Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 17. 24 april 1956 - Andras erfarenheter - Mätare för elektrostatiska laddningar, av Lr - Aluminiumrotorer i småmotorer, av Lr - Värmeövergång till tuber vid stora temperaturskillnader, av Wll - TV-besiktning av atomreaktorer, av GAH - Böcker - Min motorbåt, av N Lll
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
24- april 1956
413
de omärkt byggas upp till dess spänningen blir hög nog
att producera gnistbildning.
För att man i tid skall kunna upptäcka laddningarna har
ett enkelt, bärbart instrument konstruerats, fig. 1. Det
utgör i princip en känslig elektronisk voltmeter.
Instrumentet har en skivelektrod som kapacitivt påverkas av den
laddning som skall mätas; elektroden är ansluten till
instrumentet över en böjlig koaxialkabel. Laddningen
indi-keras på en milliamperemeter och kan dessutom avlyssnas
i hörlur. Känsligheten är så stor att även mycket svaga
laddningar kan uppmätas (G Maggi i Securitas maj—juni
1954 h. 3 s. 84—87; ref. i EPA Technical Digest No. 30).
Lr
Aluminiumrotorer i småmotorer. Rotorlindningen i
småmotorer utgörs vanligen av koppartråd, som ansluts
till kopparringar i vardera av rotorns ändar. Liksom inom
många andra områden har aluminium fått ersätta
kopparn (jfr Tekn. T. 1955 s. 623), varvid tillverkningen
kunnat väsentligt förenklas. Aluminium gjuts i spåren på
rotorkroppen under högt tryck och förenas härigenom med
rotorkroppen till en stark enhet. Rotorerna blir likformiga
och av hög kvalitet.
Tillverkningsmetoden lär lämpa sig särskilt väl för
masstillverkning (Aluminium Suisse 1955 h. 3 s. 104; ref. i EPA
Technical Digest No. 391). Lr
Värmeövergång till tuber vid stora
temperaturskillnader. Det stora flertalet mätningar av värmeövergång
genom konvektion till tuber i tvärström har gjorts med
luft vid rumstemperatur och där omkring, och endast ett
fåtal med något högre temperaturer. Mätningar av
värme-övergångstalets variation runt tubytan har tidigare endast
mätts i luftströmmar med rumstemperatur och
yttemperatur under 100°C.
En experimentell undersökning har gjorts över
värmeöverföringen från uppvärmd gas till en vinkelrätt
anström-mad cylinder i ett i princip obegränsat utrymme. För
proven användes kvävgas, som först värmdes till önskad
temperatur och sedan fick strömma genom två nät med ca
0,3 mm maskvidd för utjämning av hastigheten och för
att man skulle få en jämn turbulens. Ur provcylindern,
som hade 25,4 mm ytterdiameter och 12,7 mm
innerdiameter, hade man vid mätstället skurit ut bitar och satt in
termoelement för att mäta värmeströmmen i radiell led
inom en smal sektor. Cylindern var invändigt vattenkyld
och kunde vridas så att mätstället i förhållande till
strömningen kom på olika ställen runt omkretsen.
Proven gjordes vid gastemperaturer från 305 till 980°C
vid Reynolds’ tal på 300—2 300, och cylinderns
yttemperatur var 10—70°C. Provcylindern, som var av Inconel,
polerades för varje prov så att man säkert fick en ren yta.
För den genomsnittliga värmeöverföringen, alltså
integrerad över cylinderns omkrets, erhölls
Nu = 0,60 • Pr1’3- Re0-5 - (T/Tv)0’12
med Nusselts tal Nu, Prandtls tal Pr och Reynolds’ tal Re
beräknade med de data som gäller för gastemperaturen T;
Tv betecknar väggtemperaturen.
Ekvationen avser värmeövergång från gas till tub och kan
inte användas för värmeövergång från tuber till gaser. För
gaser, som icke skiljer sig avsevärt från kväve i fråga om
viskositetens och värmeledningsförmågans variation med
temperaturen, bör ekvationen även kunna användas. Av
ekvationen framgår bl.a. att man vid stora
temperaturskillnader mellan gas och vägg får bättre värmeövergång än
vid små temperaturskillnader.
