Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 13. 27 mars 1956 - Grundvattenförhållandena vid Vivstavarv under dämningen vid Bergeforsen, av Bengt Gustafsson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
27 mars 1956
289
Grundvattenförhållandena vid Vivstavarv
under dämningen vid Bergeforsen
Civilingenjör Bengt Gustafsson, Stockholm
627.814 : 628.112
Längs Indalsälven följer liksom längs flertalet
av Norrlands floder en mäktig grusås, som
avlagrats av Indalsälvens motsvarighet under
inlandsisens avsmältning. Inom Bergeforsens
däm-ningsområde utnyttjas denna grusås för
vattenförsörjning inom Skön, Timrå och Alnö.
Vattenverket var ursprungligen utfört på en platå, som
ligger vid Svedje på vänstra älvstranden i nivå
med den naturliga högvattenytan. Genom
dämningen vid Bergeforsen lyftes vattenytan från
normalt 2 till 23 m över havets nivå.
Vattenverket har därför nedlagts och överdämts samt
ersatts med ett nytt.
Det vatlenförande grusstråket
Grusstråket vid Svedje återkommer längre
nedströms vid Mogravsgrunden och på ömse
sidor om förträngningen vid Vivstavarvs gamla
fabrikationsvattenintag. I Klingerfjärden
återfinns lämningar av grusstråket på Vivstavarvs
holmar, där gruset går i dagen. Det fanns därför
all anledning förmoda, att grusstråket icke följer
Indalsälvens nuvarande lopp, utan att den gamla
isälvsfåran gått fram från Vivstavarvs intag i
sydöstlig riktning mot Klingerfjärden. I denna
linje påbörjades också
rekognosceringsborrningar, och efter ett dyrbart och tidsödande letande
lyckades man komma åt stråket. Arbetet
försvårades av att gruset är överlagrat av mäktiga
lager mo- och mellansand och de grövre ur
vattenutvinningssynpunkt åtråvärda lagren
förekommer som utpräglade åskullar. När man väl
kommit underfund med den allmänna
strukturen av grusavlagringarna, visade det sig lättare
att fullfölja letandet efter lämpligt
vattentäktsläge, enär åsbildningen visade förhållandevis god
likformighet med ett avstånd mellan kullarna av
ca 500 m, fig. 1 och 2.
Som ersättning för det överdämda Svedj everket
har utförts ett grundvattenverk med rörbrunnar
i åskullen omedelbart norr om rikshuvudvägen.
Vattenverket har en kapacitet av ca 100 1/s,
vilket ungefärligen motsvarar den naturliga
grundvattenströmmens kapacitet.
Föredrag i SVR den 16 januari 1956.
Den ökade grundvattenströmmen
I naturligt tillstånd är fallförlusten genom
grusstråket mellan älven och Klingerfjärden endast
1—2 m, fig. 2. Stråkets längd uppgår till ca 2,5
km. Medelgradienten hos den naturliga
grundvattenytan i stråket är sålunda ca 1 : 1 000.
Genom dämningen vid Bergeforsen skulle
medelgradienten ökas till ca 1 : 100, vilket kunde
väntas medföra en betydande ökning av
grundvattenströmmen. Svårigheten att bestämma
inströmningsmotstånd och motstånd i eventuella trånga
sektioner gjorde det omöjligt att med någon
noggrannhet förutsäga den blivande
grundvattenströmmens storlek. Man kunde dock med viss
säkerhet uttala, att vattenmängden efter
uppdämningen borde bli fullt tillräcklig för att det
Fig. 1. Situationsplan över Vivstavarvområdet, den
vatten-förande rullstensåsen går från Vivstavarvs pumpstation
(numera överdämd) över Vivsta tjärn mot Vivstavarvs
holmar i Klingerfjärden, = rullstensgrus i dagen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
