Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 12. 20 mars 1956 - Nya metoder - Sintring av kisbränder, av SHl - Tre processer i ett steg, av SHl - Bättre brännoljor genom hydrering, av H Me
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
13 mars 1956
269
till en temperatur (ca 1 300°C) som närmar sig materialets
smältpunkt eller t.o.m. överskrider denna. Erforderligt
värme alstras genom förbränning av svavel i chargen med
luft som sugs igenom den. Vid den höga temperaturen i
förbränningszonen oxideras svavlet fullständigt till
svaveldioxid varigenom den färdiga sinterns svavelhalt blir högst
några hundradels procent. Arseniken avdrivs praktiskt
taget fullständigt, och även andra flyktiga föroreningar,
t.ex. bly, förångas helt eller delvis. Sintring är alltså ett
effektivt sätt att avlägsna flyktiga föroreningar.
För att en god sinter skall erhållas måste chargen ha god
genomsläpplighet för gaser, dvs. det finkorniga materialet
måste överföras till större flockar. Detta uppnår man
genom att blanda kisbränderna med grovkornigt sintrat
material (ca 40 °/o) och vatten (ca 7 %>).
Som bränsle utnyttjas i bränderna kvarvarande svavel
och tillsatt svavelkisslig eller magnetkisslig varmed
char-gens totala svavelhalt höjs till 7—8 °/o. Det är önskvärt
att kisbrändernas svavelhalt hålls så hög att minsta
möjliga mängd tillsatsbränsle behövs. En del av svavlet i
partiellt rostat gods ingår nämligen som järnsulfid FeS vilken
är ett betydligt gynnsammare bränsle än järndisulfid FeS2
därför att den inte i förtid avger svavel som vållar besvär
genom att det kondenseras i sinterbäddens kallare delar.
Gasen från sintringsapparaten skiljs i en praktiskt taget
svaveldioxidfri del som släpps ut och en del med 3—5 °/o
S02, vilken blandas med luften till kisugnen. Ungefär 20 °/o
av rostningen kan därför utföras i sintringsapparaten utan
att svaveldioxid förloras.
Sintringsapparaten är roterande; chargen ligger på en
rost i form av en stympad kon med 90° toppvinkel, vars
axel lutar 45° mot horisontalplanet. Chargen förs in på
den horisontella rostytan, och sintern tas ut på den
vertikala. Roststängerna är vattenkylda rör varigenom
lösgörandet av sinterkakan underlättas; en del av värmet kan
tillvaratas som varmvatten. Chargeberedning och sintring
sköts nu av 2 man, men 1,5 bör räcka när anläggningen
är fullt intrimmad. Den ger ca 2,2 t/h färdig sinter (S
Walldén i Svensk Papperstidning 30 nov. 1955 s. 818—
824). SHl
Tre processer i ett steg. Man kan snabbt indunsta, torka
och värmebehandla det erhållna fasta materialet i en
lösning eller suspension i ett enda torn i vars topp tillflödet
sprutas in i finfördelad form genom ett munstycke (fig. 1).
Metoden liknar spruttorkning men skiljer sig från denna
i princip. Visserligen tas såväl gaser som fast substans ut
vid tornets botten, men värme tillförs genom strålning
från tornväggen som upphettas till 600—800°C med
förbränningsgaser i en dubbelmantel. Inga gaser införs alltså
i tornet. Då man tillför värmet genom strålning, får man
större värmeeffekt och en snabbare process än vid vanlig
spruttorkning.
Man väntar att den första kommersiella tillämpningen av
metoden skall bli upparbetning av sulfitfabrikers
avfallslut. Denna kan utan indunstning sprutas in i tornet med
11 at övertryck. Organisk substans förbränns, ånga alstras,
och svavel återvinns. För en fabrik på 200 t/dygn massa
beräknas vinsten bli 410 000 $/år; anläggningskostnaden
uppskattas till 1 M|. Det anses emellertid att metoden kan
användas på många andra områden för återvinning av
kemikalier genom pyrolys eller kemisk behandling. Hittills
har man utfört endast pyrolys och oxidation, men man
skall försöka utföra reduktion, nitrering och katalyserade
reaktioner.
Det heta tillflödet fördelas i sprutmunstycket till 25—30 n
droppar som retarderas i sprutzonen till en konstant
hastighet på 0,01—0,1 m/s. Sprutvinkeln regleras så att inga
droppar slungas mot tornväggen i sprutzonen.
Avdunstningen sker mycket snabbt på grund av dropparnas
häftiga, oscillerande och vibrerande rörelse.
När materialet passerat sprutzonen kommer det in i
fallzonen där det torkas och torrdestilleras eller reagerar
kemiskt. Partiklarna når här högre temperatur än vid
spruttorkning, och metoden är därför olämplig för behandling
av värmekänsligt material.
Under drift vid atmosfärstryck kan ångans värmeinnehåll
endast utnyttjas till varmvatten; vid arbete under
övertryck alstras ren ånga i en värmeväxlare. I förra fallet blir
värmeekonomin obetydligt bättre än vid spruttorkning och
avsevärt sämre än vid indunstning med multipeleffekt.
Mycket bättre värmeekonomi kan uppnås vid arbete under
övertryck. Vid 10 at övertryck kan praktiskt taget allt
värme, som tillförs tornet, återvinnas som ren ånga av
8,7 at övertryck (Chemical Engineering dec. 1955 s. 118—
120). SHl
Bättre brännoljor genom hydrering. I USA har man
utarbetat en metod att förbättra brännoljor genom
katalytisk hydrering med överbliven vätgas från katalytisk
reformering. Genom hydreringen förstörs 80—90 °/o av de
illaluktande svavelföreningarna, vanligen merkaptaner som
finns i sura destillat. Härigenom behövs inte den tidigare
metoden, vid vilken svavelföreningarna överförs till
bly-sulfid och oskadliga disulfider med en alkalisk
natrium-plumbitlösning, innehållande små mängder svavel.
Minskningen av oljans svavelhalt medför att ringslitningen och
avsättningarna blir relativt små vid oljans användning som
bränsle i dieselmotorer.
Fritt kol avlägsnas också vid hydreringen så att halten
blir mindre än 0,05 %>. Dessutom elimineras praktiskt
taget alla syror som naftensyra. Kolvätehalten påverkas
dock föga. Hydreringen ger vidare bättre färgstabilitet vid
längre lagringstider och återger olja, som mörknat vid
lagring, samma färg som hos färskt destillat. Hydrerade
brännoljor skiljer sig lätt från vatten, lika lätt som
direkt-destillat eller lättare. Några kommersiella
stabiliseringsmedel försvårar separeringen, men hydrerad olja behöver
inte stabiliseras.
Den bästa egenskapen hos hydrerad olja är att den inte
visar någon större benägenhet till slambildning vid
lagring, inte ens vid 100°C. Detta beror delvis på att
kväveföreningar oskadliggörs. Vidare har den bättre egenskaper
än en obehandlad olja vid förbränning. I en roterande
brännare gav den förra vid ett prov under 70 h 11 °/o
mindre volym avlagringar än den senare, varigenom
brännarens skötsel underlättades (Chemical & Engineering News
5 dec. 1955 s. 5306). H Me
Fig. 1. Apparat för
samtidig indunstning, torkning
och värmebehandling.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
