- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / Årgång 86. 1956 /
530

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 22. 29 maj 1956 - Funktionssäkerhet hos teletekniska komponenter, av Thore Boström och Arvid Olert

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

530

•TEKNISK TIDSKRIFT

Fig. 3. Trimpotentiometer med metallfilm som
motståndsbana; t.v. utförande, t.h. tillåten belastning som funktion
av temperatur i omgivningen.

Precisionspotentiometrar

Av potentiometrar med hög precision krävs stor
noggrannhet i linjäritet, lång livslängd (över 1
miljon varv vid högst 50 r/m), litet vridmoment,
minsta möjliga elektriska brus osv. Sådana
potentiometrar används t.ex. för
kalibreringsända-mål och i analogimaskiner för olika
räkneoperationer. Olinjära lindningar används för att alstra
logaritmiska, hyperboliska, kvadratiska och
trigonometriska funktioner. I trådlindade
potentiometrar sätter avståndet mellan två lindningsvarv
en undre gräns för upplösningsförmågan, dvs.
den minsta resistansändring som kan erhållas.

Hos vissa typer av potentiometrar med oändlig
upplösning utgöres motståndsmaterialet av
metallfilm eller av ledande plast. I
metallfilms-potentiometern sprutas en smält legering på ett
underlag av t.ex. glas som tål hög temperatur.
Denna konstruktion tillåter användning vid
temperaturer upp till 225°C. Vid lägre temperaturer
är temperaturkoefficienten ± 0,01 % per °C. En
amerikansk firma tillverkar potentiometrar från
1 000 ohm till 2 megohm med en linjäritet bättre
än 1 %. Lågt tryck mellan rörliga kontakten och
banan, ca 30 g, ger ett vridmoment av ca 25 gcm
och en livslängd av 1 miljon varv vid 100 r/m.
En speciell typ av trimpotentiometrar med
metallfilm tillverkas i USA. Motståndsbanan är rak
och löpkontakten förskjutes med en skruv, fig. 3.
Potentioinetrarna tar liten plats och är lätta att
stapla på grund av det rektangulära utförandet.

I potentiometrar med ledande plast som
motståndsbana kan, på grund av materialets låga
friktionskoefficient, relativt högt kontakttryck
tillåtas utan att vridmomentet blir för stort
(högst 30 gcm). Detta medför att
potentioinetrarna kan användas under svåra
vibrationsförhållanden. Livslängden är ca 5 miljoner varv vid
600 r/m varvid resistansen ändrats 3 % och
lin-järiteten mindre än 0,1 %. Motståndsmaterialet
är korrosionsbeständigt även i klorgasatmosfär,
har en temperaturkoefficient av 0,03 % per °C
och kan användas vid upp till 100°C.

Kondensatorer

Hos kondensatorer är det i första hand
driftspänningen och omgivningstemperaturen, som
begränsar livslängden. Det är därför nödvändigt,

att av fabrikanten lämnade driftdata ej
överskridas.

Hos kondensatorer med likspänningsbelastning
skall driftspänningen sättas låg i förhållande till
genomslagshållfastheten; ibland endast till en
tiondel av denna. Man har experimentellt visat
att livslängden hos en papperskondensator är
omvänt proportionell mot driftspänningens 4:e
till 6:e potens. Provspänningen sättes som regel
2—3 gånger driftspänningen och får inkopplas
endast en kort tid. Provspänningen är ungefär en
tredjedel av genomslagsspänningen.
Då kondensatorn skall arbeta med
växelspänning gäller andra lagar för livslängden. Oftast är
hållfastheten vid växelspänningsbelastning lägre
än vid likspänningsbelastning. Man skall akta sig
för att ur en kondensators likspänningsdata
försöka uppskatta hållfastheten mot växelspänning.
Särskilda prov måste utföras.

Vid dessa skall i första hand konstateras att
ingen jonisation uppstår i kondensatorn.
Jonisa-tionen, som kan upptäckas med i marknaden
förekommande indikatorer, uppstår vid olika
spänning hos olika typer av isolationsmaterial.
Särskilt vid dåligt impregnerade eller helt
oimpregnerade kondensatorer uppstår jonisation i
luftfickor i materialet. Jonisationsspänningen
ökar ej nämnvärt med folietjockleken. Man kan
därför ej öka kondensatorns driftväxelspänning
genom att använda tjockare isolationsmaterial,
utan man måste i stället seriekoppla två eller
flera kondensatorer.

Som exempel kan nämnas, att hos
polystyren-kondensatorer är gränsspänningen för jonisation
ca 430 Veff vid 50 Hz. Vid glimmerkondensatorer
ligger motsvarande spänning något över 1 000 V.
Papperskondensatorer, särskilt de
oljeimpregne-rade, har en betydligt högre jonisationsspänning.
Om jonisation inträder i en kondensator
nedbry-tes dielektrikum så småningom med överslag som
följd.

Förutom spänningen måste även strömmen
genom kondensatorerna hållas under vissa högsta
värden, bl.a. med hänsyn till uppvärmningen
genom förluster i dielektrikum. Förhållandet
mellan tillåten frekvens och spänning måste således
specificeras. Hos kondensatorer av rullblockstyp
med endast ett uttagsbleck till varje folie ökar
förlustfaktorn mot högre frekvenser på grund av
foliens resistans. Detta kan motverkas genom
att flera uttagsbleck läggs in eller att folierna
dras ut vid kondensatorns ändar och hela eller
större delen av foliekanten förbindes med
anslutningsblecket.
Vid de moderna metallpapperskondensatorerna
måste rätt stor försiktighet iakttas, därför att i
fall av överbelastning det mycket tunna
metallskiktet förångas och avbrott uppstår i
kondensatorn. Detta måste särskilt uppmärksammas vid
pulsdrift. Hos elektrolytkondensatorer är det

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 02:40:51 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tektid/1956/0550.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free