Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 11. 13 mars 1956 - Andras erfarenheter - Förbättring av utmattningshållfastheten hos borrstål, av CS - Kolloidal kiseldioxid, av SHl - Härdning av epoxihartser, av SHl - Gummiimpregnerat läder, av SHl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
234
, TEKNISK TIDSKRIFT
stålets ytskikt, vilka som tidigare bekant ökar livslängden
(Canadian Mining & Metallurgical Bulletin febr. 1955; ref.
i EPA Technical Digests No. 463). CS
Kolloidal kiseldioxid. Mycket finfördelad kiseldioxid
framställs genom hydrolys i gasfas av en kiselförening;
reaktionstemperaturen är 1 100°C (jfr Tekn. T. 1953 s. 311).
Produkten har låg vattenhalt (99,0—99,7 %> Si02) och en
kornstorlek på 15—20 mu. Den kan användas som
fyllmedel i gummi, förtjocknings- och gelatineringsmedel, för
hindrande av pulvers hopbakning och för stabilisering av
suspensioner.
Det uppges att 22 delar kolloidal kiselsyra i 100 delar
naturgummi ger detta en brottgräns på mer än 280 kp/cm2.
Även GR-S, butylgummi och Neoprene förstärks avsevärt.
Mjuka geler erhålls av 12 °/o kiseldioxid i vatten, 11 °/o i
etylenglykol, 9 °/o i butanol, 8 °/« i terpentin och 7 % i
bensen. Tillsats av 10 °/o kiseldioxid hindrar
sammanbak-ning av DDT och 0,4 °/« gör samma tjänst i svavel. Färger
innehållande tunga pigment kan lagras längre om de
försätts med 0,1—2 % kolloidal kiseldioxid (Chemical
Engineering maj 1955 s. 148). SHl
Härdning av epoxihartser. En typ plaster, vilkas
kedjemolekyler är byggda av alifatiska och aromatiska
grupper och i ändarna har epoxigrupper (Tekn. T. 1951
s. 9) kan bl.a. ge synnerligen användbara skyddslacker
(Tekn. T. 1951 s. 291; 1952 s. 308, 931; 1953 s. 867). De
kallas epoxihartser och finns under handelsnamn, såsom
Araldit (Schweiz), Epon (USA) och Epikote (Holland,
Storbritannien). De kan härdas på flera olika sätt, och under
de senaste två åren har man utarbetat nya metoder vilka
har vissa fördelar framför de tidigare använda.
Epoxiharts-aminföreningar kan sålunda utnyttjas som
härdare i stället för aminer vilka är mindre angenäma att
hantera särskilt på grund av sin lukt. Dessa föreningar kan
erhållas antingen i fast form eller lösta i det lösningsmedel
som skall användas för hartset. De är fullt stabila och
luktfria.
I fast form erhålls en epoxiharts-aminförening genom
reaktion mellan hartset i fast form eller lösning med ett
stort överskott av amin. Detta och eventuellt lösningsmedel
avdestilleras sedan, helst i vakuum, varvid man erhåller
en fast produkt som vid tillverkning av en lack löses i
samma vätska som epoxihartset. Vid framställning av
härdaren i lösning använder man så mycket amin att ungefär
en molekyl av den kommer på varje epoxigrupp. Lösningen
kommer då att innehålla ett litet överskott på amin och
en viss mängd högpolymert harts.
Dessa härdare är liksom aminer reaktiva ämnen som kan
reagera med lösningsmedlet i lacken och härigenom
förlora sin förmåga att härda hartset. Risken för sådana
reaktioner är särskilt stor om lösningsmedlet innehåller estrar
eller har för hög halt av ketoner.
Aminsalter används också som härdare för att undvika
aminernas dåliga lukt. Liksom de nämnda
aminföreningarna härdar de vid rumstemperatur, och läcker
innehållande dem måste därför anbringas kort tid efter
tillblandningen.
Vid användning av aminer eller deras derivat som
härdare måste mängdförhållandet harts till amin hållas inom
mycket snäva gränser för att goda lackskikt skall erhållas.
Polyamider som härdare (Tekn. T. 1954 s. 319) fordrar
däremot inte samma noggrannhet vid lackens
sammansättning. Beroende på mängden härdare kan man erhålla
slutprodukter som är gummiliknande, mjuka, hårda eller
sega och hornartade. De används i USA, mest för
ingjut-ning av elektronikdelar (Tekn. T. 1954 s. 1138).
Förkondensering är en ny metod för modifiering av
epoxihartser, vid vilken den kondensering, som normalt
sker vid härdningen, delvis genomförs av hartstillverkaren.
