Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 15. 10 april 1956 - Anders Lindblad †, av Anders Svennerud - Industriell formgivning i USA och Europa, av WS - Trondheimsleden, av GAH - Vattenfallsstyrelsens nybyggnadsprogram i Norrbotten - Kostnaden för industriforskning i USA - 60 000 högskoleingenjörer i Sovjet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
334
TEKNISK TIDSKRIFT
dets skeppsbyggnadsingenjörer utbildats. För de studenter,
som sökte närmare kontakt med honom, framstod han
som den varmhjärtade person ban var, och han kunde inte
blott i studiefrågor utan även i rent personliga
angelägenheter ge värdefulla råd. Själv räknar jag det som en stor
personlig tillgång att jag, efter att tidigare ha varit hans
elev, fick vara hans kollega och vän — tyvärr under
alltför kort tid. Anders Svennerud
Industriell formgivning i USA och Europa. För att
studera amerikansk industriell formgivning gjorde en
grupp på 26 europeiska industrimän hösten 1955 en
studieresa till USA anordnad av European Productivity Agency.
Ledare för studiegruppen var John Munck af Rosenschöld,
Stockholm. Några av hans synpunkter på behövligheten
av en sådan studieresa skall återges i det följande.
Den förändring som den europeiska handeln för
närvarande undergår kommer att bli ännu mer genomgripande
under de närmaste tio åren. Det successiva slopandet av
regleringar och tullmurar gör att marknaderna vidgas, och
detta, kombinerat med olika regeringars
antimonopol-åtgärder, leder oss in i en period av hårdare internationell
konkurrens. Vidare ser den unga generationen i Europa i
dag på penningen på ett sätt som ligger mycket närmre
det amerikanska än deras egna fäders syn på det
peku-niära. Den växande generationens köpvanor ser därför ut
att införa faktorer på marknaden — särskilt då på
konsumtionsvarumarknaden — som det europeiska
näringslivet troligen inte är helt förberett på.
Industriell formgivning och industriella formgivare i
dagens amerikanska mening är produkter av 1930-talets
hårda kamp mot depressionen. Industrier som på den tiden
gav sina alster en för kunden tilltalande form, blomstrade,
och de som inte gjorde det fick stryka på foten. Det är
inte otänkbart att vi i Europa snart får uppleva en lika
hård konkurrens.
Det är närapå ett axiom att en skicklig konstruktör ofta
saknar fantasi för allt som har med försäljningen att
göra; å andra sidan vet en försäljare mycket litet om
belastningar och moment. Det är den industriella
formgivaren som skall överbrygga klyftan mellan de två och som
skall göra det möjligt för tillverkaren att komma ut med
en produkt som fyller höga kvalitetskrav och samtidigt
är tilldragande.
Såsom barn av depressionen och den hårda kampen om
marknader är den amerikanske formgivaren i mycket
högre grad än hans europeiske kollega inriktad på att
skapa ekonomisk vinst åt företagaren. Traditionella eller
estetiska synpunkter intresserar honom endast i den mån
de kan bidra till att överföra pengar ur kundens ficka till
fabrikantens. De europeiska formgivarna skall självfallet
icke överge alla andra synpunkter för de ekonomiska;
säkert är emellertid att det europeiska näringslivet inom kort
kommer att behöva flera och bättre industriella formgivare
för att kunna överleva.
Nämnas bör att den amerikanske industrielie formgivaren
som i början var benägen att enbart koncentrera sig på
"styling" för att ge produkten en attraktiv form, numera
även arbetar med sådana riktlinjer som produktens lätthet
att tillverka, säkerhetsfaktorer, mänskliga reaktioner och
standardisering. Dylika synpunkter är ju i dag ofta
säljande.
En del av studiegruppens erfarenheter av amerikansk
industriell formgivning kan sammanfattas på följande sätt:
Även sådana amerikanska företag som har egna
formgivningsavdelningar tillkallar då och då fria formgivare för
att få in nya idéer.
