- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / Årgång 86. 1956 /
299

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 13. 27 mars 1956 - Dammarbeten i Nordamerika, av Karl-Fredrik Wård och Bertil Löfquist

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

27 mars 1956

299

Dammarbeten i Nordamerika

Byggnadschef Karl-Fredrik Wård, Storuman,

och tekn. dr Bertil Löfquist, Stockholm

627.8(73)

I både USA och Kanada byggs vattenkraftanläggningar i
huvudsak av entreprenörer, som på stora arbetsplatser kan
uppgå till ett relativt stort antal med varierande storlek.
Detta innebär, att vissa hjälporgan ej kan utnyttjas
gemensamt, dvs. rationellt, utan varje entreprenör sköter sig i
stort sett själv, även om flera entreprenörer utför olika
sorters arbete inom samma arbetsställe. Beställarna torde
genom detta vissa gånger få betala mera än vad som vore
nödvändigt, om man t.ex. hade en större entreprenör i
stället för två mindre. Å andra sidan är
konkurrenssituationen fördelaktig. Arrangemanget innebär också, att det
ställs stora krav på beställarens egen organisation för att
samordna olika entreprenörer. Likaså medför det större
krav på kontroll, om man räknar med att olika
entreprenörer ej har samma utrustning och därmed ej lika
möjligheter till kvalitet på utförda arbeten. Omfattande
förarbeten måste nedläggas på programhandlingar och
förundersökningar, vilket givetvis är en fördel. Arbetena synes i sin
helhet vara mera förplanerade i detalj än i Sverige, vilket
är naturligt, när man skall bygga på entreprenad.

I såväl programhandlingar som avslutade
entreprenörkontrakt har man ett enhetspris för en första kvantitet
och i fortsättningen är priset sänkt en eller flera gånger i
och med att kvantiteterna ökar. Enhetspriserna för
massbetong och dammfyllningsarbeten är, om man räknar med
dollarkursen, i allmänhet lägre än i Sverige beroende på
de stora kvantiteterna. Andra kostnader som t.ex. för
bergsprängning och formsättning är dock högre än hos oss
bl.a. beroende på sämre berg och dyrare virke.

Betongkonstruktioner

Betongens sammansättning för de stora betongdammarna
kännetecknas av mycket låg cementhalt, hög maximal
stenstorlek och noggrann graderingskontroll. För de yttre
delarna används högre cementhalt. För mindre, armerade
betongkonstruktioner, som förekommer i kraftstationernas
intag, vattenvägar och liknande, tillämpas en
betongsani-mansättning som i regel icke skiljer sig mycket från
Vattenfallsstyrelsens praxis. Graderingen och proportionerna
mellan finsand, sand och stenmaterial är i genomsnitt
desamma, men större avvikelser från idealvärdena tillåtes
efter provningar. I vissa fall, där god natursand finns,
användes den som hos oss, men om graderingen är mindre
god fraktioneras sanden. Finsand tillverkas genom
fraktionering eller ibland genom målning.

Cementhalten vid dessa konstruktioner är ibland
densamma som vid Vattenfallsstyrelsens arbeten (275—300
kg/ms vid 75 mm största stenstorlek) men ofta är den 25
—50 kg/ms lägre. Vattencementtalet — som är ett visst
mått på kvaliteten — är emellertid trots detta detsamma
eller lägre än hos svensk betong, vilket beror på att något
styvare konsistens i regel används. Betongen vibreras.

Den konstruktiva utformningen är i regel enkel. Man har
billig betong men höga kostnader för form och armering.
Detta leder till grova konstruktioner med liten eller ingen
armering. Metoden att gjuta i begränsade skikt i höjdled
och flytta formen mellan varje etapp påverkar även
konstruktionernas utformning.

