Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 15. 10 april 1956 - Statens atomplaner, av GAH
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
24- april 1956
351
Statens atomplaner
621.039(485)
Sveriges energiförbrukning beräknas 1955 ha motsvarat
24 Mt stenkol. Förbrukningen har efter andra världskriget
vuxit med 5 °/o/år. Även om man räknar med att
denna takt minskar till 4 °/o/år kommer Sverige 1975 att
förbruka en årlig energimängd motsvarande 52 Mt kol.
Sveriges inhemska konventionella energiråvaror utom
vattenkraften ger nu ett bidrag i energiförsörjningen
motsvarande ca 4 Mt kol. Någon avsevärd ökning av detta
bidrag torde ej kunna påräknas. Vattenkraften ger nu räknat
efter värmeinnehåll ett bidrag motsvarande något över
3 Mt kol och kan väntas ge 9—10 Mt 1975.
över 73 % av Sveriges energibehov täcks genom import
av olja, stenkol och koks. Importkostnaden för bränsle
ökade under 1949—1953 9 °/o/år och var 1955 1 749 Mkr.
Förutsättningarna
De svenska visserligen lågvärda men väl utnyttjbara
urantillgångarna innehåller över 1 Mt uran. Med
nuvarande teknik kan lägst härur en energimängd motsvarande
1 500 Mt kol erhållas. När regenereringsproblemet lösts
kan man räkna med en ca 100 gånger större
utnyttjnings-bar energimängd.
De kalkyler som gjorts över priset på värme- och elenergi
ur atombränsle pekar på att reaktorer som värmealstrare
är konkurrenskraftiga med kol- och oljeeldade värmeverk
(1,4—2,4 öre/kWh resp. 2,0—2,6 öre/kWh). Elenergi från
atomkraftverk beräknas till en början komma att kosta
2—4 öre/kWh jämfört med 2,5—3,0 öre/kWh för elenergi
från vattenkraftverk och 5—7 öre/kWh för elenergi från
kol- eller oljeeldade kondenskraftverk, allt räknat vid
produktionsplatsen.
Problemen
Den teknik som kommer till användning i ett
atomvärmeverk drivet med naturlig uran är till största delen allmän
kunskap. En avsevärd del är dessutom konventionell
energiteknik. Som nytt tillkommer egentligen endast
konstruktionen av bränsleelementen samt strålskyddet.
För den elenergiproducerande anläggningen återstår ännu
att praktisk-ekonomiskt lösa problemet om bränsleelement
som tål högre temperaturer samt frågan om bästa
värmeöverförande medium. För en fortsatt drift av reaktorer
tillkommer frågan om atombrändernas utnyttjning, dvs.
konstruktion och drift av separationsanläggningar för
kvarvarande uran, plutonium och radioaktiva
spjälknings-produkter.
Reaktorer för anrikat atombränsle synes kunna erbjuda
betydande konstruktiva fördelar, resulterande i lägre
anläggningskostnader per producerad kWh för kraftverken.
Det anrikade bränslet måste framställas i dyrbara
gas-diffusionsanläggningar. Någon sådan torde icke kunna
uppföras i Sverige. USA har erbjudit sig att ställa 120 t
anrikat uran till förfogande för vänskapligt sinnade
nationer. Av politiska och ekonomiska skäl torde det
emellertid vara uteslutet att bygga upp en svensk
atomenergiverksamhet på importerat bränsle. Ett svenskt reaktorprogram
måste därför till en början baseras på naturlig uran som
bränsle. I ett senare stadium, när regenereringstekniken
fulländats kan emellertid bränsle anrikat med plutonium
ur svenskt uran ge möjlighet att utnyttja mer avancerade
reaktorkonstruktioner för kraftproduktionen. Fördel kan
dock dras av utländska erbjudanden av anrikat bränsle
för experimentreaktorer liksom det svenska programmet
Sammandrag av betänkande och förslag avgivet av 1955 års
Atomenergiutredning.
kan främjas genom svenskt deltagande i det
internationella samarbetet på atomenergiområdet även i övrigt.