En utomstående som kommer till en amerikansk firma
med en idé för formgivning eller försäljning hälsas ofta
välkommen och mottas icke artigt nedlåtande som så ofta
är fallet i europeiska firmor.
Den industrielie formgivaren har i USA sina kontakter
inom företaget på en mycket hög nivå — med
verkställande direktören, försäljningschefen, tekniske ledaren osv.
Resultatet är, att då en konstruktion har blivit fastställd,
den genomförs utan vidare krångel.
En fri formgivare som arbetar med många olika artiklar
och material är ofta kapabel att föreslå användningen av
helt och hållet nya material eller en ny teknik, t.o.m. nya
produkter.
En god industriell formgivare är en föreningslänk inte
endast mellan försäljning och tillverkning utan även
mellan båda dessa avdelningar och kunden. För att vara det
måste han ha en gedigen industriell och kommersiell
erfarenhet.
Behovet av industriella formgivare i Europa är icke
teoretiskt; det är i högsta grad reellt just nu. Många
medlemmar av studiegruppen ser sig för tillfället om efter
kompetenta erfarna män som kunde ge deras produkter en ny
form — men kan inte finna dem (EPA dec. 1955 h. 16
s. 10—11). WS
Trondheimsleden. Norske utrikesministern Lange och
svenske ambassadören Ahlmann undertecknade den 9 mars
1956 i Oslo ett avtal mellan Sverige och Norge om
transit-trafiken över hamnar i Trondheimsfjorden.
En ny mellanriksväg skall anläggas genom
sammanbindning av de norska och svenska landsvägar, som för
närvarande slutar i Turifoss på norsk sida och Enafors på
svenk sida. Dessutom skall den norska vägträckan mellan
Stjördal och Turifoss ombyggas.
För att främja järnvägstrafiken på Meråkerbanan, som
förbinder Trondheim med Storlien, skall järnvägstaxorna
för godstransittrafiken över Storlien fastställas så att den
olägenhet ur taxeberäkningssynpunkter, som riksgränsen
medför, såvitt möjligt undviks. I detta syfte har de svenska
och norska järnvägsförvaltningarna överenskommit om
vissa fraktnedsättningar, som trätt i kraft den 1 augusti
1955.
Norska regeringen har förklarat sig beredd att lämna de
koncessioner och tillstånd som fordras för förvärv av
mark- och vattenområden samt uppförande av en
oljehamn med cisterner i berg vid de platser i det inre av
Trondheimsfjorden som ur svensk synpunkt anses bäst.
Norska regeringen har vidare förklarat sig i princip icke
ha någon erinran mot att oljeledningar anläggs på norskt
område för transitering av olja från dessa
oljeanläggningar till Sverige.
Det är av stort svenskt intresse att såvitt möjligt
säkerställa användningen av ifrågavarande trafikförbindelser
under alla förhållanden. Norska regeringen har förklarat,
att den icke kommer att lägga hinder i vägen för
användandet av de i avtalet nämnda anläggningarna och
transportlederna för transitering till svenskt område även under
avspärrningstider.
Avtalet avses skola gälla tillsvidare för en tid av 25 år
men kan därefter automatiskt förnyas för en ny period av
25 år osv. Det nu undertecknade regeringsavtalet skall
bilda den formella grundvalen för Trondheimsprojektets
genomförande (Från Departement och Nämnder 1956
s. 91). G AH
Vattenfallsstyrelsens nybyggnadsprogram i Norrbotten
beräknas för sin realisering kräva 20 års arbete och en
sammanlagd investering av 2 000 Mkr.
Kostnaden för industriforskning i USA var inberäknat
statliga anslag ca 4 500 M$ 1955 mot ca 2 200 M$ 1950;
man beräknar att årskostnaden blir 7 000 M$ om tio år.
i .
60 OOO högskoleingenjörer i Sovjet lämnar årligen
högskolorna efter 5Vs års högre studier. 70 000
gymnasieingenjörer utbildas årligen efter en fyraårig kurs följande på en
tio eller sju års skolutbildning. Nära 600 examina avlägges
därmed årligen för varje miljon invånare i Sovjetunionen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
