Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 22. 29 maj 1956 - Funktionssäkerhet hos teletekniska komponenter, av Thore Boström och Arvid Olert
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
534
•TEKNISK TIDSKRIFT
man räkna med en mycket stor spridning av
uppgivna data. Apparaten måste dimensioneras
så att den fungerar även vid mycket bättre
värden än de uppgivna garantivärdena.
Dålig kontakt eller kortslutning kan orsaka
instabila driftdata. Särskilt hos
germaniumspets-dioder inträffar det ofta, att kontakten mellan
spetsen och germaniumdioden är instabil. Om
fukt har trängt in i germaniumdioden uppvisar
den instabila data samtidigt som
spärresistan-sen kan sjunka avsevärt. I balanserade
kopplingar, t.ex. ringmodulatorer, kan olikheter i
åldringshastighet hos de ingående likriktarna
orsaka driftstörningar.
För kontroll av dessa instabiliteter har
utvecklats en metod som bygger på att man i en
balanserad koppling jämför varje likriktare med en
normal sådan. Balanspunkten tas ut till en
oscillograf, där avvikelserna i karakteristik blir
synliga. Genom att knacka på provexemplaret
kan man konstatera, om detta är mekaniskt
stabilt. Instabilitet på grund av fukt visar däremot
inget knackningsberoende.
Fel och felorsaker
Genom omfattande undersökningar av fel och
felorsaker har man sökt klarlägga i vilken grad
olika komponenttyper bidrar till driftfel, fig. 6.
Resultaten av dylika undersökningar blir
givetvis olika för olika apparattyper, beroende på
procentuella antalet komponenter av skilda slag,
som ingår i apparaten i fråga, under vilka
betingelser den använts etc.
Det är naturligt, att motstånd, kondensatorer,
transformatorer och anslutningsdon, som
dominerar numerärt, även ligger i toppen i
felstatistiken. En rättvisare bild ger den relativa
felfrekvensen, dvs. antalet fel hos en komponenttyp
dividerat med antalet komponenter av denna typ.
Statistik häröver är tämligen knapphändig, men
av de undersökningar, som utförts, synes framgå
att den relativa felfrekvensen (eller individuella
driftsäkerheten) är i stort sett densamma för
alla komponentslag, förutsatt att de är i
huvudsak av samma kvalitetsklass.
De orsaker till driftfel hos komponenter som i
det föregående diskuterats kan huvudsakligen
tillskrivas olämplig konstruktion (elektrisk eller
mekanisk) olämplig miljöanpassning (t.ex. för
hög utnyttjningsgrad), felaktigt handhavande av
apparater (onormal användning, bristfälligt
underhåll) samt fabrikationsfel (ej yrkeskunnigt
utförande, otillräcklig tillverkningskontroll,
felaktigt råmaterial).
Vid en aktuell undersökning svarade dessa
grupper tillsammans för 93 % av samtliga
felorsaker. En för hög utnyttjningsgrad har visat
sig ha ett väsentligt inflytande på
driftsäkerheten, fig. 7 och 8. Som mått på
utnyttjningsgra-den har för motstånd valts tillförd effekt och
Fig. 7.
Felfrekvens,
procent fel
per 5 000 h
drift, som
funktion av [-utnyttjningsgrad-]
{+utnyttj-
ningsgrad+} i
procent av
nominell
effekt för
motstånd.
Fig. 8.
Felfrekvens,
procent fel
per 5 000 h
drift, som
funktion av [-utnyttjningsgrad-]
{+utnyttjnings-
grad+} i
procent av
nominell ar-betsspän-ning för [-kondensatorer.-]
{+kondensa-
torer.+}
Fig. 6. Felfrekvens hos olika slag av komponenter enligt
en engelsk undersökning 1950—1953 och för olika slag av
utrustning; 1 militär flygburen materiel, 2 militär
fartygsburen materiel, 3 normala laboratorieutrustningar, A civila
flygbolags telemateriel, 5 automatiska räknemaskiner
under mycket goda arbetsbetingelser.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
