosfat (MAP), och detta
reagerar vidare med ammoniak till DAP i 80 °/o utbyte. På så
sätt kan man utnyttja allt reaktionsvärmet till avdrivning
av vatten, och inget värme behöver tillföras utifrån.
Genom reglering av molförhållandet NH;, : H3P04 till 1.5—
2,0 hålls ammoniakförlusten så liten som möjligt; under
1,5 får man endast MAP och över 2.0 ett instabilt salt. Den
gröt, som kommer från DAP-reaktorn, innehåller 80 °/o
fast substans och går direkt till målning och torkning utan
föregående koncentrering och filtrering. Vid målningen
blandar man in andra salter, såsom kaliumklorid och
ammoniumsulfat, på vilka fosfatet lagrar sig så . att
slutprodukten blir kornig och efter torkningen kan användas som
gödsel. Föroreningarna behöver alltså inte avlägsnas
(Chemical Engineering nov. 1955 s. 118). H Me
Perfekta kristaller av rena metaller. Man har nu
framställt rena och felfria järnkristaller upp till 50 mm
långa och 25 ji tjocka med kvadratiskt tvärsnitt. De fås
genom upphettning av mycket ren järn (III) klorid i vätgas
till ca 590°C. Genom noggrann reglering av temperaturen
och vätgasströmmens hastighet reducerar man kloriden så
långsamt att de frigjorda järnatomerna kan lagras vid
varandra till perfekta kristaller.
Enligt analoga metoder har man erhållit kristaller av
guld, silver, platina, koppar, nickel och kobolt. Genom att
man på detta sätt kan undvika fel i gittret får kristallerna
den hållfasthet som teoretiskt kan förutses. En perfekt
kopparkristall har t.ex. visat sig ha en brottgräns på ca
420 kp/mm2, medan vanlig glödgad koppars är 21 kp/mm2
och enstaka felaktiga kristallers bara 3,5 kp/mm2.
En annan utmärkande egenskap hos de perfekta
kristallerna är att de "kommer ihåg sin form". Om de utsätts
för böjspänningar över en viss gräns, förblir de böjda vid
rumstemperatur men återtar sin ursprungliga form vid
upphettning (Chemical & Engineering News 20 juni 1955
s. 2610, 21 nov. 1955 s. 5026). SHl
Tre glas i en fönsterbåge. Man kan minska värmeför
lusterna genom ett vanligt kopplat fönster med ca 40 °/o
genom att sätta in en tredje ruta. Här kan man alltså göra
besparingar och en hel del fönsterkonstruktioner med tre
Fig. 1. Fönster med 3 glas, t.v. i lättmetallbåge, t.h. i
träbåge med lätt metall packning.
glas har framkommit under senare år. Den enklaste typen
har en tredje båge kopplad till de andra båda. Härmed har
man uppnått åsyftad värmeisolering men fått ett nytt
problem: ytterligare två glassidor att putsa. För att få
kon-densationsproblemet löst har man nämligen satt
mellanrummen i förbindelse med ytterluften. Vill man slippa att
putsa alla glasytor utom de två yttersta, måste man helt
hindra ytterluften från att tränga in i mellanrummen. Man
kan då i stället använda hermetiskt slutna glaspaket med
tre rutor. Ett sådant paket monteras i en båge. Dessa
glaspaket medför dock svårigheter då en sönderslagen ruta
skall ersättas med en ny.
Denna svårighet undvikes med en konstruktion där de
båda hålrummen är avskilda från ytterluften med en
lättmetallbåge med tätande plastpackningar, fig. 1. Då en viss
luftcirkulation mellan hålrummen befunnits minska
kon-densationsrisken, har de gjorts kommuniserande. En
liknande tvp har lättmetallpackningar i träbåge, fig. 1 t.h.
Monteras de tre glasen direkt i en träbåge utan ett
diffu-sionstätt material runt kanterna, skulle visserligen
dammtäta rum kunna åstadkommas, inen träets ringa
diffusions-täthet skulle föra med sig besvärande
kondensationspro-blem (E S Persson på Stockholms Byggnadsförening den
16 januari 1956). Ingemar Nyquist
Mikroballonger av plast. Kvävefyllda plastballonger,
Microbaloons, med 5—90 ^ diameter framställdes
ursprungligen i USA för användning som ett flytande
av-dunstningsskydd i mineraloljebehållare. Deras goda
hållfasthet, låga volymvikt och värmeledningsförmåga har
emellertid gjort att man börjat utnyttja dem för många
andra ändamål, särskilt som cellplaster.
Mikroballonger framställs nu av fenol- och
karbamid-harts, men åtskilliga andra material med egenskaper, som
uppfyller speciella önskemål, kan säkerligen användas. I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
