Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 12. 20 mars 1956 - Skeppsbyggeriet i Sverige 1955, av Nils J Ljungzell - Nya material - Ogenomtränglig grafit, av SHl - Svetsbar, höghållfast titanlegering, av SHl - Glasfiberarmerad epoxi-furanplast, av SHl - Austenitiskt stål med hög kvävehalt, av SHl - Varaktiga organiska isolermaterial, av HMe
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
258
, TEKNISK TIDSKRIFT
sattes, beställt av Sten A Olsson, HAB, Göteborg, som
beställt ytterligare två dylika fartyg. Varvet hade vid
årsskiftet beställning på ännu en vägfärja.
En ny 10 t krän har monterats på en kranbana mellan
nybyggnadsbädden och slipen och betjänade båda. Den
våren 1955 nedbrunna snickarverkstaden har ersatts med
en ny, där även omklädningsrum, matsal m.m. inrymts.
AB Gävle Varv, Gävle, sjösatte 1955 fem ångtrålare, var
och en om 480 tdw, 688 brt, 800 ihk, IIV2 knop, av vilka
fyra under året levererades till Ryssland. Vid årsskiftet var
två liknande trålare stapelsatta samt två lastmotorfartyg i
storleken under 500 brt beställda.
28 fartyg torrsattes 1955. En ny rörverkstad har tagits i
bruk, och maskinverkstaden utökats med den gamla
rör-verkstaden.
Nya material
Ogenomtränglig grafit. Vid tillverkning av ett
amerikanskt kolmaterial (jfr Tekn. T. 1950 s. 961), som varit
tillgängligt sedan 1937, utgår man från glödgad
petroleumkoks som pulvriseras och blandas med stenkolstjära till
en plastisk massa. Denna strängpressas, formstyckena
förkolas genom upphettning, och materialet överföres till
grafit i elugn vid ca 2 700°C.
De erhållna grafitstyckena bearbetas sedan till de former
som behövs för värmeväxlare, pumphus m.m. Slutligen
impregneras grafiten med en plast som härdas i dess porer
genom upphettning under tryck i autoklav. Som
impregneringsmedel används mest fenolhartser, men andra
plaster, såsom polyestrar och epoxihartser, kommer numera
också i fråga.
Efter impregneringen är materialet lufttätt. Det är vidare
resistent mot praktiskt taget alla korrosiva kemikalier
utom starka oxidationsmedel och är okänsligt för snabba
temperaturväxlingar. Dess värmeledningsförmåga uppges
vara 2—3 gånger så stor som kolståls. Det används som
konstruktionsmaterial inom kemisk industri (Chemical &
Engineering Chemistry 24 okt. 1955 s. 4594). SHl
Svetsbar, höghållfast titanlegering. I USA tillverkar
man nu i kommersiell skala en titanlegering, MST 6A1—4V,
nominellt innehållande 6 o/o Al och 4 % V (Tekn. T. 1955
s. 641). Materialet är en svetsbar <x—^-legering som kan
värmebehandlas till stor hållfasthet. Det är relativt litet
benäget för vätesprödhet (jfr Tekn. T. 1955 s. 423). Enligt
uppgift är legeringen användbar vid upp till 540°C och
därför lämplig till delar i gasturbinkompressorer. Som
plåt synes den på grund av sin svetsbarhet och stora
hållfasthet kunna utnyttjas som pansarplåt.
Legeringen är tillgänglig i form av stänger, smiden och
plåt. Som stänger består den till högst 10—20 % av
ß-fas; plåten innehåller ännu mindre. Så mycket ß-fas kan
dock hållas kvar från det övre ot—jtf-fasområdet genom
snabbkylning att en brottgräns på upp till 140 kp/mm2
kan erhållas genom utskiljningshärdning. Legeringens
täthet är 4,4 g/cm3; dess längdutvidgningskoefficient är
5,2 • 10~* m/m°C vid 30—500°C och 5,8 • 10"8 m/m°C vid
500—900° C.
Genom varierande behandling kan den ges följande
egenskaper vid rumstemperatur:
A B C D
Brottgräns ............................kp/mma 104 115 139 109
0,2-gräns .............................. kp/mm2 96 107 126 91
Förlängning ................................ % 13 13 9 12
Kontraktion ................................ % 39 40 31 —
Hårdhet .......................... Rockwell C 30 33 38 37
där A och B är valsat eller smitt material,
upplösningsbe-handlat 30 min vid 820°C resp. vid 760°C, vattenkylt och
utskiljningshärdat i 8 h vid 590°C; C är 16 mm rundstång,
upplösningsbehandlad 30 min vid 930°C, vattenkyld och
utskiljningshärdad 2 h vid 480°C; D är 0,5—2 mm plåt,
upplösningsbehandlad 2 h vid 790°C och ugnskyld till
590°C. Alla proven kyldes slutligen i luft.
