Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 20. 15 maj 1956 - Frontala kollisionskrafter och bilens inre säkerhet, av Einar Bohr
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
464
•TEKNISK TIDSKRIFT
Fig. 6. Antropometriska dockor med säkerhetsbälten av
midjetyp; stötens slut; Ford Motor Co.
Det senare motsvarar ur mekanisk synpunkt de
talrika bilkollisionerna i vägkorsningarna.
Experimentbilen bogseras av en snett framför den
vid sidan gående bil eller också kan den skjutas
fram av en bakomgående bil. I båda fallen är
experimentbilen utrustad med ett antal
retardationsmätare, olika slag av markeringsmärken,
elektromagnetiska anordningar för styrning och
hastighetsreglering etc. Den är förenad med en
separat instrumentbil genom en grov kabel, i
vilken diverse ledningar går från olika platser i
experimentbilen till mätanordningar,
oscillogra-fer etc. i instrumentbilen. Den senare har även
ett antal filmkameror. Särskilda anordningar i
vägbanan för fastställande av
kollisionshastigheten såväl som bilens lägeändringar finns även.
I stället för personer används vid dessa prov
antropometriskt riktiga dockor eller
mannekänger, dvs. de är ur mått- och viktsynpunkt så nära
lika genomsnittsmänniskan som möjligt. En
levande förare kan icke delta i dessa försök, då
risk för skador för honom kan uppstå redan
vid relativt låga hastigheter. Dockornas
tyngdpunktsförhållanden motsvarar medellägen för
genomsnittsmänniskor även i fråga om de olika
kroppsdelarnas tyngdpunkter (huvud, lemmar,
händer och fötter). Lederna medgav
böjningar etc., motsvarande verkliga förhållanden, samt
var försedda med fjädringsanordningar för att
motsvara senors och musklers
böjningsmotstånd. Självfallet blir motsvarigheten dock
ganska approximativ. Varken plastiska
sammantryckningar eller elasticiteten hos
människokroppen kan imiteras. Detsamma gäller i stort
sett för mottaglighet för yt- och skärskador.
Dockorna fastspändes med olika typer av
säkerhetsbälten och utrustades med
retardationsmätare på olika ställen, i huvudet, vid
säkerhetsbältet vid knä-, fot- och handleder etc.
(fig. 6).
Resultat från kollisionsförsök
De resultat, som hittills vunnits genom
kollisionsförsök i full skala, är icke slutgiltiga på
långt när. De är dock av intresse, icke minst ur
metodiksynpunkt. Av tillgängliga resultat från
dylika försök hos Ford, Harvard och California
University kan en del uppgifter från sistnämnda
institutions kollisionsexperiment med bil mot
barriär anföras7.
Vid försöken kördes först experimentbilen av
en förare mot barriären med hastigheten 16
km/h. Föraren bar säkerhetsbälte av brösttyp.
Analyser av filmerna och resultaten från
oscillo-graferna visade, att förarens huvud undergick
% periods svängningsrörelse. Huvudet böjdes
först framåt, så långt halsen medgav, och
därefter lika långt bakåt, så långt som nacken
kunde böjas. Förarens huvud undergick därigenom
en rörelse, som benämnes "pisksnärt",
varigenom påfrestningen på halsens muskulatur
trots den ringa hastigheten blev ganska stor.
Föraren hade smärtor i hals- och ryggmuskulatur
ännu någon dag efter försöken.
Vid proven med dockor användes även
bröstbälte, som fästes horisontellt under dockans
armar. Kollisionshastigheten var i det närmaste 40
km/h. Bilen utgjordes av en Plymouth av
för-krigsmodell med ramkonstruktion och
knäleds-fjädring fram, sedanöverbyggnad och en vikt av
ca 1 400 kg. Foton visade, att dockan gled något
framåt på sätet vid stöten, ca 30 cm, vilket
sannolikt mildrade retardationen för den. En viss
risk för knäskador kan ju dock uppstå genom
dylik glidning. Pisksnärtverkningen blev kraftig.
Armarna hade kastats uppåt trots
fjädermotståndet i lederna, vänstra armen hade slitits loss
från skuldran och högra handen från handleden.
Förbindelsen mellan dockans huvud och bål,
som icke var fjädrande, hade även uppnått
gränsen för sin hållfasthet. Medicinska analyser gav
emellertid som resultat, att de iakttagna
skadorna på dockorna icke motsvarade verkliga
förhållanden. Människokroppen kunde med säkerhet
antas ha stått emot påfrestningarna långt bättre
Fig. 7. Retardation och huvudets rörelse vid
barriärkollision för bil.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
