- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / Årgång 86. 1956 /
479

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 20. 15 maj 1956 - Böcker - Les applications pratiques de la luminescence, av G Günther - Finländska bygginformationsblad, av Hn - Kommanditbolaget Garco - TNC: 9. Ordproblem, av JW - VDI 100 år, av WS

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

15 maj 1956

479

berörs även luminescensbelysningens teknik samt det
senaste forskningsområdet inom luminescensen, nämligen
elektroluminescensen, varvid ljus alstras i lysämnen genom
direkt inverkan av ett elektriskt fält.

Som helhetsomdöme kan sägas, att boken omspänner ett
stort verksamhetsområde och är intressant. Man kan få
veta litet av varje, och den kompletterar i många fall
liknande litteratur av anglosachsiska eller tyska författare
så, att den ger läsaren en överblick även av de franska
bidragsgivarnas arbete på området, vilket alltid har sitt
värde vid en allsidig orientering. Utstyrsel och tryck är
dessutom av god och hållbar kvalitet. G Günther

Finländska bygginformationsblad. I en ny serie från
Standardiseringsinstitutet i Finland har sänts ut 12
bygginformationsblad och 22 varumeddelanden. De förra
behandlar bl.a. träröta, rötskyddsmetoder och
avfallsbehandling, de senare bl.a. ytbehandlingsmaterial och
utrustningsdetaljer i kök. Hn

Kommanditbolaget Garco, Stockholm, har utsänt en
18-sidig katalog över Permacel-tejper för industrin, vilka
tillverkas av Permacel Tape Corp., USA, som är ett Johnson
& Johnson-företag. I ett särskilt avsnitt anges
användningsområdena industrivis för de olika typerna av firmans
klibbremsor.

TNC

9. Ordproblem

114. Är 1947 sände TNC ut en rundfråga om lämpliga
namn på ett industriföretags avdelningar och
underavdelningar. De inkomna svaren gav tyvärr inte tillräckligt fast
underlag för någon TNC-rekommendation, och frågan fick
därför vila. Under de år som gått har det kommit många
brev och telefonpåringningar om samma sak, och därför
skall här de preliminära resultat framläggas som
diskussionen hittills gett.

Företag torde här inte kräva någon definition; det kan
vara t.ex. industriföretag, handelsföretag, i vissa fall bolag.

Verk har flera betydelser, av vilka två här är av intresse.
Det kan betyda industriell anläggning, företrädesvis inom
mängdvaru-, formvaru- och energiproduktionen, t.ex.
stålverk, valsverk, sågverk, kraftverk. I plural kan det
användas om ett industriföretags på viss ort befintliga
anläggningar, tillsammans betraktade som en organisationsenhet,
t.ex. Ludvikaverken inom Asea, Katrineholmsverken inom
SKF.

Avdelning kan lämpligen framför allt få betyda huvuddel
av ett företag, benämnd antingen efter funktion, t.ex.
försäljningsavdelning, tillverkningsavdelning,
ekonomiavdelning, eller efter verksamhetsobjekt, t.ex.
installationsavdelning, kylavdelning. Ordet användes emellertid också i
betydelsen företagsdel i allmänhet, större eller mindre, t.ex.
avdelningsschema, avdelningsnomenklatur, men bör i
sådana fall helst ersättas med annan enhetsbenämnig; i st.f.
"avdelningar med gemensam semester" kan man säga:
tjänsteställen med gemensam semester.

Byrå är en organisationsenhet som företrädesvis på
administrations- eller försäljningsområdet ombesörjer viss
(tämligen) enhetlig funktion, t.ex. personalbyrå,
bokföringsbyrå, reklambyrå, anläggningsbyrå, eller behandlar
viss större (tämligen) enhetlig grupp av objekt, t.ex.
transformatorbyrå, hissbyrå.

Kontor är en organisationsenhet som företrädesvis på
konstruktionens eller verkstadsledningens område
ombesörjer viss (tämligen) enhetlig funktion, t.ex. standardkontor,
driftkontor, planeringskontor, avlöningskontor, eller
behandlar viss större (tämligen) enhetlig grupp av objekt,
t.ex. transformatorkontor, ångturbinkontor.

