Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 15. 10 april 1956 - Andras erfarenheter - Morfolinföreningar, acceleratorer vid vulkning, av SHl - Bestrålad polyeten med fyllmedel, av SHl - Fasta kroppars vätning med vätskor, av SHl - Tiofen som råvara, av SHl - Hur kopparsilke uppstår, av Torbjörn Westermark
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
24- april 1956
355
Fig. 1. Framställning av morfolindisulfid,
2-merkaptoben-sotiazol och N-morfolyl-2-bensotiazylsulfonamid.
vänds vanligen tillsammans med litet svavel eller
2-mer-kaptobensotiazol. Morfolindisulfid avger svavel vid
vulk-ningstemperaturen men är stabil vid
blandningstemperaturen. Morfolin är en god accelerator. Man använder
N-mor-folyl-2-bensotiazylsulfonamid för naturgummi och
buta-dien-styrengummi med kimrök för högt pH (enl. Union
Carbid International Co.). SHl
Bestrålad polyeten med fyllmedel. Man har nu i USA
framställt en polyetenplast med relativt stor hållfasthet
vid förhöjd temperatur och andra önskvärda fysikaliska
egenskaper genom att behandla kimrökfylld polyeten med
elektroner från ett modifierat röntgenrör. Färdigprodukter
av plasten uppges vara formstabila upp till temperaturer
vid vilka vanlig polyeten flyter som ett mjukt kitt.
Poly-etenens krypning lär kunna minskas med ca 90 %> genom
kombination av bestrålning och kimröktillsats.
Fyllmedel har tidigare visat sig katastrofalt försämra
polyetens egenskaper. Före bestrålningen är sålunda med
kimrök försatt polyeten styv, spröd och saknar över huvud
taget önskvärda egenskaper. Genom bestrålningen blir
materialet emellertid segt, dess brottgräns vid förhöjd
temperatur blir 5—8 gånger så stor, och dess rivhållfasthet vid
såväl vanlig som förhöjd temperatur ökas. Den fyllda och
bestrålade polyetenen tål sålunda en spänning på 35 kp/cm2
vid 150°C, medan vanlig polyeten smälter under denna
temperatur (Chemical & Engineering News 21 nov. 1955
s. 5090). SHl
Fasta kroppars vätning med vätskor. Man har hittills
inte haft fullt klart för sig varför vissa vätskor sprids ut
på en given fast kropps yta, medan andra i stället bildar
droppar på den. I förra fallet sägs vätskan väta den fasta
kroppen, ett fenomen som givetvis är av största betydelse
vid smörjning och användning av vätmedel.
Enligt en i USA utvecklad teori beror väfning och icke
vätning på relationen mellan den fasta kroppens och
vätskans ytenergi. Är sålunda den förra mindre än den senare,
uppstår ingen vätning. Vätskan hålls ihop i droppar av
ytspänningen, ett exempel är vatten på vax. Är däremot den
fasta kroppens ytenergi större än vätskans, väts den fasta
ytan, och vätskan sprids ut i ett skikt som ofta är bara
monomolekylärt. Mineralolja på metall är ett exempel och ett
mindre känt är vatten på en fullständigt ren metallyta.
Ett tredje fall förekommer emellertid också. Ett
monomolekylärt vätskeskikt kan adsorberas vid den fasta ytan,
och om det har lägre ytenergi än vätskan, upphör
väfningen. Resten av vätskan bildar då droppar på ytan. Detta
inträffar t.ex. för tri-o-kresylfosfat på metaller. Man har
funnit en grupp rena vätskor som har denna egenskap.
De har kallats autofoba.
Vätskor, som normalt är vätande, kan emellertid göras
autofoba genom tillsats av en liten mängd av en lämplig
polär förening som adsorberas vid den fasta ytan i ett
monomolekylärt skikt med liten ytenergi. Bland hittills
kända sådana ämnen är perfluorlaurinsyra effektivast.
Valet av tillsats för hindrande av vätning kan göras enligt
vissa enkla regler. Man kan därför numera omvandla
nästan vilken vätande vätska som helst till en icke vätande.
Teorin tros kunna bli av stort värde vid tillverkning av
t.ex. färg och fernissa, tryckfärg och vid val av
mjuknings-medel (Chemical & Engineering News 12 sept. 1955
s. 3804). SHl
Tiofen som råvara. I en amerikansk fabrik med en
årsproduktion på ca 200 t tillverkas tiofen nu för första
gången i kommersiell skala. Den används vid framställning av
läkemedel, särskilt antihistaminer, textilkemikalier,
färgämnen, insektbekämpare, och den kan ge plaster varvid
vinyltiofen är av särskilt intresse därför att den liknar
styren. Med nuvarande pris (2,50 $/lb) kan tiofen dock
endast användas till specialprodukter med relativt högt
försäljningsvärde.
Man framställer tiofen genom en icke katalyserad
reaktion mellan svavel och alifatiska kolväten med fyra
kolatomer. Svavlet smälts, förångas och upphettas till 700°C.
Butan och återvunnen butan, butylen och butadien
upphettas till ca 620°C och blandas med svavelångan i ett
rörformigt reaktionskärl. Den erhållna produkten kyls med
vatten varvid största delen av en svårflyktig komponent,
huvudsakligen tiofentiol, kondenseras.
Den återstående gasen kondenseras samt befrias från
svavelväte och lätta kolväten. Därefter avlägsnas C4-kolvätena
varvid man får en rå tiofen som destilleras satsvis till 98 °/o
renhetsgrad (Chemical Engineering nov. 1955 s. 106). SHl
Hur kopparsilke uppstår. I Tyskland har man
undersökt vissa detaljer i omvandlingen av cellulosalösning till
fast fiber. Kopparn i cellulosalösningen hade märkts med
radioaktiv koppar, ^Cu, som har 12,8 h halveringstid. Med
en lämplig mätanordning kunde kopparkoncentrationen
bekvämt följas utifrån och studeras på olika avstånd från
spinndysan (fig. 1). Man kunde även med ett kapillärrör
ta ut prov på vätskan vid olika nivåer och genom
aktivitetsmätning bestämma kopparkoncentrationen.
Med dessa båda metoder, av vilka den senare synes ha
varit den bästa, kunde förloppet studeras under olika
arbetsbetingelser. Karakteristiskt är ett relativt obetydligt
kopparutträde i trattens överdel. Längre ned, i virvelzonen,
följs detta av en mycket hastigt inträdande och starkt
växande kopparövergång till fällvätskan samtidigt som
materialet övergår i en fast tråd. Detta är undersökningens
intressantaste resultat. Man anser att resultaten har
betydelse för driftpraxis men även för den teoretiska förståelsen
av mekanismen för konstfibrers bildning över huvud (K
Sauerwein i Angewandte Chemie 1954 s. 107).
Torbjörn Wester mark
Fig. 1. Spinning av kopparsilke.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
