Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 12. 20 mars 1956 - Andras erfarenheter - Titan i gjutjärn och stål, av SHl - Böcker - Sohlmans sjölexikon, av N Lll - General chemistry, av SHl - Lehrbuch der drahtlosen Nachrichtentechnik, bd 1, av Alfred Person
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
13 mars 1956
275
genom att de legeringar, som skall tillsättas, t.ex.
ferro-krom, då måste ha låg kolhalt.
Värmehärdiga kromstål kan med fördel försättas med
titan. Stål med 4—6 °/o Cr innehåller ofta 0,5 %> Mo som
ökar deras hållfasthet vid förhöjd temperatur. De används
i stor utsträckning till rör och har god resistens mot
oxidation vid upp till 650°C. I dessa stål hindrar titan
härdning och försprödning vid kylning i luft från den
temperatur till vilken rören måste upphettas vid böjning. Normalt
är nämligen austeniten inte stabil utan övergår lätt till
martensit vid kylning. Tillräcklig mängd titan binder kolet
varigenom stålet beter sig som om det vore kolfritt. Bästa
resultat uppnås, om förhållandet titan : kol är 3,5—5,5.
Detsamma gäller för kromstål med 12—30 °/o Cr.
1 normaliserat, låglegerat smidesstål ökar 0.1 °/o Ti
tydligt stålets härdbarhet och höjer den temperatur vid vilken
korntillväxt börjar. Denna verkan blir ännu större vid en
titanhalt på 0,25 %>. En annan effekt, som tycks vara
speciell för titan, är att detta vid en halt på minst 0,1 °/o
hindrar bildning av grova dendriter i stålgöt. Stål med
nämnvärd titanhalt har efter värmebehandling inte större
brottgräns än titanfritt stål med i övrigt samma
sammansättning, men förhållandet mellan deras 0,2-gräns och
brottgräns och deras seghet är större.
Det har också visats att titan kan ersätta en del av
det dyrare vanadinet i höghållfast mangan-vanadinstål
utan ändring av dettas egenskaper. Den bästa
kombinationen fås troligen genom minskning av vanadinhalten från
0,16 till 0.09 %> och tillsats av 0,028 %> titan (A E
Williams i Iron & Steel juni 1955 s. 307—310). SHl
Böcker
Sohlmans sjölexikon, Sohlmans Förlag AB, Stockholm
1955. 1 219 s., ill. 88 kr.
Detta arbete, med kommendör C E Måhlén som
huvudredaktör, spänner över mångskiftande områden som
såväl sjöfarare som annat folk kommer i beröring med,
såsom sjötermer i allmänhet, navigationsfrågor, sjöfart och
rederier, olika slags fartyg, skepps- och båtbyggeri,
lastning och lossning, segling, lois- och fyrväsende samt
sjöräddning.
Många områden synes sakkunnigt och väl behandlade,
såsom uttryck i fråga om allmänna havs- och
vindförhållanden, sjömanskap, segel- och träbåtar, sjöräddning m.m.
Några av redaktionens skeppsbyggnadstekniska
medarbetare tycks däremot icke tillräckligt följt med utvecklingen
under de senaste årtiondena. Många viktiga detaljer på
moderna fartyg och dessas maskinella och övriga
utrustning är sålunda ofullständigt eller dåligt behandlade, och
åtskilliga viktiga nyheter icke nämnda. Några exempel på
dylika skönhetsfel i sjölexikonet följer.
"Bom, rundhult, vanligen av trä, fästad till underkant av
segel–-." 19 rader ägnas åt dylika slags bommar,
men blott 4 rader åt bommar för lastning och lossning,
vilka slags bommar användes på tiotusentals av nutidens
last- och passagerarfartyg. Bombeslagen liksom beslagen
på masterna för bommarnas uppbärande borde ha nämnts
och illustrerats.
Bordläggning. Här talas helt kortfattat om plåt- och
träbordläggning. Om den förra får man veta att plåtarna
svetsas eller nitas till varandra. Vidare sägs att nitningen
utföres med vanligen överlappande plåtkanter men ibland
"på strimla", dvs. med plåtarna kant i kant och en
sammanbindande strimla på insidan. Inga bilder finns.
Magrare kan denna viktiga del av stålfartygens skrov
knappast behandlas. Fyra slags bordläggning på träbåtar visas
däremot i goda figurer.
