Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 15. 10 april 1956 - Svensk atomenergi på ett ben, av GAH
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
360
TEKNISK TIDSKRIFT
Svensk atomenergi på ett ben
Sveriges energiförbrukning motsvarade 1955
ca 24 Mt kol och kommer 1975 att motsvara över
52 Mt. Landet har inga inhemska fossila
bränslen av betydelse. År 1955 importerades 73 % av
vårt energibehov och kostnaden för importen
ökas med 9 % per år.
Sverige har emellertid urantillgångar som kan
täcka hela vår energiförbrukning för många
hundra år framåt. I och med atomenergins
genombrott har vi fått en enastående möjlighet att
i stort bli oberoende av utlandet för vår
energiförsörjning. Vår inhemska energi kommer icke
att bli dyrare än den importerade.
Svensk teknik har hittills intagit en
rangställning på kraftindustriområdet. En traditionell,
mycket lönande marknad för svensk
kraftteknisk utrustning har upparbetats i utlandet. Detta
goda förhållande måste bli bestående även när
atombränsle avlöst konventionella bränslen som
dominerande energikälla.
Detta är huvudskälen för att Sverige starkt
måste engagera sig i atomenergiarbetet. Varje
tvekan inför uppgifterna och varje åtgärd som
verkar hämmande på viljan till insats, i vilket
läger denna än är tillfinnandes, måste rubriceras
som sabotage mot den framtida svenska
ekonomin.
Atomenergin erbjuder speciella problem. Dess
anknytningar till vapen av tidigare icke
realiserad förstörelseförmåga och den därmed
förbundna sekretessen kring allt forsknings- och
utvecklingsarbete har berövat detta stora tekniska
område den traditionella industriella förankring
som säkerställde t.ex. vattenkraftens lugnt
dynamiska utveckling och i stället gett det speciella
politiska aspekter. Den radioaktiva strålningen
medför svåra material- och
konstruktionsproblem och kräver relativt sett strängare
säkerhetsbestämmelser.
Själva atomenergins genombrott i en tid då
redan den övriga tekniska utvecklingen ställer
oerhörda kvalitativa och kvantitativa krav på
forskar- och ingenjörspersonal är en särskild,
komplicerande omständighet. Allt detta gör det
än mer angeläget att de som har ansvaret för
atomenergins utveckling verkligen bevarar
huvudet kallt, håller blicken på de stora målen och
bortser från kortsiktiga personliga och politiska
synpunkter.
När ett nytt tekniskt område plötsligt öppnas
för tillämpning i stor skala föreligger stor risk
för att dess möjligheter bedöms fantasilöst och
begränsat. En sådan bedömning blir farlig om
den förknippas med skapandet av en trång och
oelastisk organisation. Alla tidigare erfarenheter
visar att inget företag förmår ensamt bära fram
en teknisk idé till fulländning, så mycket mindre
ett helt tekniskt område.
Det är i dessa hänseenden som 1955 års
Atomenergiutredning felat. Vid sidan om detaljrika
och uttömmande redogörelser över vad AB
Atomenergi presterat, vilka i och för sig är helt
befogade, nämns ej ett ord om den enskilda
industrins intresse och insatser. Trots att
atomenergiverksamhetens betydelse särskilt för
Sveriges kraft- och bränsleförsörjning starkt
framhålles och önskvärdheten av ett snabbt
realiserande av atomenergins möjligheter betonas,
finner utredningen att "hos oss frågan om att inför
ett brett upplagt och mångsidigt program bereda
den enskilda industrin tillfälle till mera
självständiga insatser ännu knappast är aktuell".
Frågan anses i själva verket så litet aktuell, att
man skulle ha råd att vänta ännu 10—15 år
innan försöks- och konstruktionsarbete på
reaktorer skulle kunna anförtros enskild industri.
Men inte ens då anses industrin mogen att stå på
egna ben. "Det är enligt utredningens mening
självfallet att koncession för uppförande av
reaktorer görs beroende av att bolaget (AB
Atomenergi) godkänt konstruktionen" (av industriella
reaktorer). Eftersom AB Atomenergi som en av
sina huvuduppgifter skall få just
reaktorkonstruktion betyder detta att bolaget skall få
avgöra huruvida konkurrenternas konstruktioner
skall bli godkända.
Det är här inte frågan om bara ett enda svenskt
enskilt företag. Vilja och förmåga till insats på
atomenergiområdet torde finnas på många
ställen i svensk industri. Det torde i utlandet finnas
företag med en stor fond av erfarenhet på
reaktorbygge som skulle vilja bygga reaktorer för
Sverige. Dessa krafter bör mobiliseras. Även
med all aktning för AB Atomenergis omdöme
och vilja till objektivitet kan man inte tänka sig
ett mer effektivt sätt att bromsa det svenska
atomenergiarbetet i stort än att ge detta bolag
utvecklingsmonopol och vetorätt i
koncessionsfrågan. Det vore som att stappla sig fram på ett
ben när man skulle kunna springa. G AH
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
