- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / Årgång 86. 1956 /
501

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 21. 22 maj 1956 - Nya metoder - Värmebehandling av stål i neutralt saltbad, av SHl - Reglering av indunstning efter kokpunktsförhöjningen, av SHl - Andras erfarenheter - Puts på lättbetong, av Hn - Valskvarn med vindsikt, av SHl

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

15 maj 1956

501

Genom att austenitisera stålet i ett neutralt saltbad och
sedan etapphärda det kan man hålla dess yta fri från
glödskal och distorsionen blir den minsta möjliga. Vid
härdning av löpringar till rullager fann man vid en brittisk
fabrik att det använda kol-kromstålet (En. 31) blev något
mjukare, om det slutkyldes i luft i stället för i olja. Man
övergick därför till austenitisering vid 840—850°C och
etapphärdning genom kylning i saltbad till 250—280°C, i
saltlösning till 70—80°C och i luft till rumstemperatur. Vid
tillämpning av denna teknik fick stålet full hårdhet utan
att distorsion uppstod.

Användningen av saltbad för bainithärdning av kolstål och
låglegerade stål i tunna sektioner, t.ex. bladfjädrar, växer
därför att man vid en given hårdhet uppnår betydligt
större seghet med denna metod än med härdning och
anlöpning. Vid bainithärdning kyls stålet efter austenitisering
till en temperatur som gynnar bainitbildningen och hålls
vid den tills omvandlingen är fullständig.

Man kan givetvis också använda saltbad för att
austenitisera stål och kyla detta i olja eller vatten. Man anlöper
sedan i blandningar av nitrat och nitrit, vilka kan
användas vid upp till 550°C, eller av klorider av alkalimetaller
eller alkaliska jordartsmetaller vilka tål högre temperatur.

Ett satbad, som verkar avkolande vid hög temperatur,
har liten sådan verkan vid lägre temperatur, om järnet i
stålet har a-form. Kol-kromstålet En. 31 kan sålunda
an-löpas vid 680—700°C i en saltsmälta med stor halt soda,
som verkar avkolande, därför att järnet i det alltjämt är i
a-form vid den använda temperaturen (F D Waterfall
i Iron & Steel nov. 1955 s. 507—508). SHl

Reglering av indunstning efter kokpunktsförhöjningen.

Vid indunstning av en lösning vars kokpunkt stiger
tillräckligt snabbt med dess koncentration kan man bestämma
lösningens koncentration genom att mäta dess
kokpunktsförhöjning. Metoden har tillämpats i USA för reglering
vid vakuumindunstning av en vinsyralösning. Härigenom
har man enligt uppgift gjort en betydande vinst.

Produktionen har sålunda ökats med 10 fl/o genom att
processen kunnat göras kontinuerlig. Satsvis drift var
tidigare nödvändig därför att bestämning av lösningens
koncentration genom mätning av dess täthet tar för lång
tid för en kontinuerlig process. Driftkostnaden har
minskats med 90 °/o genom att regleringen av indunstningen
kunnat göras helt automatisk. Underhållskostnaden har
avtagit med 25 °/o genom att avsättningarna på
värmeytorna blir mindre vid kontinuerlig drift. Produktens
kvalitet har blivit högre därför att den avgående lösningens
koncentration kan regleras noggrannare än tidigare (på
0,003 när i täthet).

Fig. 1. Kontinuerlig indunstning, reglerad efter lösningens
kokpunktsförhöjning.

För att regleringsmetoden skall ge tillfredsställande
resultat måste kokpunktsförhöjningen mätas med mycket
stor noggrannhet eftersom den är relativt liten. Den
kokande lösningens temperatur mäts med en
motståndstermometer och jämförs med mättad vattenångas temperatur
vid det i indunstaren rådande trycket. Jämförelsen sker
med en elektronisk potentiometer som registrerar
kokpunktsförhöjningen och ger impuls till en ventil som
reglerar produktuttaget (fig. 1).

Motståndstermometern i lösningen sitter under dennas
yta vars nivå regleras automatiskt genom ändring av
tillflödet för att temperaturen inte skall variera på grund av
ändring i det hydrostatiska trycket.
Jämförelsetemperaturen mäts i en särskild kammare, ansluten till
indunstaren ångrum. I den införs lågtrycksånga, lämpligen av ca
1,75 ata. Genom luftkylning av kammaren bildas i den
mättad ånga vid det i indunstaren rådande trycket som kan
vara ca 75 torr. överskottsångan passerar in i
indunstaren ångrum.

Apparaten för nivåregleringen får impulser från en givare
som påverkas av skillnaden i tryck vid indunstarens botten
och i dess ångrum. Trycket i detta regleras automatiskt
genom att luft släpps in genom en automatiskt reglerad
ventil. Uppvärmningsångans tryck hålls konstant med en
regulator (Chemical & Engineering News 12 mars 1956 s.
1276). SHl

Andras erfarenheter

Puts på lättbetong. De svårigheter som uppträder vid
putsning av lättbetongisolerade höghus av betong kan
mycket ofta hänföras till ogynnsamma klimatiska betingelser
under putsningstiden, vilket gör att putsen på vissa fasader
blir sämre än normalt. Detta orsakas ofta av att den
ny-påslagna putsen torkar ut för snabbt vilket medför att
det ännu mycket svaga bruket krymper varvid sprickor
uppstår.

Genom en sprucken puts kan stora mängder vatten tränga
in i lättbetongisoleringen och sekundärt vålla svåra skador.
Därvid försämras lättbetongen i flera avseenden:
hållfastheten sjunker, värmeisoleringsförmågan försämras
avsevärt, materialet som är delvis vattenlösligt avger salter,
som genom kristallisering mot betongen kan spränga loss
isoleringen från underlaget osv. Det är därför ytterst
viktigt att skydda lättbetongen mot inträngande fukt.

Vid putsning på utsatta ställen bör lättbetongen först
tunngrundas med rent cementbruk 1:2 (helst aktiverat).
Denna tunngrundning bör vara helt täckande och bör
bilda en för vatten svårgenomtränglig barriär.
Utstock-ningsbruket bör ha god arbetbarhet och får icke föras på
i tjockare skikt än ca 15 mm. En ädelputs slås slutligen
på, och den bör icke vara tjockare än 5 mm. Man bör
undvika tjocka putslager av cementrikt och fett bruk,
emedan sådana tjocka och starka putsskikt framkallar
större spänningar än vad lättbetong kan tåla. Varje
putslag måste hårdna normalt och utan att spricka. Därför
får vattningen inte glömmas. De för vind och sol utsatta
fasaderna måste skyddas med upphängda presenningar-

Denna metod anses här i landet vara extraordinär och
besvärlig, men därigenom kan dock putsningen klaras
mycket väl även under mycket ogynnsamma betingelser.
Slutligen kan rekommenderas en silikonbehandling av
fasaden som gör putsytan vattenfrånstötande varigenom
de rörelser hos putsen som uppstår när den blir fuktig
och sedan åter torkar minskas (Vitold Saretok vid
informationssammanträde på Byggtjänst, Stockholm). Hn

Valskvarn med vindsikt. En tysk kvarnkonstruktion,
Loesche-kvarnen, som fått stor användning i Europa,
tillverkas nu i förbättrad form i USA. Den rekommenderas
särskilt för målning av relativt mjuka material, såsom
kalksten, stenkol, råfosfat, bauxit, talk, leror och gips.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 02:40:51 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tektid/1956/0521.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free