Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 20. 15 maj 1956 - Nya metoder - Slaggbadsgenerator, av Wll - Andras erfarenheter - Transportband av vävarmerad vinylplast, av SHl - Självsynkronisering av generatorer, av FÖ — Lr
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
476
•TEKNISK TIDSKRIFT
Fig. 1. Princip för
slaggbads-generator med ett schakt; a
bränsleinlopp, b inlopp för luft
eller syre och vattenånga, c
slaggbad, d bräddavlopp för
slagg, e gasutlopp.
Slaggbadsgenerator. Vid fullständig förgasning av
bränslen kan man öka hastigheten för reaktionsförloppet genom
att snabbt värma bränslet till reaktionstemperaturen. De
svårigheter, som därvid kan uppstå genom att askan i
bränslet mjuknar, kan undvikas om temperaturen hålls
väsentligt högre än askans smälttemperatur. Man får
därvid en flytande slagg, som är en god transportör av syre
och värme, om den hålls i turbulent rörelse.
I en sådan slaggbadsgenerator (fig. 1) använder man för
att få hög effekt lämpligen finkornigt bränsle och en hög
förgasningstemperatur. Bränslen med upp till 50 °/o
askhalt synes kunna användas. I en försöksgenerator med
0,8 m diameter har man vid prov med torra brunkol och
med stenkol fått förgasningsverkningsgrader på 82—83 °/o
och termiska verkningsgrader upp till 94 °/o. Prov har
gjorts för framställning såväl av generatorgas med luft
som av vattengas med syre och vattenånga (R Rummel i
Chemie-Ingenieur-Technik 1956 h. 1 s. 25—30). Wll
Andras erfarenheter
Transportband av vävarmerad vinylplast. I vissa fall
kan gummi inte användas som transportband. Man har
emellertid funnit att vävarmerad vinylplast då ofta kan
göra god tjänst. Transportband av detta material har
utvecklats i Storbritannien och har på senare tid börjat
användas i betydande omfattning i USA, och man väntar att
de även där snabbt skall vinna terräng.
Vinylplastimpregnerade band består av flera vävlager,
helt impregnerade med vinylplast (Korosil). Efter
impreg-neringen beläggs väven på båda sidor med ett 0,8 mm
tjockt plastlager varefter skikten smälts samman genom
upphettning under tryck. Banden tillverkas i upp till 1,2 m
bredd och kan skäras ned till önskad bredd. Deras kanter
skyddas med en beläggning av mjuk vinylplast.
Med dessa bandtransportörer kan man hantera såväl
oljiga livsmedel som nötande maskindelar. Den sega, icke
flagnande och luktlösa beläggningen på bandet gör att
detta kan utnyttjas i många fall då bandtransportörer
tidigare var oanvändbara. En fördel med bandets glatta yta
är att man kan stoppa material på transportören. Det
glider då lätt på denna utan allvarlig nötning eller stark
bromsning. Vinylplastband har hittills framför allt
använts för lätta material, men tillräckligt starka band för
tyngre föremål kan tillverkas genom ökning av antalet
vävskikt och av det yttre plastskiktets tjocklek.
Vid sprutning av föremål med gummilatex användes t.ex.
tidigare ett gummiband för transporten under
sprutning-en. Härvid fastnade så mycket latex på bandet att detta
måste skyddas med tyg som byttes var fjärde timme
varvid anläggningen stod i 35 min. Man övergick därför till
vinylplastband på vilket latex inte fastnar och därför lätt
kan avlägsnas var åttonde timme.
I ett annat fall kastas skarpkantade, oljiga trissor av
stål från en maskin på ett transportband. De band, som
tidigare användes, förstördes på 2—3 veckor av oljan och
genom nötning. Ett vinylplastband har gått 18 månader
utan att förlora sin användbarhet.
Vinylplastbelagda band består av en kärna av tät väv, i
flera sammanvävda skikt, på vilken ett skikt av vinylplast
lagts. Man har konstruerat en speciell apparat i vilken väv
och plast binds samman genom anbringande av värme
och tryck. I USA tillverkas vinylplastband i bredder på
upp till 1,05 m och tjocklekar på 3—9 mm. De kan ha
plastbeläggning på den ena eller på båda sidorna. Band av
denna typ har fått ganska stor användning i Europa och
har på senare tid börjat tillverkas i USA. I Storbritannien,
där denna bandtyp utvecklats, åtgick 1954 över 15 000 t
vinylplast till transportband i kolgruvorna.
Vinylplastbanden ersätter där de tidigare använda
gummibanden vilka lätt tar eld på grund av det friktionsvärme
som utvecklas om materialet fastnar och glider på bandet.
Då vinylplasten inte underhåller förbränning är den inte
eldfarlig. Gruvindustrin är emellertid inte den enda som
med fördel kan utnyttja vinylplastbelagda transportband.
I många fall, t.ex. för transport av sand i stålverk eller
potatisflingor i livsmedelsfabriker, kan de göra bättre
tjänst och vara mer ekonomiska än gummiband.
I Storbritannien används sålunda vinylplastband t.ex. för
transport av tegel, fisk, andra födoämnen vid förpackning
och som sammansättningsband. En mindre vanlig
tillämpning är som transportband vid sortering av våta kläder i
tvättinrättningar. I övrigt kan banden i allmänhet
användas för transporter i såväl tunga som lätta industrier.
Vinylplastbelagda band har utmärkt nötningshållfasthet,
god resistens mot alkalier, utspädda syror, de flesta
kemikalier, mineraloljor, socker, saltlösningar och konstgödsel.
De kan tvättas med vatten, behandlas med ånga och
steriliseras utan att ta skada. De kan användas vid —23 till
+ 100°C och med specialplast vid ned till —45°C. Vidare
sträcks eller krymper vinylplastband nästan inte alls, och
de kan färgas. Hittills har man tillverkat vita och svarta
band för hantering av livsmedel (Modern Plastics okt. 1955
s. 112—115). SHl
Självsynkronisering av generatorer. Prov med
självsynkronisering har gjorts i ett kraftverk i Sovjetunionen.
Kraftverket har två 10,5 MVA, 10,5 kV generatorer med
en svängmassa av ca 1 200 tm2. Kraftverket arbetar på ett
nät över tre 10,5 MVA transformatorer och en 15 km lång
ledning. På grund av driftförhållandena måste
generatorerna kopplas till och slås ifrån i medeltal sex gånger per
dygn. Självsynkroniseringen har varit i bruk i detta
kraftverk sedan 1951, och fram till 1954 hade inalles 3 400
självsynkroniseringar utförts antingen manuellt eller
automatiskt.
Självsynkroniseringen utföres så att generatorn körs upp
nära nätfrekvensen varefter generatorbrytaren slås till. I
tillslagningsögonblicket överstiger den periodiska
komponenten av statorströmmen 2,5 gånger märkströmmen och
spänningen sjunker upp till 18 %> när den andra
generatorn ej är inkopplad på nätet. Vid en eftersläpning av
5 o/o uppnår generatorn synkronism 0,56—2 s efter
inkopplingen. Vid manuell självsynkronisering har inga
misslyckade synkroniseringar inträffat. Däremot har det vid
automatisk självsynkronisering hänt att generatorn ej dragits
in i synkronism. Detta inträffade när generatorns hastig-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