Betongarbetet på arbetsplatserna drivs mycket rationellt
med rikliga dimensioner på betongstationer och
sorteringsanläggningar och med en fulländad transportapparat. Ar-

betarantalet vid betonggjutning i jämförelse med andra
arbeten synes ej vara tilltaget i överkant, utan alla som
deltar i arbetet har en nyttig funktion att fylla även om
det enbart är som telefon- eller radiovakt vid förbindelser
mellan gjutningsställe och krän samt betongstation.

Jorddammar

Jorddammssektionerna är i allmänhet väl tilltagna och
släntlutningarna flackare än vad som strängt taget synes
nödvändigt. Hänsyn till jordbävningar ger något flackare
lutningar men därjämte torde ofta råda en viss
konservatism. Man har i USA byggt flera jorddammar i tidigare
skeden, innan geotekniken nått så långt som nu. Bland
dessa dammar har inträffat flera jorddammsbrott, men
statistiken för senare årtionden är betydligt gynnsammare.

Vid dammar på genomsläpplig grund lägges vid Bureau
of Reclamation huvudvikten på att skapa långa läckvägar
(uppströmsblanket) medan man vid Corps of Engineers
mer lägger an på filter- och dräneringsanordningar
nedströms. Bureau of Reclamation föredrar packning med
får-fotsvältar på torra sidan av Proctor optimum, medan
Corps of Engineers föredrar våta sidan samt
gummihjulsvältar. I övrigt varierar praxis från damm till damm.

På grund av de långa sommarsäsongerna och det
gynnsamma klimatet kan jorddammsarbete utföras
kontinuerligt med hög kapacitet och med hög rationalisering till
lägsta möjliga pris. Vid tätjordsfyllningar och
filterfyllningar torde ej arbetet kunna utföras mycket snabbare.

Man räknar med att viss vältning utföres av
transportfordonen och att vältar och traktorer sedan utför den
ytterligare vältning, som fordras för att fordringarna skall hållas.

De amerikanska arbetsplatserna har mycket stora
maskinparker, men man har i allmänhet ej överdimensionerat
den i gång varande maskinparken på arbetsstället, utan
man har hög utnyttjningsgrad på arbetsmaskinerna. Man
ser mycket sällan maskiner stannas i onödan, utan
maskinförarna får arbeta i ett. I de fall då fordonen skall
vändas, ordnas alltid rundfart eller också backar man.
Bland entreprenörerna föredrar man gummihjulsvältar för
tätjordsfyllning och har endast fårfotsvältar på sådana
platser, där vederbörande entreprenör redan har sådan
utrustning och väl förmodligen vill slita ner den.
Dragtraktorer och vältningstraktorer är mestadels av
storleksordningen D 8 och dessutom använder man flitigt
väghyv-lar även på dammfyllningsarbetena.

Följande sammanställning visar fyllningskapaciteten i
tätkärnan per skift och dragande eller planerande
arbetsmaskin vid några av de besökta anläggningarna:

Damm

Metod och
maskinutrustning

Kapacitet per skift
totalt per traktor

Utdrag ur reseberättelse november 1955.

Folsom 30 cm skikttjocklek

4 gånger vältning med
gummihjulsvält

2 vältenheter, 1 planerings-

enhet, 1 väghyvel 3 800—4 500 950—1 125

Sly Park 15 cm skikttjocklek

12 gånger vältning med
får-fotsvält

1 vältenhet om 2 vältar, 1

planeringsenhet 1 500—1 900 750— 950

Palisades 15 cm skikttjocklek, tätzon
samt övergångszon
12 gånger vältning med
får-fotsvält

3 vältenheter om 2 vältar, 1

planeringsenhet 7 500 1 875

Oahe 20 cm skikt (opackad)

6 gånger vältning med får-

fotsvält eller 3 gånger vält-

ning med gummihjulsvält

2 vältenheter med gummi-

hjulsvält, 2 planerings-

enheter 5 000 1 250

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 02:40:51 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tektid/1956/0319.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free