Ett svenskt atomenergiprogram kommer att kräva en
stark insats av avancerade tekniker. Genom bl.a.
Atomkommitténs verksamhet har vi i Sverige en kärna av väl
utbildade atomfysiker och kärnkemister. Nu råder främst
brist på konstruktörer, elektriker, värme- och
sanitetstek-niker, reglerings- och mättekniker samt väg- och
vattenbyggare, dvs. tekniker med en grundlig utbildning i
konventionell teknik och med förmåga att anpassa denna till
atomenergins speciella förhållanden. Bristen är redan ett
allvarligt problem för AB Atomenergi och kommer att
utgöra det svåraste hindret för ett snabbt utbyggande av
atomenergin i Sverige.
Kapitalanskaffningen synes icke böra bereda alltför stora
svårigheter. Det är ett livsvillkor för den svenska
ekonomin att energiförsörjningen säkras. Försörjningen med
atombränslen och andra reaktormaterial kommer att kräva
investeringar av storleksordningen något 100-tal miljoner
kronor under den närmaste 10-årsperioden. Detta kan icke
anses avskräckande mot den bakgrunden att produktionen
av värme- och elenergi från uran redan inom 10—15 år
torde komma att uppgå till en storlek motsvarande för
100—200 Mkr. brännolja årligen.
Säkerhetsfrågorna vid atomenergianläggningar berör
främst strålningen från avfallsprodukter. I en
kraftverks-reaktor bildas i bränsleelementen radioaktiva isotoper
motsvarande tusentals ton radium. Frånsett personalriskerna
vid reaktorns normala drift och atombrändernas
behandling måste faran av en utspridning av radioaktivt stoft,
siam eller radioaktiv gas vid en olycka beaktas. Riskerna
är emellertid icke större än att de genom en god
planering, skicklig konstruktion och uppmärksam övervakning
väl kan behärskas. Gastäta byggnader för reaktorer och
anläggningar för behandling av bränderna, eventuell
placering i bergrum på något avstånd från annan bebyggelse
torde begränsa verkningarna av en olycka till godtagbar
nivå.
Planerna
AB Atomenergi planerar att uppföra en
materialprovningsreaktor för ca 20 MW termisk effekt vid
Studsviks-anläggningen. Den skall vara färdig 1959. Flera ytterligare
försöksreaktorer för forskningsändamål kan komma att
behövas. En modell av regenerativ reaktor kan komma
i fråga när större plutoniummängder framkommit, dvs.
omkring 1965.
Atombolagets arbetsprogram upptar ett värmeverk på ca
90 MW termisk effekt, ett värmekraftverk på 77 MW termisk
effekt och 13 MW eleffekt samt ett kondenskraftverk för ca
77 MW eleffekt. Det första av dessa anses kunna
färdigställas under 1960. Eventuellt kan jämsides med detta projekt
även en andra reaktor utvecklas som i så fall skulle kunna
stå färdig 1961/62. Ytterligare 3—4 anläggningar för
bostadsuppvärmning eller industriell värmeproduktion kan
förutses bli färdiga före 1965. Ett första kondenskraftverk
på ca 100 MW bör kunna vara i drift 1963. Ekonomiskt
optimala anläggningar av storleksordningen 300—500 MW
kan dock sannolikt ej komma till förrän 1967/68.
Sammanlagt skulle ett rationellt drivet
utvecklingsprogram för atomenergi i Sverige kunna ge till resultat
följande installerade reaktoreffekt och bränslebesparing:
MW Mt kol
1960 ........................... 100 0,01
1965 ........................... 800— 1 000 0,1
1970 ........................... 3 000— 6 000 1—3
1975 ........................... 6 000-12 000 3—8
Utvinningen vid Kvarntorp ger nu 5 t/år uran. Denna bör
ökas så att en fullständig handlingsfrihet för det svenska
reaktorprogrammet nås. Konkurrenskraftiga metoder för
framställning av tungt vatten har utvecklats i Sverige och
man bör även här sikta på oberoende av utlandet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