Roder. Detta viktiga organ behandlas styvmoderligt. Det
sedan flera årtionden övergivna Oertz-rodret beskrivs och
illustreras, medan det på tusentals moderna fartyg
begagnade Simplex-balansrodret är ett okänt begrepp i sjö
lexikonet. En horisontalsektion på figuren till ett
halv-balansroder visar ett roder, som omöjligt kan vridas —
stäven tar emot!
Styrinrättning. Här passar text och figur inte riktigt bra
ihop. I texten står bl.a. att styrmaskineriet består av en
eller ibland två ångdrivna eller elektrohydraulisk! drivna
maskiner. Rent elektriska styrmaskiner nämns däremot icke
— Asea bland andra har en omfattande tillverkning av
dylika. Men figuren, som råkat komma med, rubricerad
"styrinrättning", visar emellertid en elektrisk styrmaskin.
Det må vara nog med de anförda exemplen. I en
eventuell ny upplaga av sjölexikonet tarvar tydligen en hel del
skeppsbyggeritermer att omarbetas och kompletteras.
Svenska örlogsflottans befälstecken visas på utmärkta
färgplanscher. En annan planschsida visar 28 rätt
godtyckligt valda nationsflaggor, däribland Panamas. Den nu
ännu större sjöfartsnationen Liberias flagga finns dock
inte med. Denna blir till sjöss på avstånd förvillande lik
USA:s flagga. Liberias har ett något mindre antal
horisontala röda och vita ränder samt blott en stjärna i det
blå fältet. Några planscher delvis i färg visande olika
molnformationer förtjänar en särskild eloge.
Trots vissa brister kan Sohlmans sjölexikon i många fall
vara till god nytta. Det är en lämplig uppslagsbok särskilt
för personer, som är mindre kunniga om sjön och båtar.
N Lll
General chemistry, L E Steiner & J A Campbell.
Macmillan, New York 1955. 673 s., ill. 5,50 $.
Denna lärobok i allmän kemi är avsedd för en stor grupp
studerande av vilka bara en bråkdel väntas fortsätta att
läsa kemi. Förff. har satt som mål att ge en framställning
som är tillräckligt exakt, för att läsaren skall få ett
begrepp om fakta och bevis inom kemin, och så fullständig
att han får klart för sig om han önskar fortsätta att
studera kemi.
Det material, som diskuteras i boken, är därför så
omfattande att en fullständig översikt inte kan ges här. Det
ojämförligt största utrymmet upptar den nuvarande
kemins grunder, såsom element och atomer, föreningar,
atomernas byggnad, gaslagarna, den kinetiska teorin,
vätskor och fasta kroppar, periodiska systemet, den
kemiska bindningen, kemiska reaktioner och kemisk jämvikt,
radioaktivitet och kärnkemi. Den rent beskrivande kemin
har givits relativt litet utrymme; detta gäller särskilt den
organiska kemin.
Framställningen är utomordentligt klar och redig samt
fullt logiskt uppbyggd. Det experimentella underlag, på
vilket vetenskapen vilar, redovisas utförligt, och
innebörden av alla kemiska och fysikaliska termer anges första
gången de används. Bokens svårighetsgrad är därför
ungefär densamma som hos svenska läroböcker i kemi för
realgymnasiet men framställningen är givetvis mycket mer
omfattande; den är också utförligare.
Förff. synes ha nått det mål de uppställt för sitt arbete,
och deras bok kan därför livligt rekommenderas åt alla
kemiintresserade som saknar nödvändiga förkunskaper för
läsning av mera avancerade läroböcker. Den bör vara
utmärkt t.ex. för bredvidläsning på realgymnasiet och
tekniska läroverk. En olägenhet är dock härvid att de
övningsexempel, som finns i riklig mängd, saknar svar.
Boken är mycket väl illustrerad; papper, tryck och
utstyrsel i övrigt är av god kvalitet. SHl
Lelirbuch der drahtlosen Nachrichtentechnik, bd 1: Die
Pliysikalischen Grundlagen der Hochfrequenstechnik, 3:e
uppl., av H G Möller. Springer, Berlin 1955. 261 s., 288
fig. 29,40 DM.
Serien "Lehrbuch der drahtlosen Nachrichtentechnik"
skall innehålla fem delar av vilka hittills två utkommit.
Förf. till den nu föreliggande delen hävdar att ingenjören
räknar allt för litet på sina mera invecklade problem
och att detta skulle bero på bristande förmåga att be-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