Genom att enligt dessa definitionsförslag bl.a. anknyta
ordet "byrå" tilt företagets försäljningssida och "kontor"

till dess tillverkningssida vinner man att namnen med
lätthet dubbleras, t.ex. transformatorbyrå (för försäljning),
transformatorkontor (för tillverkning).

Med kontor förstås också ofta en lokal eller en byggnad,
avsedd för ett företags administrations-, bokförings-,
konstruktionsverksamhet o.d., men någon nämnvärd olägenhet
av denna dubbeltydighet tycks inte ha uppstått.
Sektion är ett ord som användes olika inom olika
organisationer och företag. Enligt TNC:s mening bör det helst
kompletteras med förled angivande vad det är som är
uppdelat i sektioner, och det kommer då att ge ett
värdefullt tiffskott till benämningsmöjligheterna:

Avdelningssektion är en avdelningsdel som omfattar flera
byråer eller kontor.
Byråsektion är en byrådel som har hand om viss del av
en byrås verksamhetsområde, t.ex. byråsektion för
res-kontrabokföring.
Kontorssektion är en kontorsdel som har hand om viss
del av ett kontors verksamhetsområde, t.ex.
kontorssektion för strömtransformatorer.

Grupp är en användbar term för organisationsenhet av i
regel lägsta ordningen, inom såväl byrå (sektion) och
kontor (ssektion) som verkstad, förråd m.m. JW

VDI 100 år

Den 12 maj 1856, annandag pingst, stiftades Verein
Deut-scher Ingenieure av 23 unga ingenjörer i Alexisbad i Harz.
Redan i de stadgar som då antogs fastslogs de principer
som sedan dess varit vägledande för föreningens
organisation och verksamhet: decentralisering genom
lokalföreningar ("Bezirksvereine"), vilka gör det möjligt för alla
medlemmar att delta i föreningslivet, och koncentration
genom att hela förvaltningen sköts centralt. VDI har till
ändamål att sammanföra de andliga krafterna inom tysk
teknik till fromma för fosterlandets industri utan tanke på
materiell fördel.
Lokalföreningar bildades efter föreningens grundande
mycket snabbt överallt i Tyskland där det fanns industri:
först i Düsseldorf (Niederrheinischer Bezirksverein),
sedan i Berlin, i Aachen, i Pfalz-Saarbrücken-området, i
Dortmund, i Oberschlesien och i Magdeburg. På ett år
hade de 23 grundarnas sammanslutning vuxit till en
förening med 7 lokalföreningar och 300 medlemmar. Efter tio
år var medlemmarna 1 300 i 14 lokalföreningar, efter 25
år 4 000 i 26 lokalföreningar och år 1931 över 30 000 i 53
lokalföreningar och 3 utlandsföreningar.
Efter andra världskriget, under vilket VDI förlorade
Ingenjörshuset i Berlin, blev föreningen upplöst; den
återbildades i augusti 1946, med början i den brittiska zonen.
Föreningen växte under de följande åren snabbt, så att
den 1953 räknade 27 000 medlemmar och för närvarande
32 000 i sammanlagt 38 lokalföreningar.

Vad VDI arbetat med

Redan under sitt första decennium tog föreningen itu med
stora och viktiga frågor. För besiktningen av
ångpanneanläggningar ville man redan 1858 skapa egna organ, och
stenkolsundersökningar föranstaltades. Patentlagstiftning,
skyddsanordningar på motorer och arbetsmaskiner, det
metriska gängsystemet, de tekniska högskolorna,
användning av tekniker i offentlig tjänst, materialprovning,
standardprofiler för I-balkar, verkstadsteknisk undervisning av
blivande ingenjörer och tankeutbyte med utlandet
sysselsatte VDI redan tidigt och utgjorde de första försöken att
lösa teknisk-vetenskapliga problem genom samarbete.

De ständigt ökade arbetsuppgifterna och föreningens
växande betydelse ställde allt större krav på kansliet, även
rent utrymmesmässigt. Kort före första världskriget hade
föreningen kommit så långt att den under Oskar von
Mil-lers ordförandeskap kunde inviga Ingenjörshuset i Berlin.
Ar 1908 bildade föreningen tillsammans med Verein

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 02:40:51 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tektid/1956/0499.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free