Det lokala värmeövergångstalet varierade avsevärt med
mätpunktens läge på omkretsen. Även för de lokala
värme-övergångstalen erhölls räta linjer i ett dubbellogaritmiskt
diagram, men kurvornas lutning varierade med vinkelläget
för mätpunkten. I ett sådant diagram har följande värden
avlästs för olika Reynolds’ tal:
Vinkel från anströmningspunkten.. ° 0 30 60 90 120 150 180
Nu I" vid Re = 200 14,8 15,2 12,2 8,9 4,5 2,6 2,3
p,AI3 . (TITC) °>12 1 vid fie = 2 000 51 49 40 18,8 11,4 13,5 17,2
Linjerna är heldragna i diagrammet mellan dessa
punkter men är utdragna streckade till Re = 100 ocli Re =
10 000, vilket tyder på att de bör kunna användas inom
detta område.
Den angivna ekvationen för den totala värmeöverföringen
skiljer mindre än 10 °/o från en av McAdams angiven kurva
(S W Churchill & J C Brier i Chemical Engineering
Pro-gress Symposium Series 1955 h. 17 s. 57—66). Wll
TV-besiktning av atomreaktorer. Reaktorerna i Calder
Hall skall utrustas för invändig TV-inspektion under drift.
Kameran tillsammans med fyra lampor för belysning och
en roterande spegel som möjliggör sikt runt hela
kamerahuvudet har 9 cm diameter och 75 cm längd och går att
införa i de genomgående kanalerna i reaktorn.
Kameran är byggd för att uthärda en temperatur på upp
till 200°C och kyls genom koldioxid som pumpas genom
kontrollkabeln och ut genom kamerahuvudet. Radioaktivt
stoft kan tvättas från kameran efter det att den dragits
ut ur reaktorn (enl. Pye Ltd, Cambridge). G AH
Böcker
Min motorbåt, av Curt Borgenstam. Norstedts,
Stockholm 1955. 185 s., 101 fig. 12,50 kr.
Förf. börjar med att beskriva och diskutera olika
motorbåtstyper, av vilka han utväljer fyra huvudgrupper:
motorkryssaren, ruffbåten, passbåten och racerbåten. Därpå
behandlas skrov, fart och maskinstyrka. Förf. redogör för
den "kritiska" farten vid rundbottnade skrov och för
vågbildningens ändrade karaktär vid ökad hastighet hos
sådana båtar.
Egenskaperna hos V-bottenbåtar, enstegs- och
"trepunkt"-racerbåtar klarläggs. Ett diagram med motståndskurvor
för dessa tre båttyper liksom för rundbottenbåtar med
kryssarakter resp. plan akter visar kurvornas principiella
utseende, ehuru man undrar om båtvikt eller deplacement
tänkts vara lika stora för de fem typerna. Förf. anser i
stort sett att för en båtlängd av ca 8 m är rundbotten
gynnsammast upp till ca 20 knop, V-botten mellan 20 och
35 och stegbotten över 35 knop.
Sedan följer ett instruktivt kapitel om sjöduglighet, där
förf. lägger fram värdefulla och delvis nya synpunkter.
Han påvisar bl.a. betydelsen av att en bra båt bör ha
mjuka rörelser både tvärskepps och långskepps och
berör de faktorer, som inverkar härpå.
Olika byggnadsmaterial till skroven behandlas därpå,
först träslagen. Förf. framhåller att mahogny blivit
särskilt uppskattat på grund av sin ringa svällning och
krympning, som anges till ca 8 %>, troligen ett skriv- eller
tryckfel. Man brukar räkna med ca 1 °/o i diametral riktning
och 1,8 °/o efter en årsring. Läsaren får ock veta åtskilligt
om den moderna limningstekniken, om plywood som
byggnadsmaterial, om ytbehandling av trä och plywood
samt om plast- och lättmetallbåtar.
Huvudparten av bokens sidantal ägnas åt båtarnas
motorutrustning. Förf. besitter en ingående kännedom om olika
slags marinmotorer men nöjer sig med att visa bilder av
svenska motorfabrikat. Kylsystem, smörjsystem,
avgassystem, backslag, reduktionsväxel m.m. beskrivs ingående.
Ett särskilt värdefullt kapitel handlar om felsökning inom
motormaskineriet.
Praktiska råd lämnas om bränsletankarna, deras
påfyllningsrör, avtappning och bränsleledningen liksom om
brandsläckning. Sedan följer kapitel om axelledningen och
propellern, roder och styrning. Vad som sägs om
girförmåga, kurvstabilitet och manövrering innehåller mycket av
intresse. Därpå kommer ett kapitel om uppläggning, vin-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
