- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / Årgång 86. 1956 /
526

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 22. 29 maj 1956 - Apparatuppbyggnad för hög funktionssäkerhet, av Hilding Björklund

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

526

•TEKNISK TIDSKRIFT

Fig. 6. Systemuppbyggnad med ständigt inkopplad reserv
(duplikatdrift); t.v. hel reservkedja, t.h. delad reservkedja.

plexitet i utrustningen med möjlighet till ökad
felfrekvens.

Vid automatisk inkoppling av reserven har man
att välja mellan olika möjligheter:

Reserven startas från "kallt" tillstånd varvid
det tar en viss inkopplingstid, innan reserven
kan överta funktionen.

Reserven är i fullt drifttillstånd, antingen så
att de delar, som ur stabilitetssynpunkt fordrar
kontinuerlig drift t.ex. kristallugnar,
katodupp-hettning på elektronrör o.d., är inkopplade
(beredskapsläge) eller så att hela systemet hela
tiden är i driftläge.

Reserven är simultant inkopplad i fullt
drifttillstånd (duplikatdrift), fig. 6.

Ett system kan byggas av vissa kombinationer
av dessa möjligheter. Det gäller i vart särskilt
fall att avgöra den grad av säkerhet man kan
räkna med. Vid duplikatdrift skall
parallelldriften av enheterna utföras så att ett överskridande
av funktionsmarginalen på någon av enheterna,
t.ex. katastroffall, icke påverkar funktionen på
annat sätt än att uteffekten nedgår till ungefär
hälften (— 3 dB), vilket kan ske utan att
systemfunktionen äventyras. Detta utnyttjas t.ex. på
rundradiostationer, speciellt för de
effektalst-rande slutstegen. Radiolyssnarna märker icke en
sänkning av effektnivån med 3 dB.

Vad man vinner i driftsäkerhet vid ett
dupli-katsystem ser man av en jämförelse mellan två
system med samma felfrekvens. Vid ett enkelt
system är t.ex. sannolikheten för fel 50 %. Vid
duplikatsystem är sannolikheten för fel 25 %.
Man har med duplikatsystemet förbättrat
sannolikheten för felfri funktion från 50 % till 75 %
(Tekn. T. 1956 s. 511 ekv. 7).

Förutsättningen för denna jämförelse är att
varje enhets funktion är oberoende av övriga
enheters. Drivs samtliga enheter från ett
gemensamt kraftnät med reserv kan liknande
synpunkter på funktionssäkerheten anläggas.

Föregående behandling av problemet gäller
under förutsättningen att hela systemet är
placerat på samma plats. Mera invecklat är
problemet att öka funktionssäkerheten då delar av
systemet är geografiskt spridda, t.ex. vid en
radiolänk med ett antal relästationer jämte
terminaler eller vid en koaxialförbindelse med ett
stort antal överdragsstationer.

Vid terminalerna kan man normalt räkna med
tillgång till övervakningspersonal, som därjämte
har till uppgift att övervaka driftläget på de
obemannade relästationerna. Reparationspersonalen

är därvid placerad vid terminalerna och
eventuellt på en annan lämplig punkt för att
transporttiderna skall nedbringas. Som regel gäller
att driftpersonalen skall ha möjlighet att avgöra
dels vid vilken relästation som felet yttrat sig,
dels eventuellt felets art för att kunna sända
specialister och underlätta deras felsökning.

Felsignalsystem

För att kunna lokalisera fel fordras ett
signalsystem, vilket normalt är uppbyggt inom en
tjänstekanalförbindelse, som ligger utanför det
normala överföringsbandet. För att identifiera
en relästation tilldelas denna en karakteristisk
signalton, antingen kontinuerlig eller
tidsupp-delad som indikeras på en övervakningstablå i
terminalerna. När reserven automatiskt
inkopplas markeras i stället dennas signalton och larm
ges. Metoden kan utvidgas därhän att signaler
avges jämväl om reservkraften inkopplas osv.
Genom manöversignaler på tjänstekanalen kan
också reserverna inkopplas för kontroll.

Systemet med dubblerad utrustning med
manuell eller automatisk omkoppling vid
terminalerna, fig. 7, har dels den nackdelen att ett större
antal frekvenser måste användas, vilka icke
alltid står till förfogande, och dels den nackdelen
att vid ett antal relästationer sannolikheten för
fel blir större eftersom fel kan uppträda på någon
i förbindelsen ingående enhet i såväl den
ordinarie kedjan som reservkedjan, varvid hela
systemet sätts ur funktion. En fördel med detta
system är dock att reservsystemet kan användas
simultant med det ordinarie vid
toppbelastningar. Kraft- resp. reservkraftnätet måste därvid
vara dimensionerat för dubbla effektuttaget.
Genom övervakningssignaler kan båda systemens
drifttillstånd indikeras.

En relästation kan också utföras med
dubblerade sändare- och mottagareutrustningar med
anordningar, som automatiskt inkopplar
reservutrustningen på stationen, fig. 8. Även
terminalstationerna kan utföras på detta sätt.
Reservutrustningen står normalt i beredskapsläge för
att snabbt kunna kopplas i driftläge.
Reservutrustningen är därvid endast inkopplad under

Fig. 7. Radiolänkkedja för manuell inkoppling av
reservkedjan från terminalerna; S sändare, M mottagare, SS
signalsändare, FI felindikator.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 02:40:51 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tektid/1956/0546.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free