Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 13. 27 mars 1956 - Försöksverksamheten vid Vattenfallsstyrelsens vattenbyggnadslaboratoriet, av Stig Angelin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
27 mars 1956
283
eller flera till- och frånslag av har även studerats
med hjälp av resistansmätning med oscillograf.
Utförda försök
Vid laboratoriet har hittills utförts eller pågår
mer eller mindre fullständiga försök för mer än
30 olika anläggningar, samt för studium av en
del fristående allmänna problem. Försöken för
varje anläggning har behandlat många olika
frågor och har ofta sträckt sig över flera år.
De vanligaste arbetsuppgifterna avser:
kraftstationsintagens läge, riktning och
detaljutformning med hänsyn till strömningarna, samt
svallvågor vid frånslag av maskinerna,
utskovens utformning, avbördningsförmåga,
tappningsfördelning, ledmurar, rensningar,
energiomvandling osv.; detaljutformning av luckor
och liknande samt bestämning av åverkande
krafter,
anordningar för flottning vid anläggningen,
såsom placering och utformning av intag och
utlopp för flottningsränna, flottningsutskov,
flottgodsmagasin, inledningsbommar osv.,
placering och i vissa fall utformning av
anordningar för fiske,
byggnadstidens problem; flottning,
fångdammar, erosionsrisker m.m.
I det följande beskrivs några exempel på olika
typer av utförda försök.
Kraftstationsintag
Utan att egentligen ha några bevis härför, har
vi länge ansett, att inströmningen till
kraftstationernas intag och dessas detaljutformning har
stor betydelse inte enbart för fallförlusterna och
därmed för den utvunna effekten, utan även för
kavitationsförloppet i turbinerna, speciellt då
dessa är av kaplantyp. Under senare år har
därför mycket arbete nedlagts på försöken för att
finna den vid varje anläggning lämpligaste
placeringen och huvudriktningen för intagen samt
för att ge dessa en sådan form att strömningen
blir så jämn och virvelfri som möjligt.
Kraftstationen i Forsmo togs i drift 1948 med
två aggregat och en fallhöjd av ca 35 m. Detta
var den största fallhöjd, som dittills utförts med
kaplanturbiner. Av de två lika stora aggregaten
visade sig emellertid det vänstra (aggregat 2)
redan från de första veckorna vara mycket utsatt
för kavitation medan det högra varit normalt i
kavitationsavseende. Trots att en viss
inskränkning infördes i belastningen och många andra
åtgärder provades måste aggregat 2 avställas för
reparation ungefär varannan månad mot i
vanliga fall (såsom aggregat 1) en gång om året.
Dessa avställningar innebar mycket stora
kostnader inte bara för reparationerna utan
framförallt för den uteblivna produktionen.
I samband med projekteringen av en utbyggnad
med ytterligare två aggregat utförde vi modell-
Fig. 4. Modellbyggnad.
försök under hösten—vintern 1953—54. Dessa
försök avsåg huvudsakligen placeringen och
utformningen av de nya intagen, men vid lösandet
av dessa problem eftersträvade vi en lösning, som
samtidigt skulle medföra en förbättring av
strömningen till och i intaget för aggregat 2, för att
därigenom få besked huruvida orsakerna till den
exceptionella kavitationen låg på
tillströmningssidan.
Intagen ligger i en rak damm till vänster om
utskovspartiet och gamla djupfåran. I såväl mo-
Fig. 5. Modell av kraftstationsintag, utförd av plastglas i
skala 1:20.
Fig. 6. Strömningskarta erhållen med hjälp av lysande
flottörer genom intermittent exponering.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