Den består i epoxigruppernas reaktion med någon av de
kända härdarna, såsom aminer, fenoler eller fenolhartser.
Beroende på hur stor mängd härdare som används kan
epoxigrupperna bringas att reagera fullständigt eller bara
till en del. I senare fallet finns epoxigrupper kvar för
slut-härdning av produkten.
Vid förkondensering används så mycket härdare att
teoretiskt hälften av epoxigrupperna reagerar, varvid en
härd-bar produkt erhålls. Som härdare används lämpligen
meta-fenylendiamin eller ett butylerat fenol-formaldehydharts.
Förkondenseringen utförs i lösning, t.ex. 60 delar Epikote
1001 i 40 delar toluen, försatt med 2 °/o metafenylendiamin
räknat på Epikote-mängden, eller 80 delar Epikote 1001 i
20 delar xylen, försatt med 10 °/o fenolharts räknat på
Epikote-mängden.
Genom denna teknik lär man uppnå en avsevärd
förbättring av de slutliga lackernas filmbildande förmåga. Vidare
behövs bara en relativt liten mängd amin för
sluthärdning-en. Lackskiktets vattenresistens uppges bli betydligt bättre
vid användning av förkondensat i stället för vanligt
epoxi-harts. Man har mycket stora möjligheter att variera
för-kondensatens egenskaper genom att använda olika
härdare, och ännu har man bara börjat med deras
utnyttjande.
"Legeringar" av epoxiplaster med andra plaster (Tekn. T.
1955 s. 115, 197) erhålls genom kombination med bl.a.
polyestrar eller styren varvid två härdare används. Den
ena av dessa tycks öka den andras verkan. Härvid
härdar man epoxiplasten med en amin och polyestern eller
styrenen med en peroxid. Produkterna blir inte
blandningar av två olika polymerer utan kemiska föreningar mellan
dem. Deras främsta fördel är att de ger mindre viskösa
läcker än vanliga epoxihartser (E S Narracott i British
Plastics juni 1955 s. 253—256). SHl
Gummiimpregnerat läder. Vid Bureau of Standards
utförda laboratorieprov med läder, impregnerat med
poly-isobutylen (butylgummi), har visat att behandlingen ökar
materialets nötningshållfasthet med 80 °/o och minskar
dess vattenabsorption till ungefär hälften. Då
utgångsmaterialet är sulläder, innehållande ett minimum av icke
bundet tannin, kan betydande mängd garvämnen sparas.
Vidare ökar impregneringen nötningshållfastheten hos
bukläder så mycket att det kan användas som sulläder.
Man har nu börjat utföra impregnering med butylgummi
i halvstor skala. Härvid blöts lädret vanligen 3 h vid 40°C
i en 35—40 °/o lösning av butylgummi i lacknafta. Efter
blötningen får lädret rinna av under 1 h; därefter tvättas
det i 1 min med lösningsmedel som får rinna av före
torkning vid 40°C i en ugn med forcerat drag.
Verkan av temperaturen, butylgummilösningens
koncentration och impregneringstiden har studerats. För
lösningar med i praktiken lämplig koncentration (30—40 °/o)
uppstår ingen nämnvärd variation i absorberad mängd
butylgummi vid 23—60°C. Avlägsnandet av överskott på
en 40 °/o lösning från lädrets yta underlättas emellertid
mycket genom uppvärmning till 40°C. Impregneringen blir
praktiskt taget fullständig på 1—2 h vid olika
lösningskoncentration och temperatur.
Man har funnit att läder med nästan vilken önskad
styvhet som helst kan erhållas, om butylgummit blandas med
vissa hårda hartser med relativt liten molvikt, t.ex.
kuma-ron-indenharts, halvhårda kolvätehartser och
polymerise-rat kolofonium. Andra egenskaper hos slutprodukten,
såsom vattenfasthet och böjhållfasthet, kan varieras på
samma sätt. Tillsatserna minskar också
impregneringslösning-ens viskositet varigenom impregneringstiden kan förkortas
och lösningens avrinning underlättas så att tvättning kan
undvaras.
Impregneringskostnaden uppskattas till 9 ct/kg läder vid
en viktökning av 15 %>. Impregnerat läder blir ofta
missfärgat, men man har metoder att återge lädret dess
ursprungliga utseende. Det kan sedan vaxas och borstas på
samma sätt som oimpregnerat (National Bureau of
Standards Technical News Bulletin juli 1955 s. 96—97). SHl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
