Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 17. 24 april 1956 - Självvuxen och konstruerad miljö. En arkitekts synpunkt, av Sven Ivar Lind
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
24- april 1956
393
na med sentimentala band. Trafiken flyter
bättre, husmodern har plats för mer och bättre
förpackade specerier, som hon kan nå med färre
steg, lika för alla husmödrar under förutsättning
att bostaden används på rätt sätt. Huruvida så
är fallet undersökes av andra vetenskapsmän.
Ingen svälter, ingen har det obekvämare än
grannen, ingen fryser, utom någon sällsynt gång
då det är något mankemang med värmeverket.
Men då fryser alla lika mycket. Bostäderna går
också åt som subventionerat smör.
Vi talar här inte om dem som inte lyckats få
någon bostad. Till de planerande
myndigheternas försvar måste dock sägas att även detta
bristförhållande bearbetas med vetenskapliga
metoder och dess utveckling följes noga.
Människornas önskemål
Ändå klankas det på denna miljö som är
planerad för största möjliga lycka åt största möjliga
antal så fort som möjligt. Samhällsforskarna
pekar på att samhällsvetenskapen inte är
medansvarig i Vällingby, som tillkommit utan
medverkan från Uppsala och därför påstås vara
byggt på måfå. På måfå! Detta Vällingby som
är ett mera medvetet försök än de flesta att
förverkliga den sociologiska drömmen om den
levande grannskapsenheten, ett begrepp som
konkretiserats i många olika former, om än inte så
många som de varierande uppfattningarna bland
sociologerna skulle kunna föranleda.
Hyresgästerna kan peka på det faktum att
företagna marknadsundersökningar visat att de
Fig. 1. Klipp
ur DN 29/2
1956.
flesta egentligen skulle vilja bo helt annorlunda
eller har andra speciella önskemål som inte
tillgodoses. Härtill svaras att deras önskningar dels
måhända är föranledda av okunnighet och
bristande erfarenhet, dels står i strid med samhällets
politik, som har andra mål, fixerade genom ett
demokratiskt system som bygger på lika rösträtt.
Om man undersöker vad de har gemensamt,
alla dessa som flyttar in i ett nytt kvarter,
finner man att det är en hel del som visserligen inte
förefaller påtagligt men ändå betyder mycket
för dem. Åratals väntan i samma kolumn i
förmedlingens register, lika för alla som har
samma barnantal och samma angelägenhetsindex,
svetsar samman människor på ett nytt sätt, till
ett helt nytt, för vår tid eget socialt
gemenskapsmönster, som spränger det gamla
klassmedvetandet, river ner fördomar och bryter sönder
funktionella gruppbildningar.
Kulturmiljö resultat av planering
För mig är all kulturmiljö, antingen vi kallar
den självvuxen eller konstruerad, resultatet av
en planering. Planering i någon form är
nödvändig för att våra handlingar skall ha konsekvens
och leda till ett uppsatt mål. Förändringar i tid
och rum gör det lika nödvändigt för oss att
planera som det är för seglaren att navigera. Och
alla gemensamma företag kräver någon form av
ledning eller styrelse för att samordna
ansträngningarna. Men planering och styrelse kan utövas
i många olika former; många har prövats under
historiens gång och alla har avsatt sina spår i
de miljöer för mänskligt liv som både är
instrument och symboler för de olika samhällstyper
som avlöst varandra. Frågan för oss är denna:
Hur skall man planera handlandet i ett samhälle
som har en så komplicerad struktur som vårt,
där förändringar sker i en accelererad takt, där
verkningarna av förändringar fortplantas både
allt snabbare och över allt vidare områden?
För att handla rätt i en given situation måste
man ju för det första ha överblick över den, dvs.
ha kunskap om alla relevanta fakta. Två
uppfattningar gör sig nu gällande.
Centraliserad eller decentraliserad planering
Enligt den ena måste planering ske centralt
genom offentliga organ, som kan samla och
bearbeta fakta med användning av en apparat som
den enskilde inte kan bygga upp, en apparat som
förmår integrera all den kunskap som inte ens
lärdomshistorikern kan överblicka. Eftersom
besluten berör alla måste de fattas av en styrelse
som har ansvar för och representerar alla inom
gemenskapen, eller åtminstone majoriteten.
Enligt en annan, motsatt uppfattning är det
omöjligt att i ett givet ögonblick känna alla
relevanta fakta, långt mindre väga dem alla
inbördes. Dessutom har vi att ta hänsyn till kunskap
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