Stänger och smiden kan mjukglödgas genom upphettning
till 700—820°C under 0,5—1 h. Vid 700°C får materialet
ca 7 kp/mm2 större brottgräns och motsvarande mindre
seghet än vid 820°C. Sektioner mindre än ca 16 mm skall
ugnskylas till 590°C efter glödgning vid mer än 700°C för
att materialet skall bli stabilt mot utskiljningshärdning vid
förhöjd temperatur. Plåt bör mjukglödgas 2 h vid 790°C,
ugnskylas till 590°C och sedan luftkylas.
Vid 540°C har legeringen efter lämplig värmebehandling
64 kp/mm2 brottgräns, 54 kp/mm2 0,2-gräns, 20 °/o
förlängning och 64 ’°/o kontraktion. Denna 0,2-gräns är vid 540°C
minst 21 kp/mm2 större än för titanlegeringar med 3 ®/o Al
och 5 °/o Cr, 4 °/o Al och 4 °/o Mn eller 5 !%> Al och
2,5 %> Sn.
Preliminära resultat av svetsningsförsök tycks visa att
svetsarna får tillräcklig seghet för många ändamål. De
har utförts med volframelektrod och argon som
skyddsgas. Punktsvetsar i plåt har visat goda
hållfasthetsegenskaper. Legeringen visar ingen tendens till vätesprödhet
vid vätehalter upp till 0,05 %> (R J Mcclintick, G W Bauer
& L S Busch i Materials & Methods aug. 1955 s. 90—92).
SHl
Glasfiberarmerad epoxi-furanplast. Det relativt höga
priset på epoxiplaster har hindrat dessas användning till
laminat trots att de ger material med goda mekaniska
egenskaper. Man har emellertid nu funnit att epoxiplast
kan blandas med upp till 40 °/o furfurylketonpolymer utan
att slutproduktens mekaniska egenskaper försämras alltför
mycket. Då furanplaster är billiga blir produktens pris
lägre. Vidare får den bättre kemisk resistens än ren
epoxiplast, särskilt mot syror.
Laminaten kan framställas utan anbringande av tryck,
men största hållfasthet uppnås vid härdning under
måttligt tryck. Som härdare lär metafenylendiamin vara
lämpligast vid förhöjd temperatur. Produktens hållfasthet
beror på mängden tillsatt härdare; 15 °/o metafenylendiamin
tycks vara bäst (Material & Methods juni 1955 s. 102—104).
SHl
Austenitiskt stål med hög kvävehalt. Det är känt att
att kväve liksom nickel stabiliserar austenitfasen i stål.
Man kan därför ersätta en del av nickeln med kväve
(Tekn. T. 1953 s. 566). Hittills har det dock ansetts
omöjligt att erhålla felfria göt med större kvävehalt än ca
0,25 o/o. Man har emellertid nu funnit att den kan höjas
till 0,65 %> i stål med lämplig halt av mangan och krom.
Härigenom har det blivit möjligt att ytterligare minska
stålets nickelhalt.
Ett stål med 15 %> Mn, 17 °/o Cr, 0,4 % Ni och 0,65 % N
är sålunda fullständigt austenitiskt vid upp till 1 260°C.
Vid högre temperaturer börjar ferrit bildas, ökning av
manganhalten över en viss gräns har visat sig gynna
ferrit-bildning. Stål med hög kvävehalt är dock inte bara
ersättning för austenitiska stål med hög nickelhalt utan måste
anses utgöra en ny typ av stål med speciella
användningsområden (Engineers’ Digest jan. 1956 s. 2). SHl
Varaktiga organiska isolermaterial. Vid användning
som elektriska isolermaterial har organiska ämnen visat
benägenhet till bildning av fritt kol, som naturligtvis så
småningom gör dem ledande. För att motverka
förkol-ningen har man börjat tillsätta syrehaltiga ämnen. Syret
har då samma inverkan som vid vanlig förbränning. När
ström går igenom den isolerade ledaren, uppstår i stället
för kol kolväten, koloxid och koldioxid, som är oledande.
Man har på detta sätt ökat livslängden för vanligt
butyl-gummi från 2 till 400 h, för epoxiplaster från 0,5—40 till
400 h och för Neoprene från 1 till 31 h (Chemical &
Engineering News 14 nov. 1955 s. 4918). HMe
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
